Irme skrev 2007-11-15 20:30:59 följande:
Men vännerna har jag kvar, och det är INGEN i församlingen som har fryst ut mig eller min familj. De är fortfarande lika trevliga och omtänksamma när man träffar dem. Stannar alltid och pratar när man ses på stan.
...du kan knappast ha varit ett döpt Jehovas!
Vidare undrar jag över vad du menar med att du har "vännerna" kvar? Är det att vara "vänner" att "prata när man ses på stan" jag menar... "bekanta" snackar man med på stan och "vänner" umgås man med privat, t.ex. bjuder på middag, passar varandras ungar... etc.
---
Jag själv har försökt tänka tbax på min egen uppväxt och erinra mig om de "positiva" sakerna men jag vet inte vad som skulle ha varit så himla positivt. Hjälp mig minnas! Själv kan jag inte komma på ett dugg.