Full av förhoppning skrev 2007-12-05 12:17:52 följande:
Fast det är rätt svårt när man har tre kvinnor i sin närhet där bebisen dött för att mamman haft GBS och hon inte haft några symptom alls... och när man känner att svenska läkarvården inte har koll på det här med GBS riktigt... så tyvärr jag kan inte bara "lita på dem". Det är ju konstigt att det i andra länder behandlas så annorlunda och att ALLA gravida kvinnor kollas 2 ggr under graviditeten och behandlas. EN död bebis är EN död bebis för mycket.När man sedan efter att ha gjort efterforskningar, vet att man har den farligaste varianten som finns i urinen som är ökad risk för att smitta barnet... tjaa då är det svårt att slappna av. Och det är svårt att lita på en sjukvård som försöker lura en och inte ens tänkte berätta att man hade GBS utan säger att man har "lite bakterier i urinen" och inte ens förklarar vad man får för Medicin eller nåt... sorry men jag kräver lite mer än så när det gäller min kropp och mitt ofödda barn. Jag har fem missfall bakom mig och när min dotter kom ut så var hon blå och livlös, kraftigt medtagen och de fick rusa iväg med henne och det blev väldigt dramatiskt och jag var säker på att hon var död. Detta startade en grym förlossningsdepression hos mig som varade i 7 månader...Jag vågar inte ta några risker... även om jag förstår hur du menar... men jag tror det är eftersom du har positiva erfarenheter, vilket jag är glad över för din skull
Jag tror att min start i livet med min första dotter var exakt likadan som din, jag fick inte hålla henne på 12 timmar, sen låg hon sjuk rätt länge och jag fick som du en förlossningsdepression (för att man ser sitt barn dö) Jag har oxå nära släktingar som förlorat sina barn vid förlossngar osv. Jag kan så klart inte lova nåt eller på nåt sätt ändra hur du känner eller mår, men ibland känns det här med gbs som nåt som kan stå i aftobladets löpsedel vilken dag som helst "svenska kvinnors barn dör, läkarna bryr sig inte" och det i sin tur gör att läkarvårde bryr sig änu mindre, för att då tror ALLA att de har gbs och kräver mer än läkarvård än de behöver och så slutar det med att man missar de som inte skriker utan faktiskt väntar på sin tur. Jag förstår absolut varför du reagerar som du gör, jag förstår absolut din oro, men jag tror ändå att många måste våga lita på läkarvården och inte reagera genom att kräva saker så fort d einte får som de vill.