Jag är rädd för hajar. Det är min mamma som har överfört hennes rädsla...
När hon var 8 år så badade hon i havet på Irland, det var väldigt långgrunt. Hon gick och gick och gick och tänkte att jag slutar gå när jag kommer fram till den där grejen som sticker upp... tillslut började de på stranden skrika och gapa och säga till mormor "shark, shark" (de var inte från irland och hade taskig engelska) men mormor trodde de menade "sharp", alltså att det skulle bli som ett stup så det blev djupt som det ju är ibland när det är långgrunt och sa bara att hon kan simma så det är ingen fara. De på stranden började då klä av sig och springa ut i vattnet och då gick mamma in igen. De fick sedan veta att det var en haj, på ca 2,5 meter som mamma hade varit kanske 1-2 meter ifrån. DÅ blev hon livrädd fast att hon var uppe ur vattnet. Det var tur att hon gick på botten, sa de, för då såg hon inte ut som ett byte. Hade hon simmat hade hon ju liknat en fisk mkt mer. USCH nu får jag rysningar!