Kan ni ge mig lite hopp?

Jag bodde på specialist mödravårds avdelningen i Uppsala, vi behövde inte betala något (tror dock man får betala för maten, som för övrigt var väldigt god).
Jag låg där i 2 veckor pga komplikationer efter snittet, men det var skönt för när den tiden var slut blev vi bortslussade till hotell (landstinget betalade, men det var jobbigt att behöva lämna henne varje kväll.)

Tack för svaren!!

Vi får nog inte vara kvar mer än de dagar som jag behöver vård ifall han föds för tidigt

Bor nämligen 20-30 från sjukhuset och som maken kör är vi där på 15 minuter,sen har vi ju möjlighet att bo hos mina svärpäron som bor nästan runt hörnet från sjukhuset.

Idag ringde min BM på(hon är min granne också) och frågade hur det var och jag berättade hur orolig jag känner mig. Hennes man var den som bestämde att jag skulle få kortisonsprutorna och han är barnläkare på sjukhuset och min BM sa att han kunde titta förbi imorgon och prata med oss om jag ville!

Allvarligt vilket tur vi har som är grannar med både vår BM och barnläkare
Ni har lugnat mig ganska mycket men det ska bli så skönt att få prata med honom om det medicinska också

Idag fyller jag år och inga sd har kommit så jag verka få en bra födelsedag(hur bra den kan bli).

Tack för tumhållningarna, ni är toppen!

Men vad skönt att ni har familjen så nära.
Vilken bra bm du verkar ha! (ge mig!)
Önskar dig verkligen en bra födelsedag, hoppas du får chans att njuta trots oron.

Lycka till och grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen!

dottern vägde som minst 356 gr å var 27 cm lång.

är i dag 8 år, 21 kg, 122 cm... å klassas som fullt frisk.

Jag känner verkligen med dig.

Jag fick förra v 26+2 efter en vecka med sängläge och bricanylsprutor på sjukhuset efter tidig vattenavgång. Under den veckan hann vi förbereda oss ganska väl och fick titta i fotoalbum och besöka neonatalavdelningen för att titta på sådana små. Fråga efter det om ni inte redan fått det, för jag tror det blir lättare att se barnet istället för slangarna om lillen nu bestämmer sig för att dyka upp.

För oss gick det väldigt bra. Hon vägde 780 g när hon föddes. Inga egentliga komplikationer. Däremot var det förstås blodtransfusioner, solning mot gulsot, kuvös, CPAP (men utan extra syrgas) som flera har nämnt, sondmatning och diverse olika undersökningar.

Vi fick åka hem 2,5 mil varje dag de första 7-8 veckorna. Det är förstås inte roligt, men fördelen är att man kanske lättare håller kontakt med världen utanför och bearbetar bättre.

Idag är hon 1,5 och ska bli storasyster, men förhoppningsvis inte förrän i januari.

Tack för att ni delar med er!!

Vi fick komma till neo men jag blev så upprörd att BM rullade ut mig igen Jag blev inte upprörd av att se bebisarna utan av att något hade gick snett och en mamma sprang gråtande ut! Tyckte att det blev för mycket även för mig Kanske vågar jag besöka neo igen,men just nu är jag extra känslig när det handlar om bebisar.

Jag vet att jag är full med hormoner och är ganska rädd MEN det ni berättar om hur era barn kämpat och kämpar på berör mig så djupt! Jag blir så glad för ert skull samtidigt som man känner att det kanske kan gå bra för oss också!

Ni hjälper mig enormt mycket och det tackar jag er för

Har flera vänner som är gravida och vi har BF samma månad MEN jag känner inte att jag kan prata med dom om mina rädslor. Först för att jag vill inte att de känner samma panik som jag gör och sedan för att vi har ju helt olika graviditeter. Deras största rädslor är smärtan vid förlossningen medans min är att min pojken inte ska klara sig,nu menar jag inte att min rädsla är mer verklig än deras! Absolut inte utan bara att  de är annorlunda.

Tack återigen

P.s Tack för gratulationerna D.s

Förstår dej så väl när du säger att du inte kan dela din rädsla med dina väninnor som har en okomplicerad graviditet! Så kände jag oxå! Hade ingen vän i närheten som hade gått igenom något liknande...därför betydde, och betyder, vänner på familjeliv väldigt mycket!

Grattis förresten!

Va fantastiskt att du har bra kontakt med dina grannar!!! Guld värt!

*stor kram*