Jävla Alliansen!!!!!!!!!!!

Jag håller delvis med TS. Men svenska folket har gjort sitt val och att folk först varit naiva och gått på högerns fina prat och sedan ångrat sig, det får alla vi andra lida för. Det här är min åsikt: Högern ser till sig själva och gör allt för att de som redan har det bra ska få det ännu bättre. Mycket vill ha mer, som det heter. Och givetvis får de som inte har mycket pengar betala för deras lyx.

Visst låter det fint att dra ner på arbetslösheten, och visst vill jag ha ett jobb att komma tillbaka till efter mammaledigheten, men metoderna för att sätta folk i arbete funkar inte! Alla vill väl ha låg arbetslöshet! Men jag kan inte rå för att det företag jag arbetade på gick i konkurs efter min sons födelse. Ska jag då behöva straffas för att jag inte har ett jobb längre? Min sambo har ett fast heltidsjobb här och vi har hus och barn. Är det då rätt att tvinga mig att flytta för att det finns jobb på en annan ort långt härifrån? Om jag ska ta med mig familjen måste sambon leta nytt jobb på den nya orten, och så går det runt i en ond cirkel om han inte hittar nåt nytt arbete... Om ni försöker påstå att det inte är sant, läs då det här:  (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1213722.ab) 

Det är tur att jag har föräldradagar kvar som räcker ett bra tag till så att jag slipper kontakta arbetsförmedlingen och a-kassan. Men det skulle inte förvåna mig om de tar bort förmånen att vara hemma med sina barn heller. Då får de ju mer pengar till sina lyxvillor och dyra bilar. Jag har högskoleutbildning och är inte outbildad, men jag har inget jobb längre för det. Men tro det eller ej, jag försöker få ett! (Det verkar ju inte högavlönade borgare som fått sin utbildning och jobb av pappa förstå...) Och jag tycker faktiskt inte att man måste ha utbildning för alla jobb. Men när jag ringde Manpower och sa att jag kunde tänka mig att stå på line bara för att få jobba, då säger de att jag har fel utbildning för det! De påstod att jag skulle ha logistikutbildning för det! Tro mig, jag jobbade på line på somrarna i tonåren, inte en j*vel var högskoleutbildad och de klarade faktiskt av sina jobb ändå!

Jag kan hålla med om att vissa personer klarar av att arbeta, trots sin sjukskrivning, och de ska givetvis arbeta om det finns något jobb för dem. Men alla kan inte jobba. Min syster operarades för diskbråck för ett par år sedan, men har fått såna men från det att hon nu är sjukskriven. Hon har fått sittförbud(!) av sin sjukgymnast och får endast sitta om hon verkligen måste (ex i bilen till träningen). Hon vill jobba, men varken kan eller får för sin läkare. Är det rätt att straffa henne för det?

Ärligt talat så är det löjligt med påhopp av partiledare och andra politiker. Alla har de väl sina lik i garderoben. Oavsett om de är högern eller vänstern så verkar de fuska. Men det verkar som om det generellt är så att de som har mycket pengar är de som fuskar mest. Det är tur att vi som inte har så mycket pengar i alla fall har rent mjöl i påsen.

Så du tror på allvar att alla som läser på högskolan och sliter hårt, får högavlönade jobb? Vilken fantasivärld lever du i? Både jag och min sambo har läst flera år på högskolan (nej, inte enstaka kurser om meningslösa saker) men jag har trots det inget jobb och min sambo "tvingas" jobba inom fel område. När vi började högskolan valde vi program som det sas finnas en framtid av jobb inom, när vi var klara fanns det inga jobb.

Jag är inte alls avundsjuk på folk som kämpar sig uppåt i karriären. Inte det minsta! Vad har jag att vara bitter på? Kämpar man är man värd belöningen! En man i min närhet började på "golvet" i ett företag och arbetade upp sig och sitter nu på en chefsposition inom samma företag. Men trots att han tjänar runt 40 000kr i månaden röstar han vänster. Varför? Jo, han tror på att hjälpa människor och tycker inte att man ska glömma av varifrån man kommer. Han har varit med om tunga år rent ekonomiskt och vet hur det är att vara där. Det är rent vansinne att dra in på en arbetslös ersättning. Det är inte motiverande att inte ha pengar, snarare deprimerande.

Trots högskoleutbildning har jag varit arbetslös i långa perioder. Men jag har inte bara legat hemma i soffan och tyckt att det varit skönt, så som de flesta borgare verkar tro om oss arbetslösa. Jag vikarierade på skolor, dagis, fritids mm och fick ihop nästan en heltidslön vissa månader samtidigt som jag sökte jobb inom min sektor. Men det var långt ifrån min utbildning att byta bajsblöjor och torka snoriga näsor. Men visst kan jag tycka att de få som inte ens försöker jobba ska sättas i arbete och om de inte går med på det, så ska de inte heller få a-kassa. Men jag som verkligen försökt att få jobb inom rätt sektor, och vikarierat under tiden, jag ska inte straffas.

Och nej, alla har inte samma förutsättningar. Menar du på fullaste allvar att en person i som går på skola i Rinkeby har samma förutsättning som en som gått på Sigtuna? Det tror inte jag.

Tycker faktiskt att det är löjligt att påstå att alla ska utbilda sig inom universitet eller högskola. Man ska kunna få ett jobb för det. Företagen kan ju försöka fungera utan arbetare. Företagen skulle inte klara sig länge om alla ville vara chefer och ingen ville göra grovjobbet.

Att påstå att "vänstermänniskor drar alltför lätt "blåa" över en kam och tror att alla är rika och snåla" är samma sak som att påstå att arbetslösa och sjuka bara är lata och outbildade. Generalisering som generalisering.

Du kanske tänker på andra, men inte på de som mest behöver det. Det är en fruktansvärt tråkig inställning att tro att människor som har bidrag är latmaskar. Som tobiq sa, de som lever på bidrag för "skojs skull" bryr sig nog inte om det sänks. Det är de som behöver bidragen som blir upprörda och uppgivna och drabbas hårt. Tycker istället att man kan ta ifrån högavlönade barnbidraget och så, så tjänar man in en hel del på det. För som ni säger själva, de som inte behöver bidragen ska inte heller få dem. Men det skulle förmodligen få gå med på.

Och det där jobbavdraget som skulle ge så mycket mer i plånboken, ger ju bara mer i plånboken för de som redan har mycket. För oss slukas det upp av höjd a-kassa och fackavgifter. Jag betalar mycket mer till fack och a-kassa nu när jag är hemma och är föräldraledig än förra våren då jag arbetade heltid. Helt sjukt.  

Och att sänkt ersättning som skulle göra att folk sätts i arbete, det låter ju jättebra eftersom det borde betyda att folk får mer att leva för. Men i verkligheten är det nog snarare så att företagen kan utnyttja folk till max och säga att de får ett jobb (som de ju inte får tacka nej till) med en riktigt usel lön. (Jag har själv blivit erbjuden jobb två gånger med en lön på 14000kr/mån för ett heltidsjobb på kontor. Fanns inget utrymme för diskussion ens.) Och det lever ju företagen gott på, och kan anställa fler. Och Alliansen jublar. Det ser ju bra ut på pappret att ha låg arbetslöshet! Men ute i samhället ökar klyftorna mellan rik och fattig.

Tack!

Ska nog sluta läsa den här tråden nu. Blir ju bara förbannad. Det spårar ur lite här och var.

Orkar inte leta upp alla personer och citat, så ni som känner er träffade, känn er träffade. Ni andra kan ju strunta i det om ni vill.

Jag blev utskrattad för att jag hänvisade till Aftonbladet. Förlåt, det var ju himla konstigt och korkat gjort av mig. Var ju ungefär som att hänsvisa till Kalle Anka... *suck* Aftonbladet är en av våra största tidningar, och visst kan jag hålla med om att det står en hel del skvaller i den, men tro det eller ej, vissa repotage är sanna! (Nu blev du chockad, va?!) Känner flera personer som blivit intervjuade av Aftonbladet och vartenda ord var sant. Och nej, de blev inte intervjuade av Daniel Nyhlén. (Om han nu jobbar där fortfarande.) Men nästa gång ska jag leta upp nästan ett likadant repotage från DN eller nån annan tidning så kanske det duger. Men det handlade väl snarare om att du inte gillade vad du läste, för att det visar hur Sverige är, inte för att det var en länk tíll Aftonbladet.

Ni som säger att vi som är arbetslösa är outbildade, felutbildade, lata eller bor på fel ort och antingen får utbilda om sig eller flytta, tänk om. Jag kan ju bara hänvisa till min egen situation och det är det jag kommer att göra, precis som jag gjort tidigare. Jag har inget jobb att komma tillbaka till efter min mammaledighet. Jag blev arbetslös en månad innan min son föddes. Fram tills dess jobbade jag på ett företag som jag trivdes jättebra på. Då jag fick jobbet, så blev företaget tipsat om mig, att jag var en ambitiös person och hade dessutom rätt utbildning. Det var så jag blev anställd. Men för ett år sedan var jag tvungen att sluta. Företaget höll på att gå i konkurs och blev uppköpt och flyttat. Jag är alltså inte arbetslös för att jag är lat eller outbildad. Jag är arbetslös för att det företag jag arbetade på inte längre finns kvar. Nu söker jag massa jobb. Bara häromdagen skickade jag iväg 4 ansökningar och jag sitter på ams, monster, offentliga jobb och allt vad de heter. Dessutom håller jag på att skicka ut intresseanmälningar till företag som inte ens annonserat ut platser. Vet inte hur många jobb jag sökt den senaste månaden. Men jag vet att jag inte fått något ännu. 

Tycker ni att jag bör flytta för ett jobb? Jag och sambon har ett hus här som vi köpte för två år sedan. Vi har renoverat hela huset. Sambon har ett helt ok betalt heltidsjobb 1,5 mil härifrån. Ska vi sälja vårt hus och sambon säga upp sig för att jag får ett jobb (förmodligen sämre lön än vad sambon har) på en annan ort? Tycker ni att det är rimligt?

Både jag och sambon är dessutom akademiker som utbildat oss inom områden som var så kallade "framtidsyrken". Nu har inte jag något jobb alls och sambon jobbar inom "fel" område. Sambons yrke finns fortfarande med på listan inom "framtidsyrken", trots att det inte finns några jobb och har knappt funnits sen han blev klar för 3 år sedan. Så hur ska man veta vad man ska utbilda sig inom?

Att sänka föräldraförsäkringen till 100 dagar är enligt mig ett rent ut sagt skitdåligt förslag. Jag tycker att det känns jobbigt att behöva lämna min son på dagis när han är 1,5 år, eftersom jag tycker att han egentligen är för liten då. Ska jag behöva lämna bort mitt barn när det är 3 månader så ser jag inte någon mening med att ens skffa barn. Man skaffar inte barn för att någon annan ska ta hand om dem. Och även om jag röster vänster så tycker jag inte att man ska tvinga föräldrar att dela lika. Det är upp till varje föräldrapar att avgöra.

Som någon sa; Tänk om det bara fanns ett sunt parti som kunde tillgodose de flestas behov. Jag håller med! Ett lila mittemellanparti, kanske?

Men JAG hade ett jobb när jag belv gravid och VI hade sparat ihop pengar. Man kan förlora jobbet ändå. Av många anledningar. Vi klarar oss på grund av att vi kan vara hemma så länge. Hade vi däremot inte fått ta ut mer än 100 dagar hade vi förmodligen fått leva på soc. (Företaget jag jobbade på blev ju uppköpt ändå.) Men du har ju rätt. Det är ju förbannat mycket bättre. Eller, vänta nu! Det är det ju inte! Nu har jag i alla fall ca 400 dagar på mig att skaffa jobb. Dessutom, vad är vitsen med att ha barn om man ändå inte bryr sig tillräckligt mycket om dem för att vara hemma med dem??

Sen tycker jag faktiskt att man inte ska behöva vara "rik" för att skaffa barn.

Men om man ska klara sig utan någon form av ersättning när man är hemma med sina barn, då bör man ju vara "rik". Om man skaffar barn då fertiliteten är som bäst (dvs före 30 års ålder) och man har skaffat sig bra utbildning före man arbetar, hur mycket hinner man spara ihop egentligen? De som klarar sig utan bidrag eller ersättning, de kan väl avstå då. Alliansen menar ju att de som inte behöver bidrag inte heller ska få det, så dra ner där det inte drabbar någon fattig i första hand istället för att sätta åt de som behöver ekonomisk hjälp.

Menar du att man skulle vara en sämre förälder för att man är ung och inte har så mycket livserfarenhet? Vet inte vad du fått det ifrån! Och jag vet inte vad som är för ungt heller? När man är 25-30 år är man som mest fertil, och det kanske är naturens sätt att säga att man är bättre lämpad som föälder i den åldern, vad vet jag? Som jag ser det kan man vara utmärkt förälder vare sig man är 20 eller 40. Eller lika dålig. Det handlar inte om livserfarenhet, barnet skiter väl i om du jobbat, rest eller vad du nu gjort i 10-15 år innan barnet föddes, så länge du älskar det och tar hand om det på bästa sätt! Och jag har hellre en ung förälder som lever när jag är 30, än en gammal som hade livserfarenhet när jag föddes.

Och du har så rätt, sossar vill ju inte att folk jobbar. Helst ska alla ligga i soffan och leva på bidrag. *ironi*

Lyssnade på Christer i P3 idag. Där får varje vecka en (mer eller mindre) känd person göra ett moraltest. De får vissa så kallade moraliska frågor som de ska besvara. Därefter bedömer Bengt Brülde, docent i praktisk filosofi, hur han tycker att de svarat. (Han bedömer inte bara själva svaren i sig, utan även hur konsekvent man är i sina resonemang och hur man argumenterar för sin sak.) Idag var det centerpartisten Fredrick Federleys tur. Efter att ha hört hans svar och resonemang var jag helt klar på varför jag inte är borgare och troligen aldrig heller kommer att rösta höger. Han tyckte i stort sett tvärtom mot vad jag tycker i samtliga frågor. Så fruktansvärt själviskt tänkande. Det var inte en tanke på andra, utan bara "Sköt dig själv och skit i andra".

Någon kommer säkert att säga att en person inte är hela alliansen, och det är jag väldigt medveten om. Men eftersom han är centerpartist är han borgare och hans tankar och funderingar grundar sig förhoppningsvis på borgerliga värderingar. (Annars är han ju helt fel ute!) Alla mina fördomar om borgare besannade inom de få minuter han svarade på frågorna. Tragiskt men sant.

För er som vill lyssna på det så finns det på http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=1652&Artikel=714683 

Jag tror att du skriver de flesta av dina inlägg enbart för att provocera. Annars (eller kanske oavsett) är du ju bara barnslig. Men, men.

Bara för att man inte vill ägna hela livet åt jobb, så är man inte automatiskt lat. Man kanske vill ägna de sista åren åt att göra det som man aldrig hade chansen till tidigare.

Dessutom, om alla skulle jobba tills de dog av ålder, hur skulle vi få fram jobb till dem? Det är ju tydligen svårt att ordna fram arbete nu, så hur skulle det fungera sen? Jag säger som jag sa till min farbror som tyckte att min pappa skulle jobba tills han var 67, låt de unga komma in på arbetsmarknaden istället! Varför ska gamla stofiler som inte vill förnya sig ta de unga fräschas plats? Det behövs lite nytänkande inom väldigt många områden...

Det är nåt med Reinfeldt som gör att jag inte klarar av att se honom. Han äcklar mig på nåt sätt. Kan inte sätta fingret på det, men så är det. Det handlar inte om att han är moderat eller så, det är nåt med honom som ger mig obehagliga rysningar... Likadant med Maud Olofsson. Måste byta kanal när jag ser dem på TV. Tyvärr börjar Bodström klättra på den listan med. Han var tidigare en favorit bland sossarna, men nu har han gjort en del TV-intervjuer där jag undrat vad han sysslar med.

Reinfeldt är mesig, det kan jag hålla med om. (Men mesigast av partiledarna måste nog vara Göran Hägglund!) Han har ingen som helst pondus. Tycker att han borde satt ner foten rejält när det gäller alla skandaler inom Alliansen som varit. Det är inte ok att så många ministrar fuskat.

Tycker att Gudrun Schyman var grym i debatter och liknande när hon var med i vänsterpartiet. Sen håller jag inte med om allt hon sagt, men mycket är bra. Tycker att Maria Wetterstrand är bra med. Och Carl Bildt, fast honom håller jag sällan med.

Men det är ju inte partiledarna i fråga som man ska rösta på, utan partiets politik. Tyvärr tror jag att väldigt många röstar på den person de gillar bäst, utan att egentligen läsa in sig på politiken. Hur skulle man annars förklara att Kd förlorade så mycket röster efter att Alf Svensson avgått?

Man borde kanske kolla upp folk innan de anställs på så höga positioner. Man "råkar" inte missa att betala in teveavgiften i 16 år, till exempel. En sån person bör kanske inte vara minister. Särskilt inte kulturminister.

Öh, nej. Jag förstår mig MYCKET väl på samhället. Behöver inte alls träna. Till skillnad från vissa andra. Hade jag inte vetat ett skit om vad samhället handlade om hade jag röstat blått. Eller inte alls. Och dessutom skrev jag mycket tydligt att det inte är personerna utan politiken man ska rösta på. Läs istället. Och jag skulle inte ta i Reinfeldt med tång ens. Oavsett om han var singel eller ej. Var skrev jag förresten att det var hans utseende jag äcklades av?