Allt så idylliskt???

En sak jag har funderat över är att det överallt framställs som väldigt idylliskt att ha en nyfödd, att alla är så otroligt lyckliga och så vidare. Jo, jag var också väldigt glad för vårt lilla knyte, det är inte det, men det var väldigt jobbigt och inte alls sådär idylliskt att vara hemma med barn som det alltid framställs, både i medierna och många föräldrar.

När man sedan pratar lite mer med de "idylliska, lyckliga" föräldrarna så kryper det fram att jo, de har det också tufft, de har också svårt att få tiden att räcka till, samlivet är inte så bra längre, men de har ju fått ett fantastiskt barn!!!" Men då är det ju inte så där "perfekt och lyckat"? Att så många skiljer sig under småbarnsåren talar ju också för att det inte är så idylliskt.

Det jag egentligen vill komma fram till är att vore det inte bättre om folk erkände att det kan vara tufft, jobbigt, tråkigt, och inte alls roligt att få barn? Det skulle bli mer ok att prata om de problem man har och man skulle kunna få mer hjälp av varandra med att lösa problemen.

Det är kul att ha barn, men det kostar på också, allt är verkligen inte roligt!