Hur tröstar man nån som förlorat ett barn? Hur vill ni som förlorat barn få stöd?

Jag försöker vara där för mina vänner. Stötta dem, lyssna när de pratar, lyssna när de gråter. Jag pratar mycket om deras son och visar att han betyder mycket även för mig.

Jag har skrattat med dem o jag har gråtit med dem.
Jag grattade dem när han föddes precis som jag hade gjort om han hade levat. Jag låtsas inte att jag "förstår", utan jag har klargjort att jag verkligen inte kan förstå, men att jag känner med dem o för dem.

Vi besöker hans grav regelbundet precis som vi skulle besökt dem om han levat. Jag har köpt "julklapp" till honom osv osv. Blir de arga för nåt jag säger eller gör så kommer jag att ta åt mig av det o inte försöka upprepa det misstaget.

Det finn sju egentligen ingen mall på sånt här eftersom människor sörjer så olika. Men med respekt och medkänsla kommer man npg ganska långt?