Present från svärmor, gjorde jag fel?

Jag hade bara tackat o tagit emot för den enklare bilen kunde man ha i stugan, husvagnen eller hos någon annan som tex mormor, morfar eller farmor och farfar.

Så jag tyckte det var fel av dig att klaga på det dina svärföräldrar köpte till eran son.

Vi hade köpt en leksakstelefon till våran son när han var 10 månader och när han fyllde 1 år så fick vi en precis likadan av sonens faster men vi sa bara att vi hade en sån men det spelar ingen roll för då har han 2 att gå och dra med.

Var lite mer tacksam nästa gång.

Och nej visst var det väl inge fel att önska sig en Bobbycar.

Knepig situation, dessutom behöver man nästan vara med för att avgöra om det uppfattades som otrevligt eller ej. Det kanske var svärfar som kunde varit smidigare!
Mina svärföräldrar är lite jobbiga och vi har kommit fram till att ÖVERTYDLIGHET är rätt sätt för oss. Jag ringer upp dem och kollar av inför födelsedagar och jul. Typ: Jag vet att döttrarna får det och det av den och den, bara så ni vet. Osv.
Även om de sällan hör av sig så ringer jag då och då.
De gillar inte mig överdrivet mycket men respekterar mig för att jag är rak och tydlig, vi har iofs håll på i över tio år nu...
Min make (deras son) är dessutom ganska självständig och älskar att göra tvärtemot sin föräldrars åsikt, så där skiljer sig våra erfarenheter lite också.
Jag tycker inte att det är fel att önska sig en viss sak (typ bobbycar) men man måste ibland acceptera att andra får välja present själva!

Leksaken hade jag nog bara sagt "tack, då har han två att leka med" om och inte ens tagit upp möjligheten att byta.

Däremot är det värre med den riktiga bilen och golvet och det andra de förmodligen också lägger sig i fast de inte behöver.

Vad gäller golvet så är det NI som bor där, inte svärföräldrarna. Alltså är det NI som bestämmer vad ni ska ha för golv, och de enda anledningarna för dem att lägga sig i vore om ni behövde skuldsätta er upp över öronen och inte hade råd med det ni ville köpa, eller om ni ville lägga in ett golv som vore direkt farligt för barnen - om det nu ens finns sådana...

Och bilen ska ju NI använda.
Att hans föräldrar dumpar av sin gamla på sonen när de ska köpa ny är ju bara ett enkelt sätt för dem att bli av med den. Ni hade ju lån och allt klart? Varför backa ut i det läget?
Om det inte vore ekonomiskt idiotiskt att köpa den förståss, men det var det väl knappast om ett banklån gick igenom...

Nu var det ju så att jag sa att "jamen då har vi två, det är ju bra en inne och en ute" men det var svärmor som sa att det kan vi inte ha. Medans svärfar sa att min pappa får byta sin.
jag hade inga som helst problem med att ha två stycken alls.

Vi har rett upp det här nu. Svärfar ÄR en snålis och ekonomisk och hade fått bilen så billigt (sista exet i butiken) att det var mer ekonomiskt att byta pappas bil som han dessutom ansåg vara på tok för dyr.
Han var klumpig när han flera gånger pikade om att deras inte gick att lämna tillbaka. Varför han trodde att den inte gick att lämna tillbaka var för att han hade fått den så billigt.

och som jag skrivit, det här handlade egentligen inte ens om presenten.

Jag var irriterad och sur när jag skrev det här inlägget. Jag skrev vad jag hade i huvudet och utryckte mig här som jag tänkte ungefär. I verkligenheten utryckte jag mig inte i ord som "bobbycaren är bättre" osv men det var ju det jag tänkte när jag skrev och jag skrev mer eller mindre av mig bara.

Det här bottnar sig ganska mkt i att svärföräldrarna klampar in lite för mkt i mitt liv och nu rann väl min bägare över och jag skulle sätta ner foten. Jag tänker helt enkelt inte styras över vilken av bilarna som ska lämnas tillbaka. (korkat sätt att sätta ner foten, men ja så är det!)
Tidigare den här dagen hade svärmor anmärkt och påpekat saker och ting här hemma och jag fick väl helt enkelt nog. Det var blockljusen som stod direkt på bordet (stearin kan rinna på bordet) och trots att jag sa att jag är medveten om det men vill ha det så här för ljusen är nya (dom var alltså nytända och det skulle ta flera flera timmar innan det ens blev aktuellt med ev. stearinrinn) , jag har haft flera exakt likadana ljus tidigare och inget har runnit över. Hon pikade flera gånger, satt till slut och blåste ut de två ljusen som var närmast henne.
När jag kom ut i köket var de ljusen också släckta och ingen annan som var på kalaset går och släcker ljus så det var inte så svårt att räkna ut vem som gjort det.
Sedan var det det med deras bil och vårt bilköp, jag kände att dom visste mer om det än vi gjorde och jag blev irriterad och arg.

Svärmor och jag är vänner. Jag har dessutom pratat allvar med min man om hur jag upplever deras intrång i vårt liv.
Han tycker dom bara hjälper men jag anser dom tränger sig på.

Dom kan säga "på lördag kommer vi och sätter upp dom där listerna som ska sättas upp" och så är det spikat. Jag tycker väl dom kan utrycka sig "ska vi komma och hjälpa er sätta upp listerna på lördag?" osv...

tack för alla svar i alla fall!

Fråga maken när han har tänkt växa upp och erbjud dig att flytta ut med barnen så länge, eller säg att han ju kan flytta hem till mamma och pappa igen om han nu tycker att det är så bra att ha dem i närheten.

När man är vuxen så SKA man kunna fixa ett bilköp själv, och bestämma hur man ska ha det hemma, och själv klura ut vilken dag som passar att sätta upp lister osv.
Ska man få hjälp av någon annan måste man ju stämma av med båda att det går bra en viss dag, men att de bestämmer utan att fråga är ju det som gör att det blir så fel.

Förmodligen är maken lite rädd att göra fel och ser det som att mamma och pappa vet bäst så det är nog bäst att göra så så blir det rätt...
Dags för honom att börja stå för sina egna åsikter och beslut.

SÄLJ DEN. sätt ut den på blocket så blir du av med den. behåll den du vill ha!

TS Jag tycker du verkar vara en väldigt sympatisk och trevlig tjej! Jag hade nog handlat exakt som du och förmodligen haft lite dåligt samvete, men innerst inne vetat att jag gjort vad jag kunnat för att ingen skulle bli ledsen. (Ett handligsätt som dock gör att man ibland blir överkörd...) Finns ingen anledning att bråka med svärföräldrarna om skitsaker som jag tycker många gör, däremot får man försöka leva sitt eget liv som en ny familj utan att känna sig styrd av föräldrarna. Lite hjälp här och där är ju alltid bra, men man får försöka hitta en gräns där alla trivs och känner sig bekvämma! Jag tycker inte du behöver sätta ner foten inför dina svärföräldrar utan helt enkelt komma överns med din man vad som är en lagom nivå, om det går.

Jag läser bara trådstarten nu. Ts, ursäkta...men det låter ganska bortskämt, ditt sätt att resonera. Vet inte, men skulle det ha spelat så stor roll att barnet fick en lite enklare modell, då? När ni nu inte pratar om saker i familjen, menar jag?

Sista anonym, du behöver verkligen läsa tråden...

...och om jag gör det, så ändrar jag uppfattningen att det är bortskämt att en vanlig enkel modell inte kan duga lika bra som en "äkta" bobbycar? Förstår att det ligger mer bakom än så, i det stora hela. Men just biten att en bobbycar är finare än en enklare variant, ändras inte av att jag läser mer i tråden. Visa mig isf exakt vad jag behöver läsa, för att ändra uppfattning i just den frågan, tack!

Det är ju inte direkt den första tråden som handlar om att bortskämd mamma vill ha dyra saker till sitt barn, och sitter och gnäller här över att svärföräldrarna är för "snåla" för att ge sitt barnbarn det det eg förtjänar. Att sedan andra kanske tycker det är självklart att man känner så, medan jag tycker det är bortskämt och rent av ohyfsat, är något som inte du kan bestämma över.

Det verkar ju iaf som att hon har förstått hur fel det är att ta ut sin frustration på svärföräldrarna, och att det rätta är att prata med mannen om allt som misshagar henne. Det är iaf ett steg i rätt riktning. Faktum är, att om man inte gillar den hjälp man får, är det bättre att klara sig utan. Men att gnälla, när man vill ha hjälp, är inte snyggt. Detta är och har nog varit ett problem mellan ts och mannen, inte mellan ts och hennes svärföräldrar.

Jag hade nog bara tackat och tagit emot utan att säga något, och låtit grabben ha två stycken.
Ditt sätt är förmodligen mycket bättre

Jag skulle behållit båda, om de ger bort den i present kan de väl inte tvinga er att lämna tillbaka något annat bara för att det råkar vara samma sorts leksak. Det är ju ni som bestämmer vad ni ska göra med saker ni fått. Är ju bra om barnet har nån kompis hemma så kan båda köra runt

anonym, hon ville ju behålla båda, det är svärforäldrarna som insisterade på att hon skulle lämna tillbaka nåt dom INTE köpt, som dessutom var önskad specielt...Tenk hur snopen farfar hadde blivit då? "Nej, vi lämnade tillbaka den, for sväris ville inte att din skulle konkurrera med deras"