Depression=lathet??

Har man inte själv varit depremerad kan man omöjligt förstå hur det är att leva med sjukdomen.

Visst hamnar man i en typ av "lathet", men man orkar faktiskt inte göra något, allt känns bara trist och meningslöst. Det enda som man orkar är saker som känns roligt för stunden.

Får han nån hjälp? Psykolog eller kurator?

Det ÄR en ond cirkel.
Depressionen gör en passiv och passiviteten gör en deppigare.

han har gått hos psykolog men insåg tillslut att det inte gav något så nu har han precis börjat med kognitiv beteende tarapi, jag har verkligen stöttat honom till 100% men känner att min värld oxå börjar rasa samman o det e det sista jag vill nu när vi har fått en underbar liten tös. barn känner ju att föräldrar mår dåligt. :(

det känns lite som om det beror på personen i fråga, om människan som e sjuk har styrkan o livsglädjen att ta sig ur en depression, fast vad vet jag..

Depression är ju just (långvarig) brist på livsglädje.

Men visst är det skillnad på depressioner och depressioner och deprimerade och deprimerade.

Min mamma var deprimerad för några år sedan. Hon låg inne på psyk i olika omgångar och det tog lång tid (2 år) innan hon var tillbaka. Än i dag har hon svårt att hantera stress.

Anonym (så trött!!) skrev 2007-11-16 22:57:19 följande:

Grejen är ju det att är man deprimerad så har man ju inte så mycket livsglädje eller styrka. Jag tror det är väldigt svårt att ta sig ur sjukdomen på egen hand. KBT ska vara väldigt bra, men ingen blir frisk i en handvändning, det kommer ta tid.

Men en depression innebär ju just att man inte har någon livsglädje.
Att ha en depression är verkligen att vara maktlös, att se vad som behöver göras att önska orka ta tag i det men man orkar verkligen inte, sen att någon annan ser det som ren lathet kan faktiskt göra att man bara blir ännu mer deprimerad och orkar ännu mindre.
Det är inte så "bara" att vara deprimerad det är ett rent helvete då man både får slåss mot sig själv och mot andra som inte kan förstå hur det är att vara deprimerad.

Man kan aldrig säga till en deprimerad saker som te "ryck upp dig" eller "ta dig i kragen och gör något" såna saker gör det bara ännu värre för den sjuke. Man VILL rycka upp sig men det går inte..

suck!! det känns ju lite som vårat förhållande e ute på hal is.. hur i allsin dar klarar man av att leva med nån man nästan hatar fast man verkligen bara vill att allt ska bli bra. och sen hur kommer lilltösen att må av allt detta?? hon måste ju få gå före allt. sen ekonomin blir också drabbad, vi som e någonlunda nyinflyttade i ett hus. känns som livet bara rasar!!