Du som är/ska bli ung mamma SE HIT : )
vill så gärna höra lite från er..
hur går det/har gått för er?
ekonomiskt, förhållandet till pappan, vänskapsrelationer, jobb osv. osv.
vill så gärna höra lite från er..
hur går det/har gått för er?
ekonomiskt, förhållandet till pappan, vänskapsrelationer, jobb osv. osv.
vill ha bebis skrev 2007-11-22 17:16:21 följande:
Hejsan =)
Jag är ung mamma, blev gravid när jag var 15 år och födde när jag var 16 år.. Nu är jag 17 och har en underbar son på snart 1 år =D
Allt har gått kanon bra för oss med allt ^^. Bor nu i en 3:a med min son och hans pappa.
Hej =)
Kommer bli ung mamma i Aug, och jag och fadern är tillsamman och kommer vara då.
Barnet är inte direkt planerat, men vi kommer behålla det.
Det eknomiska får vi lösa allt eftersom, men tror inte det blir några större problem då jag har en pappa som kommer hjälpa till tills vi klara oss själva. =)
Tyvärr så har man ju vuxit från många vänner nu när man själv blivit "vuxen".
Men det finns oxå dom som håller kvar =)
Ung mamma? Jag är iallafall 18 väntar på min älskling som är beräknad till den 5 mars. Sambon som är 19 har fast jobb och jag är timmis på ett boende. Allt har fungerat bra för oss hittils. Varit tillsammans i 2 år innan jag plussade. Bor i en 3a hyres =)
Jag glömde lite.
Jag kände när jag fick upp sonen på bröstet att jag vill bli barnmorska, vi planerar ett syskon som i så fall kommer inom 2½ år för att jag ska behålla samma ersätting från FK och efter det kommer jag börja plugga!
Jag är 18 år och går in i v 8 på fredag. Är tillsammans med Erik (20 år)sedan 3 år tillbaka och om något så har vår relation förbättrats sedan jag blev gravid :) vi ser fram emot att bli unga föräldrar, även om oron smyger sig på då och då. Graviditeten var inte planerad utan jag gick på p-piller, slarvade aldrig, och ändå så blev det som det blev. Men som sagt så är vi glada nu och längtar tills jag når v 12 så att oron för missfall minskar :)
Hur gjorde du för att få ut mkt av FP??
Eftersom jag fortfarande tycker att jag är ung så måste jag ju höra till den här kategorin ;D
Jag var 21 när vi fick min dotter, då var jag arbetslös men hade jobbat några månader och fick på så vis en skaplig FP. Pappan och jag hade bara varit tillsammans i ca 6 månader när jag blev gravid, trots det en planerad graviditet. Fem månader efter att vi fått vår dotter så blev jag gravid igen (också planerat), och vi fick en liten son. Idag har även jag en tillsvidare anställning och jag och barnens pappa är gifta sedan någon månad tillbaka. Måste ju erkänna att det var svettigt att vara arbetslös med barn, kämpigt att få ekonomin att gå ihop och idag skulle jag inte ha vågat skaffat barn utan att ha ett jobb först.
Hejsan!
Vi fick en bebis när jag och min kille var 18 år. Nu är vi nitton år och flickan nio månader. Är även gifta sen augusti :)
Tog studenten en månad tidigare då hon föddes i mars (skulle ha student i april) Men det gick galant och gick ut med toppbetyg :) Min kille gick ut skolan i juni.
Ekonomiskt har det inte varit några problem. Vi får bostadsbidrag, föräldrapenning och barnbidrag. Min man jobbar på helgerna, vilket drar in några tusenlappar varje månad och då han även studerar får vi bidrag från csn :)
Till sommaren ska även jag brja jobba igen, där jag jobade innan bebisen kom -personlig assisiten. Så ekonimiskt och jobbmässigt är det inga problem :)
Har kvar alla mina vänner, dom tycker det är jätteroligt med flickan :)
Och relationen mellan mig och pappan är bra, vi gifte oss som sagt nu i sommar
Ja är 18 o min fästman är 22, väntar smått i juni.. hyr ett hus ute på landet där vi bor me vår vovsing o hästarna. ska dock flytta in till stan i mars förhoppningsvis.. han har fast jobb, jag har inget då ja fortfarande pluggar.. men sånt löser sig alltid, är nog inga problem, då finns de ju alltid nån i familjen som kan rycka in :) men lever ganska lyxigt nu så drar vi ner på benisn,stall,pizza och hyra om vi hittar lägenhet i mars så lär vi ju klara oss bra.. så ser jag det iallafall :) de jag e mest orolig för är om vår vovve kommer acceptera bebin, han e världens snällaste men man har ju hört såna hemska historier om svartsjuka. o att han är schäfer/rottweiler får ju inte folk att lugna snacket heller :)
vänskapsrelationer... har knappt inga vänner kvar, men de har ja valt själv i prncip då man ser hurpass olika man faktiskt är,e ller så är det ja som förändrats men .. känner mig ganska ensam nuförtiden faktiskt om jag ska va ärlig!
Hur går det/har gått för er?
Det går bra, jag är 18 min sambo 20 och vår dotter 3 månader snart. Vi har precis flyttat till villa och det känns skönt med mera plats. Jag trodde aldrig man kunde älska någon så mkt som jag älskar Tuva!
Ekonomiskt
Det fungerar bra. Min sambo jobbar halvtid och är förädraledig halvtid och jag är bara hemma med Tuva i år. Fast jag tar inte ut Fp eftersom jag får mkt mindre än han. Så på det viset sparar vi dagar och Tuva kan vara hemma med sin pappa nästa år när jag går i skolan.
Förhållandet till pappan
Fortfarande kära och lyckliga(=
Tycker det har blivit ännu bättre sen lillan kom!
Vänskapsrelationer
Många säger att de förlorar vänner när de blir gravida och får barn..vi har inte gjort det utan fått flera som man lärt känna genom att man fått barn. Men det gälelr kanske att ha bra vänenr från början?:P
Jobb
Min sambo jobbar som sagt halvtid och är pappaledig halvtid. Jag är helt hemma till i höst då börjar jag gymnasiet igen.
jag är en ung mamma... varit mamma sedan juni 1999. yngsta e idag 4 veckor.
ekonomiskt kunde de vara betydligt bättre men vi klarar oss allafall. vi bor i en 3:a på 85 kvadrat. letar efter radhus nu då vi ska skffa fler barn.
har ej samma pappa till mina barn... förhållandet till barn 1 o 2´s pappa e bara bra... till barn 3 o 4 så pratar vi inte, till barn 5 så har jag nu ensam vårdnad o han träffar ej sin dotter. o till barn 6 är de jättebra.. vi är lika kära nu som när vi träffades...
Hur går det/har gått för er?
Det går bra, men har varit riktigt jobbigt pga psykisk misshandel, hot m.m. Jag bor i en tvåa med min son, han får sovrummet så sover jag i vardagsrummet. Har ett riktigt stort vardagsrum så det funkar galant. De dagar jag tycker synd om mig själv som inte har ett eget rum så tänker jag att hur många får ha datorn i sitt rum, plus en tv och soffa och dessutom ett alldeles eget pysselbord. Inte många! Så jag är riktigt nöjd! :)
Ekonomiskt
Nu är det inte så bra, då jag lever på existensminimum men söker jobb som bara sjutton.
Förhållandet till pappan
Vi ligger i vårdnadstvist, han har bevakat umgänge. Det har varit psykisk misshandel under flera år och massa hot och sådant. Men nu slipper jag ju träffa honom så nu är det lugnare.
Vänskapsrelationer
Jag har förlorat många vänner, mest pga att de påstår att de stödjer mig men senare går ut och festar med pappan och ringer sedan och berättar hur k*t han är på dem, så jag har dragit mig undan från dem.
Jobb
Sen jag blev tvingad till sjukskrivning har jag inte fått något jobb, men jag får fortsätta söka. Tidigare vikarierade jag som högstadielärare, kunde ha flera vick varje dag och jag har aldrig trivts som då. Plus att jag hade två extrajobb. Jag har hittat mitt kall i livet! Förstår inte hur jag hann med allt nu... Men jag hade lika mycket tid med sonen som nu, minus några timmar då.