Vi med GBS (grupp B streptokocker) Stöttetråd under graviditeten

Jag har GBS och fick undermålig vård under graviditet och förlossning, men TACK OCH LOV så gick allt bra!!!!! Jag fick en frisk ljuvlig liten dotter som är två år nu.

Mina tips/råd:
- gör regelbundna odlingar efter att GBS konstaterats
- Om bm inte tar infektionen på allvar - BYT!
- KRÄV att det står i er journal att ni har GBS och att ni skall få antibiotikadropp under förlossningen
- Så fort ni kommer in till förlossningen gör ni klart för ansvarig barnmorska att ni förväntar er att hon sköter sitt jobb och ger er dropp i tid, annars kan hon vänta sig en anmälan
- Stanna minst tre dygn på BB, oavsett hur bra ni själva och barnet mår, blir barnet sjukt krävs det blixtsnabb vård!
- Om ni plågas av kraftiga sammandragningar "för tidigt" i graviditeten, se till att bli sjukskrivna och ta det jättelugnt. Jag vet att det kan vara supersvårt att bli sjukskriven om man har tex kontorsjobb, men det ÄR möjligt och ibland livsviktigt
- Sist och kanske svårast... Tänk inte så mycket på infektionen, försök begränsa informationsinhämtningen, man måste få njuta och längta också, inte bara oroa sig sönder och samman

Lycka till!!!!!!

Ni som reagerar över min formulering att man ska "hota" med anmälan om bm överväger att strunta i att ge dropp: det rådet grundar sig till fullo på min egen erfarenhet av stöddig bm som gick emot läkarnas ordination och VÄGRADE sätta droppet trots att både min man och jag blev mer eller mindre hysteriska. Tillslut skrek vi att hon begick tjänstefel och då backade hon. Så jag fick mitt dropp, men på tok för sent för att det skulle göra någon nytta.

Samma sak hände en släkting till mig ett halvår senare, hon hade klart och tydligt uppskrivet i sin journal att dropp skulle sättas och läkarna tog samma beslut vid inskrivningen, men sedan klampar en bm in och vägrar att sätta droppet. Detta par var inte lika stridslystet som oss så de blev helt enkelt utan dropp.

Barnen klarade sig bra i båda fallen, men inte tack vare ansvarig bm.

Så ni som är sjuksköterskor och tycker att jag har taskig inställning: så länge ni har kollegor som vägrar följa läkares ordination råder jag alla gravida gbs-bärare jag träffar att på en gång göra klart på förlossningen att de kräver och förväntar sig rätt behandling. Sedan kan man självklart göra det på mildare sätt, men man kan inte slappna av och förutsätta att allt ska gå rätt till bara för att man har en anteckning i journalen eller för att läkarna på förlossningen beslutar om dropp.

Ser att ni pratar "egenkurer". Jag fick Hiprex utrskrivet under graviditeten eftersom det gör urinen sur = mindre kul för bakterierna. Jag fick det av en förlossningsläkare, det är tydligen ett naturligt läkemedel. Kanske värt att kolla upp för er andra? Jag fick det ganska sent så jag vet inte om det hade någon större effekt, men det borde väl fungera ungefär som citron eller tranbär, bara ännu surare.

Jag fick göra odling efter varje ab-kur och eftersom jag fick nya ab-kurer hela tiden fick jag även göra många och täta odlingar.