Ja de är så svårt,jag lämna honom för snart 1 månad sen o han ringer varje dag o är rätt ytlig mot mig,de va han innan också,samtalen är glada som inget hänt o pratar bara om vardagsgrejer o så pratar han så glatt om vårat ofödda barn hela tiden som han verkligen längtar efter sin son? tycker de är rätt märkligt de me,känns så sjukt,o hans humör kan växla på 1 sek så kan han bli lack över ingeting?! så skyller hanpå att han inte rökt hasch på si o så många timmar därför han blir sur. Svårt att veta vart man ska dra gränsen,ska ju föda om 1 månad o för mig är de så viktift att han är me på den?varför vet ja inte eftersom han inte är så snäll men d är bara 1 månad kvar nu o efter förlossningen kommer jag nog inte va lika snäll längre. Tycker precis som du att barnen blir otrygga,en vän till mig har 2 barn med en missbrukare som får komma o gå som han vill o dom barnen mår alltid dåligt etter att han vart där. Vart ligger medberoende gruppen? å de är lång kö till de också... men de måste kännas lite skönt att han sökt hjälp nu iaf,trots att man inte vågar andas ut ,tar ju lång tid innan man kan känna sig trygg igen,men han har ändå gjort ett steg i rätt riktning :) kram!
Anonym (jag också) skrev 2007-12-18 18:37:54 följande:
Ja, eller hur blir allt svårare när man har barn tillsammans...Men genom att våra killar sviker oss så sviker de våra barn också tycker jag, det är vi som blir lämnade med det totala ansvaret. Genom att fortsätta leva i en relation som är sjuk så sätter vi ju också normen för våra barn och deras framtida relationer. Att ha en pappa som är opålitlig och bara finns där ibland tror jag skapar en stor otrygghet hos barnet.Men som sagt, jag förstår att det är så här, men i praktiken är det mycket svårare, eller så är jag fortfarande för svag. Hoppas få hjälp ifrån en medberoendegrupp som jag står i kö för att gå med i.Jag känner förresten igen det där med att sitta ensam hemma, höggravid, och vänta och så ringer han full och glad och frågar hur man mår, vad FAN tror du liksom. Helt sjuka grejer man stått ut med, när jag ser tillbaka på min graviditet idag så förstår jag inte varför jag inte gjorde slut...