Fler med 4 månaders i tillväxtfas? JOBBIGT!

Min son (4 månader) har vaknat och ätit varannan timme ett par veckor. På BVC sa de att han egentligen inte behöver äta på natten nu. Det gjorde att jag vågade låta bli att ge honom när han vaknade. Tröstade honom med napp och snuttefilt istället och gav honom bara två mål på natten. På sex dagar har vi gått från 4 nattmål och gnällig morgon efter sista nattmålet till ett nattmål utan uppvak emellan. En pigg pojke och en pigg mamma vaknar klockan sex och jag hinner äta frukost innan han behöver sin frukost. Jag är helt euforisk! Jag tänkte tidigare att han måste få mat när han vaknar, men så var det inte alls. Att det gått så här bra tror jag dels deror på att han själv var på väg ur sin tillväxtfas och att jag hjälpte honom att hitta nya vanor. Trodde aldrig att det skulle vara så lätt. Hoppas att det kan ge lite hopp åt någon, även om jag förstår att alla inte har det så lätt! Man ska ju inte ropa hej ännu, men det är så härligt att det funkat en natt!!!

Pasadena: Förstår att man kan bli tokig på olika bud. Att de säger att han inte behöver äta på nätterna var ju också i samband med att han gått över sin viktkurva sedan sist, är ganska liten. Jag tror visst att det är normalt att äta varannan timme i perioder, men inte hur länge som helst. Det kan ju också bli en vana snarare än ett behov. Nu gick ju detta jättelätt för oss (hittills). Första natten somnade han om efter de första uppvaken efter 5 resp. 10 minuters tröstande med napp och snutte, så man hann ju inte bli helt knäckt själv. Sen har det ju bara gått lättare och lättare. Han har bara gnytt och somnat om direkt han fått nappen bara. Vi har blivit jättekonsekventa med snuttefilten också. Förhoppningsvis kan den ersätta nappen delvis, så han så småningom kan somna om utan napp på natten. Han är otroligt napp-beroende, men somnar jättelätt bara han har den.
Hur känner du själv? Man kan ju bli tämligen förvirrad av alla goda råd, när de inte är de minsta samstämmiga, men jag tror det är viktigt att bestämma sig för vad som känns bäst för en själv och försöka följa det ett tag. Det är ju också en annan situation om man har det jobbigare än vi haft det och problemen är mer svårlösta, då är man så trött och får svårt att tänka klart. Hoppas ni snart får det lättare!

När vi hade det jobbigt för någon-några veckor sedan och jag fick sova ca 5 timmar/natt var jag så himla trött så jag inte kunde tänka klart, och det var ju ändå bara typ 10 dagar det var så. Blev otroligt stor skillnad när jag såg till att vila middag på helgen istället för att vara "duktig" och få en massa gjort hemma när mannen var med sonen. Gör allt vad ni kan för att få er sömn någon gång. Be mormor eller någon annan att komma om ni har möjlighet (då kan mannen göra ordning kaoset hemma samtidigt). Med lite mer sömn i kroppen ändrade jag inställning från att sonen var jobbig och den jag blev irriterad på till att tänka att det är situationen som är lite tuff just nu, men att det kommer bli bättre. Jag gick in i natten med helt annan inställning och orkade tänka att vi kommer fixa att somna om utan mat. Innan tänkte jag tusen svordomar och skit också när han vaknade -då funkar inte nattningen bra.
Förstår inte hur man klarar sömnbristen i längden som vissa mammor månad ut och in. Massa styrkekramar till alla nattugglemammor!

GRATTIS Pasadena!!! (du skrev samtidigt). Känner igen det där med att man ligger och väntar. Nu kan du vara pigg på rena euforin idag! Snart kommer ni sova båda två!

Pasadena: Det var inte bra....Finns det någon bra litteratur om sömnstörningar hos mammor? :)Hjälper det inte ens om du vet att tjejen är med någon annan? Jag kan ha svårt att sova när vi är ensamma hemma, ansvaret är ju påkopplat till max liksom. Men om mormor kommer hit och går en långpromenad då kan jag sova tre timmar i sträck! Har inget annat tips tyvärr. Men skit samma, du kommer ju inte behöva sova på dagarna - ni kommer ju sova hela nätterna nu! :)

Pust och stön, det var lite väl tidigt att ropa hej! Lyckas i och för sig att hålla ner till två nattmål, men har fått gå upp mer än 10 gånger för att ge nappen inatt. Han somnar om bra, men det är ju uppvak för mig hela tiden. Det finns ju de som propagerar för att de ska somna själva, men det blir ju hysteriskt skrik utan nappen, som är det enda han behöver. Att somna med napp bedöms inte vara att somna själv. Men om man ska ta bort nappen och försöka trösta med snutte och klappa på honom, då är det ju ännu mindre att somna själv. Som det är nu behöver han ju bara ha nappen, och somnar utan att vi behöver vara där. Jag vill inte låta honom ligga och skrika själv. Om han bara låter bli att vakna upp på natten så är ju inte nappen något bekymmer alls. Hur skulle ni gjort? Får väl trösta mig med att vi var på IKEA plus flera besök igår, så det blev nog en för rörig dag. Hoppas det blir bättre inatt efter en heldag hemma.

Pasadena: Vad skulle du ersätta den med? Jag vill ju inte att hans ka ligga själv och skrika. Om jag är där och klappar blir han väl lika klapp- som napp-beroende? Har du några bra råd? Har din tjej använt napp något? Killen använder tummen en del, men den duger inte som ersättning när nappen åker ut tyvärr. Känns svårt att hitta något bra sätt att komma ifrån nappandet...

Tack för tipset, ska kolla om det funkar. Nu sover han gott. Nappen sitter kvar med hjälp av gosedjur som jag lägger som stopp...

Tipsen blir bara bättre och bättre...

Just det, det där med eget rum, hur har det funkat för er? Vi håller på och renoverar och delar därför rum nu, men lille John kan få eget rum efter jul. Kommer det vara bra tro? BVC är ju mycket inne på att mamma luktar före mycket, mat alltså :)