Tack för många infallsvinklar!
Anonym (Nja...): Jag har liksom Du ifrågasatt det här med att det nästan bara pratas om komplikationer efter snitt, inte minst då jag varit på Aurora-samtal för att jag är så hemskt förlossningsrädd. Jag hade som en känsla av att de liksom bara prångt ville att man skulle föda vaginalt för att det typ var billigast o kanske enklast för vård-apparaten i sig. Hon jag pratade med smålog åt mina funderingar, men berättade att då kanske det kunde kännas betryggande att de manliga läkare som utför snitten absolut inte vill att deras fruar ska bli snittade, på grund av de större riskerna som det medför... Men samtidigt sa hon att riskerna för både moder o barn i sig var jämförbara då det gällde snitt o vaginal förlossning. Men kroppen hämtar sig tydligen lättare efter en vaginal...
Men man har ju tyvärr inget facit förrän efteråt... Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra... Velar hit o dit... Är fortfarande hiskeligt rädd för själva utdrivningsskedet, o vad det kommer innebära. Men jag har någonstans förlikat mig med tanken på att jag är skapt för att kunna klara det här... Jag ska ju vara konstruerad för det... Jaja, hur det än är, så är jag fortfarande rädd, o jag tror att om jag fortsätter känna så här så kommer jag nog kämpa emot på nå´t sätt, o då blir nog förlossningen svårare än vad den beöver bli... O då kan nog snitt vara att föredra... Men kan jag lyckas få in tankebanorna på betydligt mer peppande spår, där den faktiska födseln av vårt barn blir det centrala, o inte smärtan, så vill jag ju göra det på det naturliga sättet, där jag kan känna att jag, pappan o bäbisen ska ta oss igenom detta tillsammans..! Det kommer ju göra ont såklart, men det är ju inte en dålig o sjuklig smärta..! O jag har måstat börja inse att bara för att man hör så mycket om de förlossningar som varit svåra, så är de ju faktiskt inte de vanligast förekommande! I de allra flesta fall går ju allt som smort, o ett par ynka stygn är mer regeln än total-trashade underliv! Jag hade som dömt det lite på förhand... Jag tänkte att jag KOMMER få en svår förlossning, jag KOMMER vara förstörd för alla framtid, o ett snitt skulle göra att jag slapp allt det där negativa! Men det är ju så dumt..! Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna genomföra en vaginal förlossning, o att det komer vara en positiv erfarenhet..!
Jag är chockad över att jag sitter o skriver detta, för för bara ett par månader sedan fanns det inte på världskartan att jag tänkte föda vaginalt..! Kanske är det faktiskt så att ens tillstånd får en att tänka om..! Jag trodde aldrig på dem som sa så innan!
), men vad känns mest "störande" sexuellt: Ett litet ärr på magen, eller de förändringar i underlivet som följer med en vaginal förlossning? 