Hur tröstar man nån som förlorat ett barn? Hur vill ni som förlorat barn få stöd?

Det är svårt. Jag lever ihop med min sambo som är änglapappa. Tror inte det finns så mycket man kan göra för att trösta utan bara finnas där.

Vi tar det helatiden i sambons takt , tex "presenter" osv till graven har jag tagit på mig ansvaret att fixa, just för att känna mig lite delaktig då det inte på något sätt var mitt barn och jag inte kan dela känslorna med honom. Det uppskattas väldigt mycket från hans sida.

Men i just en relation där ena parten förlorat sitt barn och den andra inte har några barn blir det väldigt kämpigt stundtals eftersom man inte delar den tunga erfarenheten och inte kan förstå hur det känns.