en tråd för oss medberoende!!!

fyy f'n va jag mår dåligt nu :( har verkligen försökt att hålla en god kontakt till exet för att vi ska få barn om 1 månad,han ringer varje dag och humöret går upp o ner,ena dagen är man en hora o andra dagen är man världens finaste,eller ibland kan de ändra sig på några sekunder,ja har inte vart dum mot honom 1 gång fast han valde drogerna före mig o bebisen,jag har inte vart dryg,ringt eller bråkat alls,p jag har fixat allt själv åt bebisen,va får man för de? får ändå höra att jag är kass,o han kan sitta o säga rakt ut till mig att han bara röker på o pallar inte göra något annat,så säger han till mig som sitter själv nu i 9 månaden o kämpar för att inte bryta ihop totalt att jag säkert springer runt o slampar mig nu osv. igår hade vi inte hörts på flera dagar för jag ringer inte,tycker inte de e min grej att göra de som han gjort,han ringde såklart eftersom de va nyår o då får han ångest öve vilken loser han är o blev helt galen då jag berätta att en killkompis till mig hae kört mig för att hämta barnvagnen,då kunde jag K++lla me honom,fattar inte varför han är så hatisk mot mig,jag har inte gjort något elakt alls för att föjäna de här? Han skulle vara me på förlossningen och allt men nu är de också förstört,han förstör allt,jag va så himla glad över att vi kanske iaf kunde vara vänner o sköta de här på ett snyggt sätt mennu sabbar han allt.Han pratar om sin bebis hela tiden o är så glad över att få barn men så förstör han de sista han hade kvar... Jag orkar inte mer!

känns inte som någon vill prata me mig här :(

hej tjejer! De verkar luta åt att min mamma får följa me på min förlossning,exet storma in här i förrgår och hämta grejer,jag höll mig lugn somvanligt,han va helt stirrig och kall,sa några få ord sen smällde han igen dörren och drog,igår ringde han och han sa att han inte fatta vad han gjort för fel?varför jag va sur när han klampa in här 11 på kvällen,sa de att de är väl inte så konstigt när du kallar mig hora och fitta utan att jag gjort något,dessutom så har jag fixat allt själv till bebisen och du har lämnat oss och jag har inte ens höjt rösten trots sveket,hur fan kan han ha mage att kalla mig såna saker hela tiden? varför vill han knäcka mig när jag sitter själv me allt? han har ju gjort sitt val och han drog och sitter i sin kavrt och röker på me sina polare som han vill,han har ju valt de själv så varför är han inte nöjd? varför fortsätter han psyka mig ändå? jag sa de att om du inte klarar av att vara snäll mot mig så skiter vi i allt helt,men han vänder på allt och säger att de känns som jag inte vill vara vän med honom? de är ju de jag har försökt i 1 månad nu och har bara vart trevlig men en vän kallar man inte såna saker sa jag till han... han sa förlåt men jag vet ju att han kommer fortsätta säga såna saker till mig,de gjorde han de samtalet också,jag börjar undra om han börjat me tyngre droger för han blir bara mer och mer skev i huvudet,stirrig arg och minns inget alls,får påminna honom om va han sagt och gjort hela tiden,men han vänder på allt. vet inte va jag ska ta mig till,känns som han vill driva mig till att han inte får träffa bebisen också så han slipper skulden för de me :( för då är de jag som vart ond och inte tillåter honom,då slipper han de me.

tror du dom upptäcker de någon gång? Jag vet inte :(
Anonym (b) skrev 2008-01-04 18:16:43 följande:

Nee va jobbigt,så nu vet ni inte vad som kommer att ske här näst? Hur gammal är din son och hur är hans kontakt med sin pappa? Tyvärr är de ju så att om dom inte vill själva 100% så vill inte soc hjälpa heller men har han vart på lvu hem? Jobbigt att sitta maktlös som mamma,skriv gärna tillbaka här jag är kvar om du vill prata,kolla lite vad du skrivit förut men hitta inget om din sons ålder och sånt därför jag är så frågvis.stor kram!
Anonym (jag oxå) skrev 2008-01-07 20:49:50 följande:

va fan ska jag göra? känner mig så splittrad,ska jag ta me exet på förlossningen eller ska jag ringa han när allt är klart eller hur ska jag göra?Han har ju skitit i mih totalt o ringer bara och är ytlig och frågar hur bebisen mår,frågar inte om jag behöver hjälp me något eller så,han låter skit glad i tel i morse som inget har hänt fast jag va en hora och fitta sista gångerna vi pratat fast jag inte gjort nåt,jag är för snäll mot han och jag vet inte hur jag ska betee mig alls,har aldrig fött barn och kan inte tänka klart i de här alls,är jag dum och orättvis om jag inte ringer när jag ska föda? eller ska jag skita i han totalt nu efter alla miljoner chanser? Får panik på allt!

ja han är nästan i min ålder din son,jag har själv vuxit upp bland missbruk och haft de runt mig på alla sätt sen liten men,de måste verkligen vara så frustrerande att se sin son förstöra för sig själv,när de börjar gå bra för han så blir han rädd,stämmer bra,för ett nytt liv innebär också måsten och ansvar,något som han inte vet något om och de skrämmer såklart honom och då väljer han de han de liv han känner igen,men han är fortfarande ung så en finns de hopp och som mamma har man gränslös kärlek och lämnar aldrig sitt barn och de har du inte gjort för att han inte får bo hos dig, de är mycke starkt och bra av dig att göra så som du gör nu.Vet inte hur han haft de under dessa 7år om han har kunnat lalla runt och få allt severat av familj och vänner /flickvän trotts sitt minnbruk? Tror en dag blir han mogen och redo för förändring faktiskt.Du verkar vara en så gullig mamma.styrkekramar i massor!

välkommen hit och va mycke du gått igenom,hur gammal är du nu? Skönt att du träffat en ny som finns där för dig,men va de inte svårt att släppa in någon ny i livet efter allt kause?Hur gick de till när din bror beslutade sig för att sluta droga? vad va hans vändpunkt?
Anonym (samma här!) skrev 2008-01-07 22:58:12 följande:

ja du skrev ju att du är 23 ju :),så ung,ja du är ett maskrosbarn som jag då... men va stark och livserfaren man blir av skiten om man ska se nåt positivt i de.kram!

du är nog mycke mer mogen på många sätt en andra i din ålder och så har du redan 2 barn på de,du har mycke att ge till andra,de jag tänker på ofta nu när jag är gravid är att jag är rädd att min son ska bli missbrukare,de är ju ändå genetiskt också ,jag tror på de iaf och de finns på både min sida och pappans,men de är väl dumt att tänka på de nu,de får jag ta senare men rädslan finns där ändå.

Är pappan till dina barn en bra pappa? Tänkte på de eftersom ni har delad vårdnad.

jaha nu har ex pojkvännen gjort ett till intellegent val,pratade med han i tel för en stund sen,han har tjatat om att han vill vara hemma hos mig första tiden när våran son kommit för att hjälpa mig,de lät ju bra tills jag sa nu att han inte får vara flummig här då,då fråga han om han inte ens fick röka på innan han går och lägger sig?nej de får du inte! Då sa han ok men då kan jag inte vara där... bra val! Jävla idiot! Nu har han verkligen målat in sig i ett hörn,jag har verkligen varit för snäll sen de tog slut och tagit skit,men nu är de slut på de,han kan leva med sitt missbruk och välja bort sitt barn då... fyy fan! Men de känns skönt att jag fått sätta ner foten igen och visa att jag inte accepterar de,nu vet jag att jag blir helt själv första tiden med utan hjälp,ingen hjälp har han erbjudit hitils alls,bara ringer varje dag och smörar för mig men ger inget de är bara ord! EGO!

bra att du markerar iaf och att du drog... hoatar han din föräldrar personligen eller genom dig? Han lackar nog för att han fattar själv att han tappat kontrollen över sitt missbruk igen. Får du någon hjälp annars med barnen och allt annat runt omkring? du verkar ha de rätt kämpigt. Kram!

Ja jag känner igen mig så väl.att man helt plötsligt börjar fråga sig själv om man har överdrvit situationen,de är för att han vill få dig att tro de inget annat,men de vet du säkert själv,jag blev också misshandlad mycke.. de är jobbigt att inte kuna känna sig trygg i sitt eget hem,och nu har du barn me så situationen är lite allvarligare,han har fast i sitt missbruk igen de märks klart på hans humör och hoppas han vaknar upp snart!!! Han sabbar mest för sig själv,och han låter riktigt frustrerad själv över de här. Kram!

Anonym (ledsen) skrev 2008-01-14 09:02:00 följande:

idag ringde mitt ex iaf och bad om ursäkt och sa att de är självklart att han inte ska vara hög här när bebisen kommit,att han bara reagerade knäppt igår..får se hur de blir då,men han testar väl mina gränser och mycke respektlöst sätt tycker ja.

Vilken chock för dig... tur att de kom till ytan iaf,kan säga som stöd till honom är att bara finnas där,och kanske inte gnälla på vardagliga saker som tvätt,städ mm för mycke när han har abs men han ska självklart hjälpa dig med barnen i de mån hans humör klarar de nu dom första veckorna,ni har 2 små barn och dom behöver dig,de här är hans kamp med sig själv och de ska inte han lasta dig med,du har så de räcker med barnen och allt.lätt att man blir mamma åt sin pojkvän i just såna här saker men tänk på dig och barnen först att ni har de bra... skönt att han vill sluta och redan tagit tag i de,rätt ovanligt att dom kommer i insikt så fort så hoppas de håller i sig,men som sagt de här är hans problem och du ska inte behöva bli lidande på något sätt och inte tänka för mycke hur du kan vara stöd för honom och göra för han,de kan bli så att han lägger över sin ilska och problem på dig och de ska han inte göra. Lycka till och de ser ändå ljust ut redan för er som de verkar.

Anonym (i chock) skrev 2008-01-14 20:29:38 följande:

många skriver men nästan ingen svarar tillbaka men men... hur gammal är erat barn,min åsikt är att ett barn inte ska vara med sin pappa när han är på de viset inte förren den dag han tahit tag i sina problem,de skadar erat barn mycke och de är inte bra alls... de är din skyldighet att se till att ditt barn mår bra och inte invålveras med en sjuk pappa,och barn ska inte behöva ens få veta eller höra om vuxna problem som hans/hennes pappa har,de är vuxenvärlden.Du behöver inte vara medberoende,ta hand om barnet bara.

Flickvän-jag håller med dig... och de är viktigt att du får stöd av människor runt om dig nu som du kan prata med om honom och som stöttar dig när du mår dåligt för de kommer bli tufft,de är knepigt när de är någon man älskar med och hart barn me,man vill ju så gärna tro på dom,och de är klart man ska göra de men inte vara naiv bara :( vi finns här. Kram!

Anonym (flickvän) skrev 2008-01-14 21:31:12 följande:

ne jag förstår inte riktigt vidden? kan du inte förklara då om jag missförstår dig? jag är ingen otrevlig tjej alls,kanske lät hård mot dig men jag är bara rak och ärlig,tycker inte barn ska behöva vara med om sånt,ett barn ska inte vara hos en sjuk pappa alls och du skriver själv att ditt barn mår dåligt över situationen,ni kanske har delad vårdnad?Tvivlar inte på att du är en bra mamma alls.

vi har inte kommit långt i tråden på så sätt,de kommer nya hela tiden som vill ventilera och ha råd från andra här som har erfarenheter... jag har också växt upp med missbruka föräldrar och vet hur tuff uppväxt man har då,fanns en tråd förut om just "!maskrosbarn" som de kallas men den tråden är inte aktiv längre,nu är mina föräldrar rätt ok men uppväxten va ett helvete,bor du hemma eller ?

Anonym (belle) skrev 2008-01-15 08:28:19 följande: