Ivf när man fyllt 40

Jag tror att du ska undvika Sophiahemmet. De har ett väldigt gott rykte och skicklig personal men de är inte så öppna för varianter har jag läst i andra trådar. De gör inte långtidsodling och har väldigt hårda krav på frysning.
Jag gjorde mitt första IVF där nu i höstas och det misslyckades. Jag fick tillbaka två embryon men de fäste inte. Jag har blivit gravid minst två gånger tidigare på "naturlig" väg så jag vet att vi kan. Jag mådde pyton av nedregleringen. Sedan ville de inte göra ett nytt försök eftersom jag snart fyller 43. Jag rekommenderades ÄD utomlands så vi tog kontakt med AVA-kliniken i Riga. Läkaren där tyckte dock att vi skulle göra ett IVF-försök till, den korta varianten. Jag fick ut få ägg men nu ruvar jag i alla fall på ett toppembryo. Sök dig till någon klinik som har en öppen inställning till de som är 40+, om det finns någon.

Menopur låter intressant.

ÅsaStina:
Jag tror inte att Sophiahemmet någonsing gör den korta versionen - vilket visar att de inte är särskilt flexibla. Jag har också, nu i efterhand hört att det vanligen är bättre med den korta behandlingen, i naturlig cykel, för äldre kvinnor. Men då är det svårt att tidsplanera för kliniken och därför föredrar te x Sophiahemmet tydligen det långa programmet. Annars kan  det bli för många ÄP på helgen....

Jag har gjort den korta versionen nu och enbart sprutat med Gonal-F men jag har läst att en del sprayar och sprutar samtidigt i den korta versionen - är det så?

ipanema: Om man börjar med sprayning i c:a tre veckor och sedan använder sprutor - då är det den långa versionen man gör. Om du klickar på en term te x IVF så kommer du till ordlistan.

Nu blir jag förvirrad... det är väl den långa metoden då man först använder nässpray ( ex Synarela) och sedan, då man är nedreglerad, sprutar med Gonal-F (eller ex. Menopur)?

Jag tålde inte nässprayen så jag fick börja spruta med nedregleringsmedlet Suprefact ett tag och sedan Gonal-F sprutor.

Hur menar du, Impreza, att du har sprutat hela tiden och i så fall med vad? Nyfiken är jag!

Tack, ÅsaStina! Jag går här och undrar om fröet har fastnat eller inte. Skulle nog kunna testa redan på julafton men jag ska försöka undvika det. Vill inte riskera en alltför sorgsam jul. Jag ska ta blodprov den 27:e i stället (om jag inte har fått mensen innan dess, förstås).
Hoppas, hoppas!

xanni: Det är intressant det du skriver. Jag har själv ett microadenom på hypofysen (vilket orsakar förhöjda prolaktinvärden) vilket gjorde att jag under flera år hade väldigt oregelbunden mens och ÄL. Jag har själv tänkt att då borde jag ju ha flera ägg kvar, men ingen har någonsin bekräftat det. Ja, visserligen gjorde jag ett äggreservstest genom FC i Stockholm men andra läkare har sedan vifta bort det resultatet som "ointressant".

xanni: Tänk vad de håller på och "klantar sig" - läkarna! Jag fick själv mitt adenom diagnostiserat våren 2004 i Storbritannien. De magnetröntgade och konstaterade en 4mm "stor" tumör ( som jag har sett på bild!). Redan c:a 1999 var jag hos en gynekolog på Sophiahemmet pga min oregelbundna mens och blodprov togs - men tydligen inte Prolaktin för hon sa att hon inte kunde förklara min oregelbundenhet....

Äter du inte längre Bromokriptin då ( ex. Pravidel)?

Jag vet inte så mycket om PCO - men jag vet att jag inte har många omogna blåsor.

A propos Pravidel - nu när jag gör IVF utomlands har läkaren sagt att jag absolut inte ska sluta med medicininen förrän i vecka 15 (det är enligt henne först då som prolaktinnivån höjs hos "vanliga" gravid). Hon tror att mina MF kan ha berott på att jag slutat med Pravidel så fort jag vetat att jag blivit gravid och värdena har skjutit i höjden för tidigt. Ja, inte vet jag....
Både i Storbritannien och i Sverige säger de att man ska sluta så fort man blir gravid. Vad har de sagt till dig?

Jag fick börja med Dostinex (som innehåller Cabergolin en av de tre substanser man kan ta mot hyperprolaktinom, en annat är ju Bromokriptin) då jag först fick diagnosen. Jag fick en eller två tabletter i veckan tror jag - så de är starka. Men efter bara någon månad sa en läkare (i Storbritannien) att jag skulle gå över till Bromokriptin eftersom jag ville bli gravid. Jag tror att det hade med att göra att de är starkare. Bromokriptin tog jag från början 5mg/dag men nu är jag nere på 1,25mg/dag. Bara några veckor efter att jag började med Dostinex fick jag mensen tillbaka och sedan har den varit helt regelbunden (förutom vid MF etc.). Jag har haft turen att aldrig må illa av tabletterna - men många gör det, har jag hört.

Jag har slagit upp Pravidel på FASS och där står det att man ska sluta med det om man blir gravid men att det inte finns några kopplingar mellan skador på foster och att man äter medicinen. De vet för litet, helt enkelt.
Men ... jag har tidigare läst att för höga halter av prolaktin kan orsaka MF - i en "graviditets"-bibel jag köpte i Storbritannien. När jag har frågat läkare om detta (både gynekolog, IVF-läkare och endokrinolog) så har de  bara sagt att prolaktinet ändå går upp under graviditeten.  Men nu bekräftade läkaren på AVA-klinken att man visst kan få MF av att prolaktinet höjs för tidigt i graviditeten. Det är värt ett försök, i alla fall - om nu "fröet" fäster....

Jag övergår om någon timme in i den 8:e ruvardagen.

Nu ber jag om ursäkt till TS - det har blivit litet prat om saker du inte undrade över. Sorry! Men kontentan är att det finns väldigt många olika åsikter och inga totala sanningar i de här frågorna. Det gäller att hitt rätt i djungeln!

Ja, det kan vara värt att försöka utomlands. Jag blev ju upplyst av den svenska kliniken att efter endast ett IVF-försök i oktober ville de inte göra fler pga att jag skulle gå över deras åldergrsäns i December och att jag var "svårstimulerad". Vi blev rekommenderade ÄD och vi åkte till AVA-kliniken i Riga för ett samtal. Vi var helt inställda på att diskutera ÄD men när läkaren hade hört min historia sa hon "varför gör ni inte ett IVF-försök till"! Hon tyckte nämligen att jag hade blivit felbehandlad då jag tidigare blivit gravid (inte IVF) och att mina MF kunde ha berott på detta.

Är Membrasin bra för livmoderslemhinnan? När bör man börja ta det och är det ingen idé att börja ta det efter ett visst stadium? Kan det ha en negativ effekt? (Kan slemhinnan t ex bli FÖR tjock?).
Jag hade en slemhinna på 11,7cm vid ET och läkaren tyckte utifrån det  att jag skulle ta tre prog.vaggisar om dagen i stället för två (vilket jag hade gjort i tre dagar efter ÄP). Vad är den ultimata tjockleken på slemhinnan? Vet du? Eller kanske någon annan?

Jag är så glad för din skull Ljuva Oktober - du har kämpat och lyckats!!
Jag har glömt - är det tvillingar du väntar?

Ja, de verkar inte se oss inte som individer. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag gått någonstans där de gör den korta versionen på en gång och slippa må så dåligt. Hela min kropp kom ur balans av den där himla nedregleringen. Nu, med den korta versionen känns allt helt annolunda.

Jag pratade med en IVF-läkare i somras som mer eller mindre sa att det inte var någon större idé att vid min ålder göra IVF och att vi skulle antagligen ha bättre lycka med att försöka själva igen. Han sa också att man inte kunde se äggens kvalitet på IVF - antagligen menade han inte vad jag menade, för visst kan de se kvalitén innan ET - även om de inte kan se hur de ska utveckla sig sedan. Jag ställde en del frågor och tog en del exempel från människor jag känner som genomgått IVF eftersom jag var litet snopen att han inte tyckte att det var någon idé att pröva IVF. Då sa han att han hade ont om tid (trots att det var han som hade ringt upp) och att det bara var "anekdoter" och att vi måste titta på mig som "individ" och så sa han att "kvinnor i din ålder" ... tala om att inte se på mig som en individ! Det enda han pratade om var min ålder och var inte intresserad av någonting annat!

Jag har gjort AMH-testet via FC i Stockholm (som i somras påstod sig vara de enda i Sverige som gjorde testet). Man får i princip veta sin äggreserv och om man är på väg in i klimakteriet. Det säger ingenting om kvaliteten på äggen. Jag fick veta att jag hade normala värden för min ålder (42), inte på väg in i klimakteriet, och avråddes sedan, mer eller mindre, att pröva IVF.

Tack!! Och jag hoppas att du kan göra den korta versionen nästa gång. Du verkar ju också ha lidit av den första.

Bra artikel, höstfru,

av den "långa" inte "första" skulle det ju stå...!

Hur många (om några)  ÄD har du gjort isisisis? När du gjorde ditt IVF - fastnade ägget?

Jag har nu gjort två IVF på drygt tre månader och äggen har inte fastnat. Jag blev gravid två-tre gg "naturligt" på elva månader och har räknat ut att vi gjorde fem försök med ÄL under den tiden (resten av tiden var jag antingen gravid eller repade mig från MF). Det betyder att vi lyckades bli gravida varannan gång till var tredje gång, ungefär. Det som oroar mig nu när äggen inte fastnar vid IVF är att de inte heller ska fastna vid ÄD - att min kropp inte tycker om den artficiella behandlingen, helt enkelt, vare sig äggen är av god kvalitet eller inte. Vi har för närvarande endast råd med ett enda ÄD försök på AVA (förhoppningsvis med möjlighet till ett eller ett par FET också). Vilka är dina tankar kring det här?

Tack för dina svar!

Jag var bara litet fundersam över att de tycks fästa när vi försöker (med ordentlig koll på ÄL) naturligt men att det inte går då kroppen "manipuleras". Jag lever själv väldigt sunt och har tränat regelbundet i över 15 år samt arbetat inom fitness i 6 år. En sund kropp kanske tycker mindre om dessa manipulationer.... Egentligen är jag bara orolig att om man lägger ner 60.000:- eller så till på ÄD och så fungerar det inte ... nåja, det finns väl helt enkelt inga garantier för någonting. Det är bara att bita ihop och kämpa vidare.

Lycka till med din nästa ÄD-behandling!

isisisis: Vad sorgligt att du  måste gå igenom ett MF till. Jag beklagar verkligen.

Jag tror att det var detsamma som (den butttre) läkaren på Fertilitetscentrum menade när han sa att det var bättre att pröva själva än att göra IVF (eftersom vi hade lyckats själva tidigare). Skillnaden är ju att om man prövar själv får man ett (eller kanske två) ägg per försök att "testa" med och vid IVF vanligen fler än så och äggens kvalitet kan, till viss del, bedömas i förväg - innan de sätts tillbaka.

Jo, det är sant. Men i mitt fall så visste inte läkaren på FC att jag var svårstimulerad. Det visade sig efter det första försöket på SH.

 Sedan är det förvånande, tycker jag, hur ofta folk skriver att de har haft massor av folliklar och nästan inga ägg eller många ägg men nästan inga fertiliserade. I mitt första försök fick de ut fem ägg från fem folliklar och tre fertiliserades och två sattes tillbaka - det är ju  ett bättre resultat än om man får ut tio ägg från tjugo folliklar och två fertiliseras - som jag har läst att några har varit med om.

Om du har normal ÄL, Lyckoprinsessan, är det inte säkert att Pergo är det bästa - efter vad jag har läst.

Jag tror faktiskt att det är ganska viktigt vilken klinik man väljer - speciellt kanske om man är 40+. Jag gjorde min första IVF-behandling på Sophiahemmet där de, efter vad jag har förstått, i princip aldrig kör den korta metoden utan nedreglering. Jag nedregelerades och mådde pyton av det och fick Gonal-F för äggstimuleringen. Efteråt har jag läst här på FL att kvinnor som är 40+ ofta inte behöver nedregleringen (om de inte har t ex PCO) och att de kan svara bättre på exempelvis Menopur i stället för Gonal-F. Försök att välja en klinik där de ser till individen och inte kör i princip samma behandling på alla (som de verkar göra på Sophiahemmet). Mitt andra IVF gjorde jag utan nedreglering och det mådde jag mycket bättre av. Follikel och äggresultatet var i princip detsamma båda gångerna.