Svetlanas Fanclub

Här bara springer tiden iväg: Nya bråk med svärmor, snöstormar, strömavbrott, första lägenhetsvisningen och toksurfa på Blocket för att hitta nygamla spännande saker till nya hemmet.

Men bara lite mer London först:

I annonserna heter det "there is but ONE sale" och ja, det var lite kul att spana in märkesrean. Men det var inte så mycket kö som man kunde tro fast jag var där på eftermiddagen första dagen. Det var bara när jag ville in i lyxavdelningarna för Prada eller Fendi som jag fick köa bakom sammetsrepen några minuter innan någon annan gick ut så de kunde vinka in mig. Och det var många siom tittade men inte så många som handlade.

Jag snöade in lite på en handväska från miu miu i gräddfärgat skinn med guldlås (200 £, nypris 450), fick gå dit tre gånger innan den var såld.

Pradarean var kass, inga balla prylar alls.

Hittade en makalös stor sidensjal från Kenzo i svart med mellanblå "Kenzorosor" för 120 £ men köpte inte den heller. Och sen köpte jag inte en hel massa saker till nedan, priserna följer bara med som konsumentupplysning för den intresserade:

Stor akvamarinring med briljanter för 575 £ (nypris 1000 £), läckra skor från världens ballaste skodesigners 85-250 £ (nypris 200-500 £)
Radoklockan jag har drömt om i tio år för 1000 £ (nypris 2000 £)
Och naturligtvis alla kläder ovanpå det, men jag var inte på humör för kläder, det är accessoarer som är kul tycker jag.

Dior och Chanel kan man bara skippa att kolla på, inte ens reapriser är inom räckhåll för vanliga dödliga om man inte vill betala 2000 spänn för en nyckelring, ungefär.

Och min drömklocka kvalificerar sig i princip bara till fyndlådan i Harrods Luxuryrooms, det dyraste jag såg som hade prislapp var en Breitling limited edition gjord för biltillverkaren Bentley till det fashionabla priset av 77000 £, ganska exakt en miljon kronor. Då har jag ändå inte vågat sticka nosen in i smårummen (Cartier, De Beers etc) där de RIKTIGT rika schejkerna knallar in.

Jag kände då ett plötsligt behov av lite luft när man tänker på världssvälten mm. Men plötsligt ser jag från sidan hur en dam i grå Chaneldräkt med en gigantisk brosch med en typisk inte-alls-glasbit i svassar fram genom allt glittret och besviket kommenterar till sin man på oklanderlig engelsk snobbiska: "But this is really nothing like DUBAI, dear...".

Så full i skratt jag blev av hennes totala diss! Minen på de synnerligen välavlönade expediterna i Luxury room var bara den värd säkert 500 spänn...

Den enes lyx är den andres vardag, hur groteskt det än är, och oavsett hur häftig man tror att man är så finns det ju nästan alltid nån som kan ta en ur illusionen. Sak samma, jag skulle besöka Harrods även om de tog inträde, för det är kul att se hela spannet med varor från när och fjärran.

Och för den som inte vill ruinera sig så är hela källarplanet fyllt med mer överkomliga väskor från Guess, DKNY, Juicy Couture etc. Riktigt fina halsband och småsmycken hittade jag också i "fyndlådan" i designer jewellery-rummet, pris 15-150 £ och hade kostat det dubbla. Sedan vill jag gå igenom food halls och handla någon trevlig present till familjen-lite te, kaffe, choklad eller nåt annat och sen har jag gjort min Harrodstur.

Att jag sedan var väldigt nära att torska dit på en underbar handväska av Salvatore Ferragamo (colorprint/svart lack-sååå fräck)på Heathrow men mitt samvete (mannen) sparkade mig på knäskålarna tills jag gav mig är en heeelt annan sak...

Orkar inte skriva mer om London nu för det har ju hänt en del för övrigt också...

Fru H: Om nåt ska göras överhuvudtaget så ska det göras ordentligt, men jag är nog egentligen mest fascinerad av hur människor hanterar överflöd. Vilka summor gör att de reagerar på en prislapp och hur olika ter sig livet för dem pga det?

mejram: Såklart-alla vill väl ha saker som i vardagen sänder budskap som känns rätt för en och som man tycker om?

Och det är nog också en anledning till att jag i slutänden trots allt bara har köpt en dyr handväska på fem Londonresor. Jag kan oftast se mig mätt på prylar utan att handla men jag tycker om att ha valmöjligheten och man kan inte välja om man inte vet vad som finns. Mycket snack men lite hockey alltså, jag tycker bara om att beskriva saker.
--
Det nya året knallar vidare mot nya släkttrauman:

Svärmors jul var inte så kul för varken vi eller den familj som bäst står ut med henne var hemma mellan jul-nyår. Så nu var det segra eller dö som gällde med julgransplundringen, vilken innebär att hon serverar torra bullar med tveksamt pålägg och fuktskadat te, och sen får barnen slåss om några lessna tyska chokladgranar med 80% kokosfett i, ungefär.

Jag är fortfarande lika förvånad varje gång, hur lyckas man få helt vanliga saker som bröd och smör att smaka trist?

De matvaror som hon handlar ger upp allt hopp om liv och värdighet redan i Ica-kassen känns det som. Så i år hade därför samtliga släktingar utom vi lyckats ursäkta sig från att köra 6-8 mil för att få suga på ramarna på tjugondagen, men si hon ger sig inte så lätt!

Mannen konstaterade igår lakoniskt att hon nu höll på att ändra julgransplundringen till nästföljande söndag och att det var synd om oss varpå jag sa att det väl är ännu mer synd om de som nu måste hitta på en nödlögn till...

För övrigt är vi dåliga föräldrar nu igen eftersom vi vill åka på min väns 35-årsfest (en tidig barnvänlig after work), "för det kan ju inte alls ligga i Alexanders intresse!".

Håhåjaja... *räknar dagar till flytt*

Pejo: Jag har inte hunnit skriva något om ditt omtumlande liv, men jag bara håller tummarna för att allting landar som du vill ha det.
Hoppas det går bra för er!

Mumu: Nää, det där låter verkligen som piss och pest och senapsgas.

Men inte sjutton kan man väl bli omplacerad till hur okvalificerade jobb som helst heller-det är väl sånt man har facket till att bevaka?

Alltså snackar vi nåt i stil med att "du är lärare i kommunen med lång högskoleutbildning så nu får du bli måltidsbiträde på skolan istället, var tacksam för det"???

Jag tycker att ditt fack borde fixa så att ni kan bli uppsagda normalt åtminstone, annars hade jag bytt -visst finns det två lärarfack nuförtiden?

Och dagens story: Vi har väl alla läst om kvinnan som inte visste om sin graviditet och sen nedkom med ett barn i toan eller togs in akut för tarmvred och plötsligt blev mamma istället. Nu har jag ett sånt exempel i verkligheten på bara två stegs håll-en av våra konsulter på jobbet berättade att det hänt hans kompis och dennes fru alldeles nu för några veckor sen.

Tydligen är hon normalbyggd, hade varit lite stressad över jobbet, gått upp några kilon och har lite magproblem ibland så ja, ingen tänkte på nåt och inte syntes det heller. Plötsligt en kväll får hon våldsamma magsmärtor och förs bort i ambulans med killen efter i bil tänkandes "vad händer vad händer aaargh det är kanske brusten blindtarm!" Några timmar senare var han pappa, barnet föddes i sjunde månaden.

Hur tacklar man sånt? Som mamma eller pappa, för den delen? Och exakt hur berättar man för sin chef på måndan att man har fått en bebis sedan i fredags, fast ingen har sett nåt, utan att framstå som mindre mentalt närvarande med misstänkta bitoner av frireligiös hjärntvätt?

Vår konsultvän tror inte heller på ovetande graviditet så han sa att nu ska han äntligen gå till botten med detta med de drabbade när de har hämtat sig lite från chocken.

--
Det hade inte gått hem i min grupp just nu i alla fall, en kollega håller på att gå under och vi andra som bara har fullt upp får nu ta över lite av lasset. Så nästa vecka har jag fritt blås från chefen att bitcha hur mycket jag vill på alla resurser som inte fått ändan ur vagnen och börjat röja undan sina avvikelser. Muahahahahah-the bitch is back!

Mumu: Milde tid, jag tycker verkligen synd om er.

Inte för att jag skulle begå självmord som personlig assistent (har faktiskt varit på intervju som det också när det krisade ett tag för ett antal år sen men rymde innan de hann anställa mig) men det är inte det jobbet ni har valt eller utbildat er för och det är ju inte ens heltid-hur ska man försörja sig då utan att vara beroende av sin karl hela livet?

Vad gäller arbetsgivare och värdighet så tackar jag min lyckliga stjärna att jag själv har vågat dissa ett par arbetsgivare när situationen blev omänsklig, utan att ha nästa jobb klart. Men jag vet klart att alla inte känner att det är möjligt, särskilt inte med barn. Man måste överleva och man har ofta inte råd att göra sig osams med de största arbetsgivarna i stan om man inte redan har tänkt sig att flytta.

Men hör vad facket säger, är de fåraktiga så kanske du blir tillräckligt arg för att komma på något annat. Titta brett på situationen:

Är det görbart att pendla?
Är du beredd att jobba med något helt annat i din stad tills du kan komma in som lärare igen?
Kan de eller AF (jag hade nog talat med dem också) erbjuda någon ytterligare utbildning som du vill ha och som kan leda till mer närliggande jobb inom kommunen istället för lågavlönade deltidstjänster? Informatör? Sekreterare? Tillståndshandläggare?
Detta är i så fall ett sätt att hålla dig kvar inom samma sfär och övervintra.

Hur ser strukturen ut för lärarkåren och elevantalet de närmaste åren-de måste väl också pensionera alla 40-talister? Kommunens utbildningsnämnd brukar göra prognoser och de är offentliga.

Ibland går det att förhandla fast det egentligen inte går, om du förstår vad jag menar. Men man måste jaga fram ett rimligt alternativ och göra klart att man blir avsevärt mindre besvärlig om man får med sig en morot att knapra på på vägen.

Puh, försäljning av lägenhet går inget vidare än så länge men så är ju nästa vecka också årets fattigaste hörde jag på radio. Men ikväll när jag kom hem så satt det en liten gul lapp med datorutskrift "bostad sökes akut i ert område, vi har lånelöfte" och snacka om att vi kastade oss på telefonen trots att det är lördagkväll!

Men det var bara telefonsvarare så vi får väl se i morgon, tänk om livet kunde vara så bra att vi kan få till detta innan vi har bitit på naglarna ända upp till armbågarna?

För övrigt är jag återigen glad att jag inte jobbar inom rättsväsendet. Min vän har precis fått ta över att protokollföra ett mål eftersom den som skulle haft det bröt ihop och började gråta bara vederbörande läste handlingarna- det gäller misshandel av en bebis och shaken babysyndrom.

Var ska man göra av sin ilska över sånt? Hela min kropp knyter sig i illamående och raseri bara jag tänker tanken och hade jag haft de föräldrarna framför mig så vete gudarna vad jag hade gjort. Det är när man har läst/hört sånt som man går hem och kramar och pussar sitt lilla barn hundra gånger och tänker att aldrig aldrig aldrig ska någon få göra honom illa...

Tur att det värsta som kan hända på mitt jobb en vanlig dag är att teknik eller pengar går åt helskotta.

Japp, jag skrev ett inlägg från jobbet innan för att jag var sur och satt och väntade på underlag till ett beslut om morgondagen och sajten bombade precis när jag postade.

Jag var hemma 21.00, grinig som f-n, nattade lillen färdigt, sen har vi städat i förtvivlans mod inför visningen i morgon en stund och nu äter jag middag... *stön*

Varför måste ALLT dicka ur samtidigt på jobbet?

Wohoo, jag överlevde dan trots fyra möten, svintrött sur och grinig.

Men jag bokade om mitt utvecklingssamtal, det kändes inte riktigt fair mot chefen att ha det idag (!).

Och fortfarande inte någon som är riktigt sugen på lägenheten, det verkar som om köparna har sålt smöret och tappat pengarna. Så vi drar ner priset lite och det sa jag ju från början, jag fattar inte hur mäklaren tänkte riktigt om man tittar på vad som bjuds för övrigt? Suck, det vore bra om det hände nåt på den fronten nu...

Ågren lär vara min följeslagare en tid framöver.

Och varför blir det dubbelt radavstånd överallt nu också?...GAH!

Och nu blev det bara sådär ketchupeffekt igen.

Igår fick vi både förskoleplats och bud och ikväll har vi skrivit kontrakt-hepp!

Och i morrn måste jag vara ledig för dagis är stängt, känns riktigt bra det! Och maken har kånkat hem 40 flyttkartonger och jag har adressändrat och flyttanmält så det står härliga till och kikar på ny hemförsäkring och ja, nu går det ju nästan framåt!

YIPPEEEEEE!

(Och som om inte det räckte så flög två trassliga uppdrag på jobbet plötsligt igår efter att ha haltat fram som skadskjutna kalkoner i några veckor-vi har slutrapporter i sikte!!)