Alopecia Areata

Tack för svar, vip. jodå, att hon har/hade borrelia tolkar jag som det som dragit igång det hela. En sjukdom ökar ju oxå stresshormonerna i kroppen. Hon tappade håret när hon var2,5 år oxå. Det var i samband med att hon mådde mycket dåligt av allergier som upptäcktes ungefär samtidigt. Bla är hon allergisk mot hund, vilket vi hade då, innan allergin uppdagades. Så visst tror jag stress spelar in. Hon skulle börja skolan oxå, fast just det tror jag mest kändes spännande. Hon är och var en ganska kavat tjej med gott självförtroende. Men visst spekulerar man kring sånt. Hon fick tvilling-småsyskon 10 månader innan oxå...som hon i o för sig avgudar och hanterar väldigt moget, och det var inte hennes första småsyskon.

Kortison har vi fått till fläckarna. Dock är det ovanligt att det hjälper har vi förstått. På baksidan står det ungefär "en ovanlig biverkan av medicinen kan vara ökad hårväxt". Det är alltså den ovanliga biverkan man är ute efter när man ger kortison. Vi gav henne det i 2 månader. Men när huden började spricka av behandlingen, det sved och blev eldrött slutade vi. Det var inte värt det tyckte vi.
Vad var det för nåt du fick av de polska läkarna? Så du fick sola? Den behandlingenhar jag inte hört om förrut. Men det hjälpte alltså? Hur mycket tappade du?

snart3:kanske han vänjer sig vid vanliga infektioner med åren, så att det inte behöver ske varje gång? Har känt en tjej vars dotter tappade håret varje gång hon hade en ordentlig feber-sjukdom. Har itne kontakt med henne nu, men överväger att försöka hitta henne och se hur det gått... Hon berättade, minns jag, att just det här att små barn tappar håret av vanliga infektioner vanligtvis växer bort.
Blir han alltså helt kal väldigt snabbt? Vad jag förstått så är det annars vanligt att det liksom blir små hårlinjer kvar, mellan fläckarna som i övrigt växt i hop. Något som vuxna ofta väljer att raka bort. Första gången det skedde för min dotter så kom det ju nytt undertiden som hon fortfarande tappade, så honhar aldrig varit helt skallig. Hon fick ha kvar lite i nacken av det gamla den gången, ochnågra strån över öronen.
Hur har din pojke reagerat? Min dotter var ganska vältalig i den åldern och berättade. Jag förstod att hon tyckte det var jobbigt att många trodde att hon var en pojke. Hon var väldigt hes, ständigt på gränsen till att tappa rösten samtidigt. Och att hon då blev så korthårig gjorde väl sitt till.

snart 3: åhh, det här en av mina mardrömmar, att någon morgon närjag väcker dottern så ligger ALLT hår kvar på kudden. Måste vara extra svårt att så plötsligt behöva vänja sig vid det för honom. Fast jag tror att tillvänjningen kommer att ske ganska plötsligt för min tjej med, även om det egentligen går långsamt. Jag tror inte hon inser hur det kommer att bli förrän hon faktiskt inte har något hår där nere på axeln plötsligt.

Varje gång jag hjälper henne med att tvätta håret är det oxå ganska traumatiskt (för mig)att se hur det utvecklas. Och visst sköljs det alltid bort lite extra, och man ser ju vad som fastnar i borsten etc. Men detta är ändå en långsam process här. Det började i augusti. Precis när hon skulle börja skolan. Till en början gick det bra att börja kamma sidbena, för fläckarna satt precis i benan, 4-5 stycken. Nu är varje fläck stor som ett ägg och har växt ihop till en 1-dm bred ränna,för bred att vika något över.. Dessutom harhon fläckar runt om i resten av håret. De översta luckorna kan man skönja mellan slöjor av det långa håret. Så det är ju en tidsfråga innan de oxå växer in den stora fläcken. Växer sig alla fläckar stora, ja då blir det inget kvar, de är många.
Ända till nu har hon stått o kråmat sig framför spegeln som vanligt. Varit nöjd med att håret lagt sig långt på axeln. Nu har hon dock börjat vattenkamma håret mycket. Hon säger att hon inte vill ha det lockigt längre. Förr har hon alltid varit tovigare för att hon har lockigt hår, men nu är hon faktiskt inte speciellt lockig längre. Utan glansen är borta ur håret och det tovar därför att det är taskig kondition, lockarna har snarare raknat.
Håret har varit och är väldigt viktigt för henne. Efter att hon tappade förra gången och det växte ut helt fantastiskt fint, blont och lockigt, så fick hon mycket beröm för sitt hår av alla vi kände. Det har säkert satt ribban extra högt. Hon är stolt över sitt hår. Vilken 6-årig prinsessa tycker inte att håret spelar roll?! Vet oxå att ögonbryn o ögonfransar kan försvinna. Men så långt ska det helst inte gå. Men det har ju inte vänt än.
Hur länge dröjde det innan håret började växa ut förra gången? Och kom allt på en gång då?

Jenja
ajdå.. Hade hon hunnit få mycket hår innan? lyckligtvis i den åldern så finns det ju en del barn som knappt hunnit få hår ännu. Men jag antar att ,om hon haft mycket innan märker av det själv ändå? Och du då, funderar förstås på hur det blir när hon blir äldre...?
Här har inget vänt ännu. Lyckligtvis ser det ju bättre ut än det är, men..tja.. det är inte mycket hon har kvar egentligen..! I helgen sa en kompis till henne när de skulle hem till henne o leka, att det var tur att hennes bror inte skulle vara hemma, för då hade han skrattat åt min dotter och kallat henne flintskalle. Det var nog första gången det slog min dotter att någon faktiskt skulle kunna skratta och vara dum kring håret. Ur kompisens synvinkel var det ju inte illa ment, hon var bara van att gå o träta med brodern, och tänkte steget längre. Brodern hade säkerligen inte retats med min dotter, men det vet ju inte min dotter. Så det fick henne att fundera.
Japp, har ni köpt några snygga solhattar till sommaren då?

Vad skönt ändå att höra att vi är fler, trots tråkiga omständigheter.
Pratade med en mamma vars dotter fick det när hon var lite äldre, 8, och så en omgång till när hon var 10, och det var stor skillnad på hur hårt dottern tog det bara på de åren. Tror att det för barnens del blir svårare ju äldre de blir. För att det , om den nu måste vara kvar, förhoppningsvis komma till en vändpunkt nån gångi tonåren, när de accepterar, och går vidare. Det är då man ser dem med återvunnet självförtroende raka av de sista hårtussarna och tycka de är rätt coola ändå. Fast.. det ska nog mycket till för en tonåring att klara det, en process även för en vuxen ju.

Min dotter använder diadem mycket nu. Det håller inte bort något hår alls i princip. Faktum är att det ser riktigt bra ut framifrån, hon har som sagt en rand med bebishår som ramar in ansiktet. Och det är det hon ser, och den hon pratar med ser. Får vara glad att det ser så mycket bättre ut än det är!! Om man inte vetat hur fint hår hon har haft, och hon har mössa så att det kala inte syns, så skulle man kunna tro att hon bara hade tunt hår och var så mörk (rått-färgad). Men i verkligheten har hennes huvud mer kalt än hår numer. Ser att snart kommer de synliga fläckarna att växa ihop ända ner till härfästet på flera ställen.
Tror oxå jag tar mer illa vid mig än min dotter än så länge, känns lite förbjudet att säga så. Jag är ledsen för att hon förlorat sitt vackra lockiga långa hår! Och jag känner sorg när jag tänker att hon kanske förlorar sina (konstigt trots blont hår nog) kolsvarta långa ögonfransar o ögonbryn. Känns som det inte borde vara in sak att sörja dessa saker, men det gör jag!

Vi använder 10ton vuxen-inpackning nu varje tvätt för att det ska bli lite mjukare, men det ser ju lätt fett ut, och det finns ingen glans. Det har ju blivit så tovigt och glanslöst, dött. Men dottern har iallafall slutat dra bekymrat i det pga tovorna.

Undrar om det finns något samband mellan lockigt hår och alpecia? Många som har haft lockigt? Undrar oxå om många av era barn har allergier och atopiska eksem? Där ska det ju finnas ett samband. och min dotter har oxå både och. Allergier mot pälsdjur, pollen, gräs och mögel. Eksemen är i princip borta på vintern, men det kliar gärna ändå överallt.

JenJa
Du får gärna berätta vad de sa på sjukhuset sen!

Jenja
nej, min dotterhade inte torrt hår när håret var friskt nu mellan 3 och 6års ålder. Ja, möjligen lite tovigare än systern,men det varför att det var lockigt, det såg friskt, ljust och blankt ut. Märkte redan i somras innan hon började tappa att honsåg så mörk ut i håret. antar att det översta hårlagret, som är ljusast börjat ramla av, såatt man ser mer av det icke-solblekta där inunder. Men sånt hår kan ju fortfarande vara friskt, och det är inte detta. Jag har klippt henne så mycket hon tillåter, hon vill ju fortfarande ha det långt o då ska hon få ha det, men tycker förstås inte om när det tovar hon heller, så nu går det lite längre än axlarna. Och det Kräver verkligen fetaste inpackningen varje tvätt,annars blir det som stålull att kamma.

snart3:
vilka allergier har han? Undrar om det är samma allergier, eller om de med matallergier oxå har ett samband. Vad underbart att hans hår ärpå väg ut igen!!!!! Åh, vad jag längtar efter att upptäcka det första....!! Hoppas nu att han slipper tappa mer.

Ser att runt dotterns kala ytor så har håret gått av på 1cm längd, ett tydligt tecken på att ytorna växer...som omjag inte noterat det tidigare..!

Har börjat tänka på att sommaren kommer. Då lär det ju bli tydligare när de inte har mössor ute. Tänker på skolgården, där det går barn från förskoleklassen (där dottern går)upp till 6:an. Åh, bara ingen ger sig på henne för detta. Hon har ju träffat många i matsalen tidigare, men det är ju under lite mer ordnade former. Grannbarnen här hemma har heller knappt sett henne utan mössa på hela vintern, jag hoppas de inte reagerar på något dumt sätt när de upptäcker utvecklingen. Har bett fröknarna i skolan ta upp det på skolmötet, så att alla lärare vet vad det är fråga om i iallafall, och även pratat med en del föräldrar på gatan. Varit tydlig med att det inte är något jag vill att de ska ta upp med barnen, då blir det stort ionödan. Men om barnen kommer hem o frågar, så vet de vad det är fråga om.

Har ringt sjukhuset nu, rena detektivarbetet att hitta rätt, försöker komma ikontakt med läkaren dottern hade i höst. Blir lite ledsen närjag känner att de liksom struntar i oss, å andra sidan tycker de väl inte att det är så mycket de kan göra. Men jag har inte fått berätta om borrelia-testet, som juvar positivt, och inteheller sagt att vi slutat med kortison-behandlingen. Fick till att honskulle ringa en gång i december. Då ringde hon på telefonsvararen och sa att "nu har jag ringt"! Tack för det! Hontycker väl bara att jag är en tjatig förälder. Har ni fått någon uppföljning för era barn? Eller är det bara diagnos och sen inget mer?

JenJa
ja, det känns ju onekligen tråkigt när man får ett besked. Men det är itne livshotande, håller fast vid det när jag går o oroar mig mycket. Ja, det är ju tidigt. Vår dotter hade ju oxå ett skov där vid 2,5 år, även om hon då inte hade fått diagnosen.

Har pratat med läkaren här oxå, och dottern ska få en annan kortison utan sprit , kan vara värt att pröva igen. Den hon hade innan torkade ut huden så att den sprack, o det sved ju jättemycket! Den här salvan gör kanske håret fett, det som är kvar, men ...ja vi får se hur det funkar.
Tänker Inte låta henne gå genom eld och vatten för att få håret tillbaka, så länge hon inte verkar mer ledsen än i dagsläget. Det finns ju en uppsjö av "behandlingar", de flesta med slumpartat utfall. Många släktingar är på oss och tycker att vi ska testa "Allt". Men det känns inte rätt att göra det med en 7-åring som själv inte bryr sig så mycket om håravfallet ännu. Finns alltid funderingar kring om man gör rätt som förälder där. Vi kan ju tänka oss att ge salvor, men inget som svider och får henne att gråta på kvällarna..till exempel.

Jenja
ja, vi fick kortison inån tunn konsistens i höstas redan. Finns visst även kortison på tabletter, men det verkar inte vara nåt man ger till barn, och det vill vi inte heller. Men kortison på huden är inget vi är så rädda för. Hon har fått en del sånt mot sina atopiska eksem i yngre år. Vi använde det i någon månad ihöstas, innan huden torkade ut o sprack av det, svårt att smörja med fett uppe bland håret, så då slutade vi, och nej det hjälpte uppenbarligen inte. Men vi är beredda att försöka en gång till med en kräm som är inkl fett. Tror hon mår bättre fysiskt nu, med lite tur känner sjukdomen att det är dags att vända nu om den får lite fingervisning om det. Nej, tror heller inte på att behandla dem när de är så små. Det är ju så liten risk att det hjälper ändå, och så är det då antingen starka mediciner som man inte vet biverkningarna på, eller behandlingar som kräver hög motivation hos den som utsätts.

Ula
så på din tjej så började det med ögonfransarna! Det har jag nog aldrig hört om förr, men det är klart att allt är möjligt. Att tappa dem påverkar självklart ansiktet en hel del, men skönt att hon har kvar håret ändå.

after8:
tackför ditt inlägg! Vad bra att få höra av en vuxen om någon som haft det sen barn. Fick ju bekräftelse på en hel del. Berätta mer! Vad sa du till barn som var jobbiga när du själv var barn?

Min dotter är äldst av barnen och har inte så mycket skinn på näsan när någon ärdum mot henne. Nu har ingen varit det kring håret, men det händer ju att nån lite äldre är små-tyken, och då verkar hon inte ha några svar på tal. Hennes kompis svarade en gång"Skit du i det!!" till en liten plågoande, och jag har förklarat för dottern att det faktiskt var ett riktigt bra svar om nån dummar sig. Hoppas hon kommer ihåg just det "Skit du i det!" för det passar på nästan allt tänker jag!

Annars hade vi en liten incident nu på morgonen. K ville ha två flätor i håret, och då fick hon ju ha det. Gjorde det men jag såg ju att det blev ett stort hål där bak där delningen ska vara, ett hål som man inte ser annars. Visste inte hur jag skulle göra, men tänkte att jag inte kunde släppa iväg henne utan att hon visste om det. Så jag sa det i förbigående medan jag höll på att detta hålet syns när man gör så här, men det gör inget, eller? (Fel av mig?) Hittills hade honsagt "äsch det gör inget" åt en sån sag men nu ångrade hon sig o ville inte ha flätorna längre. Såg lite ledsen ut. Vi pratade en stund, och hon undrade när det skulle börja växa ut igen. Och hon undrade hur länge hon haft så här nu, med mera.
Har fått en annan kortison-kräm av läkaren nu ju, som jag då började prata om, så den ska vi börja med ikväll. Hon varinte ledsen så hon grät eller så, mensåg för första gången lite trött och påverkad..ledsen ut över det här med Alopecian. Hon tog ett spänne att sätta i håret istället.