Svetlanas Fanclub
Mumu: Härligt att höra att ert ramaskri ger resultat, våga vägra ta skit!
---
Och idag inträffade svärmorsjulgransplundring och det tog faktiskt fyra hela timmar innan jag fick toppspel på henne och tappade humöret, bet till och fick tillbringa en halvtimme med att lugna ner mig ute i köket.
Hur lyckas man? Varför blir jag så provocerad? Är detta sjukt eller är det sjukt? Mannen tyckte att jag överreagerade men det är ju små saker hela tiden som byggs upp.
Alltså: När vi kom hem från London och hade klätt honom "fin" för att gå ut med farmor på bio så dög inte kläderna, det kanske jag skrev om innan? Och då blev jag irriterad men bet ihop. Efter att det har blivit känt att vi har flyttat så har hon
-försökt kränga på oss ett gammalt ostämt piano
(och det kunde ha varit ett erbjudande men det låter som om det vore order, annars berövar vi vår son en del av hans naturliga utveckling....nämligen samma ständiga krav och tjatande som fick min man att vägra spela nåt mer nånsin då eftersom mamma tvingade honom att spela fiol? För det gjorde morfar... )
-försökt kränga på oss sin brors gamla begagnade sängar till vårt nya gästrum, och visst en kanske kunde vara till nytta men snälla kan jag själv då lov att bestämma vem jag frågar eller om jag har tänkt köpa nytt eller beggat på annat håll?
-gett mannen så dåligt samvete för att vi åker på väninnans födeledagsfest + annat gnäll så han mådde dåligt en hel kväll och tog ut en del av det på mig, vilket han sedan bad tusen gånger om ursäkt för.
Och idag så kom då detta med sängarna upp igen (och varför ska jag för övrigt diskutera vårt bohag i detalj med alla släktingar närvarande?) och jag sa att vi kanske kan ta emot en säng men vi ska köpa en bra dubbel bäddsoffa till gästrummet. Varpå svärmor börjar meningen: -Jamen då kan ni ju ta min bäddsoffa på landet så...
(samma bäddsoffa som jag får så ont i ryggen av att sova i så jag behöver professionell massage efter två dar, och det vet hon om)
Och ja, det är möjligt att mannen har rätt och att hon bara försökte dela ut brorsans sängar på ett bättre sätt men där brast mitt humör och jag sa: -Vi ska inte ha din jävla bäddsoffa och nu lägger du ner att diskutera våra möbler. Detta är min sista markering innan jag blir riktigt arg!!!!
Och så gick jag ut i köket och var redan skitarg, förstås. Högt blodtryck, yrsel och illamående typ. Och sen var mannen arg på mig också eftersom för en gångs skull det hela hade gått skapligt tills dess.
D v s svärmor hade bara beordrat kusinbarnen att uppträda med musik, vilket de tvärvägrade (13 och 11 år) och sen i brist på det försökt beordra mig att spela julsånger (men hallå kan du fråga i förväg så man hinner öva, jag har inte rört ett piano på nåt år och vem tycker om att göra bort sig???).
--
Vi blev för övrigt rikligt trakterade med Mamma Scans köttbullar, överkokt billig pasta och fruktsallad med Euroshopperglass. Barnen (inklusive kusin M som fyllde 25 förra året) fick varsitt kinderägg så de måste nog minst vara tacksamma i tio år nu.
Svärmor vid bordet: Ja inte för att skryta men jag ÄR ju så bra på att organisera, det har man minsann lärt sig genom åren!
Tre minuter senare till familjens äldsta ingifta judinna som inte äter fläsk: Nämen X. äter du köttbullarna?!?!
(ingen annan mat har presenterats)
Jag har ju annan mat till dig ute i köket, dom där vet man ju inte vad det är i!
Du får en ny tallrik, det här kan J. ta!
(föser över maten på tallriken till kusinbarnet som går på behandling för barnfetma och precis har berättat om sitt schema och att hon måste gå 25 000 steg varje fredag- smidigt hörrudu!)
--
Varför kan jag inte bara konstatera att hon är galen och slappna av?