Depression=lathet??

han har gått hos psykolog men insåg tillslut att det inte gav något så nu har han precis börjat med kognitiv beteende tarapi, jag har verkligen stöttat honom till 100% men känner att min värld oxå börjar rasa samman o det e det sista jag vill nu när vi har fått en underbar liten tös. barn känner ju att föräldrar mår dåligt. :(

det känns lite som om det beror på personen i fråga, om människan som e sjuk har styrkan o livsglädjen att ta sig ur en depression, fast vad vet jag..

suck!! det känns ju lite som vårat förhållande e ute på hal is.. hur i allsin dar klarar man av att leva med nån man nästan hatar fast man verkligen bara vill att allt ska bli bra. och sen hur kommer lilltösen att må av allt detta?? hon måste ju få gå före allt. sen ekonomin blir också drabbad, vi som e någonlunda nyinflyttade i ett hus. känns som livet bara rasar!! 

som han nu själv säger att han ska börja jobba o allt ska bli som vanligt från måndag, bara för att jag blev ledsen förut, det e ju inte alls så jag menar. jag vill att han ska ta det långsamt att vardagslivet ska fungera för honom innan jobbet men för han e det oftast allt eller inget o självklart misslyckas det varje gång..

sen gör det ju inget bättre att hans föräldrar tjatar på honom att jag o tösen kommer lämna honom om han inte skärper sig snart, fast hur hårt det än låter och hur lite han än behöver höra det så e det ju faktiskt sant. JAG orkar inte!!

jag vet att ni har rätt!! precis så e det ju faktiskt: ingen med brutet ben kan springa maraton!! men jag e så förbannat rädd bara, det var inte så här jag planerade mitt liv. dessutom var han min allra bästa vän innan vi blev ett par.. i måånga år!! så det känns liksom som om jag sviker honom o lämnar honom åt sitt öde!! han säger själv att utan mig så hade han nog druckit VÄLDIGT mycket vid detta laget! Fan oxå!!

han äter antidepressiva, har bytt fyra ggr men dessa han äter nu ger minst biverkningar, han vet nog inte själv om dom fungerar

oj vad kl blev mycket!! ska gå o lägga mig nu. vill bara tacka er alla för era inlägg, att få skriva av sig o att få höra andras åsikter/tankar känns alltid lite bättre för stunden