Svetlanas Fanclub

Haha, precis, PRECIS samma sak sa Abbe fär typ ett halvår sen . Men hemma. Sambon sa att honom att inte springa och han sa "Men pappa, jag måste det! Det är mitt liv!". Så det kanske är så; treåringars liv ÄR att springa !?

Ikväll har jag ägnat mig åt att göra en jätterolig tävling med bitar av filmaffischer, som sambon ska ha på sin fest på lördag. Han tänkte göra en själv, men snäll som jag är så erbjöd jag mig att fixa den, så han också kan vara med och tävla. De ska ha nån form av mångkamp med tävlingar, pokerturneringar och säkert en hel del Wii-spelande. Jag är husförvisad tillsammans med barnen och ska sova hos min mamma och pappa.

Det går bra med nappen nu. Den är inte glömd och fortfarande saknad, men det gör inte så hjärtskärande ont längre. Ingen gråt. Svärmor undrade om det hade gått bra och när jag berättade att han var ledsen och saknade den så tog hon för givet att han hade fått den tillbaka... Men hallå!? När ska man ta bort nappen då? Man kan ju inte ge tillbaka den för minsta tår, den har ju liksom tomten nu... Och det kommer knappast att komma ett bättre tillfälle längre fram, så det är ju bara att köra. Det blir inte lättare att ta bort den senare.

Fattiga är vi. Våra bilar kostar multum just nu. Pyspunka på två däck på storbilen under julhelgen gjorde att vi var tvungen att byta ut däcken helt idag. Och imorgon ska vi hämta lilla bilen på verkstaden. Blä för såna utgifter, det är ju inte lika njutningsfyllt som shopping... Sextusen extra har bilskruttarna kostat oss den här månaden... Tänk allt kul man kan göra för sextusen... *mutter*

Imorgon ska vi, förutom att hämta bilen, lämna lillan hos mamma och pappa och gå på bio med Abbe. Lilla spöket Laban blir det.

Annars leker vi mest med julklapparna nu. Hela familjen. Jag och sambon leker med det nya beroendeframkallande Super Mario-spelet. Abbe leker med Millas julklappar och Milla leker med allt som Abbe precis leker med. Och stoppar allt i munnen.

Som tack för att jag fixade en rolig tävling till sambon så pajade han min dator . Så nu är han billig ... Han har mixtrat med kablar och skit för att kolla om han kan koppla datorbilden till tv:n nere (han låtsas inte om det, men jag fattar väl att det är för att kunna kolla på fotboll på festen på lördag, så grabbarna kan komma hit jättetidigt och det kan bli en heldagsfest) och det har han gjort från min dator eftersom den har rätt Windowsutgåva installerat. Och nu har han lyckats avaktivera min bildskärm, så datorbilden är på tv:n nere medans man manövrerar blint på datorn uppe . Det är JÄTTElätt att ställa tillbaka det när man inte ser vad man gör... Han manövrerade mig nerifrån imorse, men det funkade inte att ställa tillbaka bilden, så nu har jag beslagtagit hans dator så länge, moahahahaha! Och jag ger honom onda ögat och pikar honom titt som tätt också ...

Gott nytt år på er allihopa ! Eller god fortsättning säger man väl, så här efteråt.

Håller med alla andra i vad de skrivit till dig, camile. Verkligen konstigt att sätta en hund så högt i hierarkin och att låta den skrämma ditt barn utan att nån ser att det är fel. Och tråkigt att du kommit så på kant med dina föräldrar. Kanske ni mår bäst av att fira jul utan dem hädanefter? Visst är det trevligt om man kommer överens med sina föräldrar, men det är väldigt många som inte gör det och sin familj väljer man inte själv, så varför ska det vara tvunget att man älskar dem villkorslöst hur de än beter sig? Jag tror det är många som skulle må ganska bra av att bryta med sin släkt, men som inte gör det för att det känns lite tabu. Nu menar jag inte att det är det bästa för dig, jag bara filosoferar i allmänhet .

Tuva, hoppas du slapp sövning och allt och att bröstbölden var en ovanligt svår stockning som släppte. Men annars gick det väl säkert bra ändå till slut .

buebo, klart vi minns dig! Och saknar dig! Överhuvudtaget saknar jag många som varit stammisar hos oss nyligen eller för länge sedan.

Nyårsafton blev en lugn tillställning för vår lilla familj. Milla vaknade av fyrverkerier tidigt på kvällen och var väldigt rädd, men somnade snabbt om. Hela hoolabalooet kring tolv sov hon sig (om än aningens oroligt) igenom. Jag och sambon lagade sjukt god mat och tittade på film, så det var som en vanlig helg fast lite lyxigare.

Mina barn har börjat leka så bra tillsammans! Och vad roligt det är. Milla tjuter av skratt så fort hon får med Abbe på nån vild lek. Och ibland vill han vara ifred för henne och stänger dörren till sitt rum så hon inte kan komma in, då sitter hon utanför och gråter av ilska, sen kryper hon till mig och "skvallrar" med ett anklagande "Dadada-DADA" . Jättesur blir hon!

Fy fan, vilka jobbiga kvällar vi har . Flera gånger i veckan så vaknar Milla en stund efter att hon somnat och somnar inte om på flera timmar. Hon gör allt från ligger och babblar till att gråta hysteriskt. Hjälp!

Så tråkigt, foff... Men så fint att ni fick vara hos honom på slutet, det lät verkligen lugnt och vackert. Och hur naturligt det än är att gamla går bort så känns det ändå.

Apropå bilstolar. Vi har inte bytt och har inga planer på det än så länge heller. Abbe är liten och får mycket väl plats på längden. Visst, han sitter hopvecklad som ett dragspel nu när han sitter i bak, men han har då aldrig klagat. Vi hade en väldigt kunnig säljare här i stan förut (även om han var en usel företagare på andra sätt) och han sa att det oftast var föräldrarna som tyckte att barnen satt för trångt med benen, och inte barnen själva. Så vi kör på ett tag till!

Nej, sover för mycket på dagen gör inte Milla. Igår sov hon en gång vid lunchtid, två timmar. Det är inte för mycket för en som inte ens fyllt ett, snarare tvärtom. Hon var så slut när vi skulle lägga henne, men efter mindre än en timme så var det kört. Det känns mer som att hon tar en liten tupplur och sen tycker det är trevligt att vara vaken igen. Men vi tar inte upp henne och hon håller på till halv elva nästan varje gång! Igår var det "bara" till tio. Det tar kål på oss, för vi har bestämt oss för att härda ut och ta "hundgörat", men det tar ju inte slut! Man hör om folk som gjort modifierade femminutersmetoder och första kvällen har det tagit 40 min, andra kvällen 15 min osv., men här tar det flera timmar VARJE kväll! Ja, nu är det ju inte precis varje kväll hon gör så här, men de flesta. Vi tröstar, klappar, lugnar och går ut och så störtgrinar hon så fort vi lämnar rummet. Att ta upp henne och ligga med henne i vår säng funkar inte heller, det slutar bara med att vi lägger tillbaka henne efter en timme för att vi inte orkar ligga där med henne längre. Vi behöver verkligen hjälp att lösa det här !

Hihi, Abbe var 90,5 på treårskontrollen ... Och då tyckte vi ändå att han rännt iväg ordentligt över sommaren! Som sagt, han är liten.

Milla blir ett år 11 februari. Ja, hennes sov är svårt att råda över, och hon är ju pigg och glad nästan jämt så vi har inte försökt tvinga henne att sova på dagen om hon inte velat. Men som du säger så kan det absolut vara för lite sömn dagtid som är boven. Problemet är att hon är FÖR pigg på dagarna, så man måste antingen dra henne i vagnen eller ligga och gosa med henne för att hon ska somna på dagen. Oftast. Och är Abbe hemma så är det inte alltid möjligt att fylla de förutsättningarna flera gånger per dag, det blir liksom inte tillräckligt lugn och ro kring henne för att hon ska kunna sova när hon är pigg.

Jag vet inte alls vad vi ska göra, men jag tror jag blir galen snart!

Pejo! Shit, det är nån högre makt som vill att ni ska ha ett tredje barn, verkar det som. Ja... Jag väntar med mitt grattis tills det känns lite bättre för dig, men smyger till dig en kram i varje fall ... Och lilla gumman, ha INTE dåligt samvete, ni har gjort vad ni kunnat för att skydda er och även om du vet var mannen står i frågan så vet han numera också var du står i frågan. DU rår inte för att du blivit gravid när ni skyddat er.

...och ännu mer känner jag lika som mejram efter att ha sett Outsiders ikväll. Okej, leta sopor är inte min grej, men jag håller SÅÅÅ med de kloka människor som för länge sedan insett att den konsumtionsnivå vi här i västvärlden håller, inte är hållbar alls i längden. Hos mig är det där ett ständigt gnagande samvete, för jag är tyvärr en Konsument. Längtar alltid efter nytt och vill ha mer. Så jag vet ju att jag bidrar till skiten själv, i allra högsta grad. Det var väl det som fick mig att knäppa på tv:n ikväll, något vi sällan ägnar oss åt för tillfället.

Sen ska jag ju villigt erkänna att jag också skulle besöka Harrods om jag kom till London. Absolut ! Som sagt, jag är en Konsument. Och så tycker jag också att såna där fenomen är extremt roliga att iaktta och uppleva. När jag var liten och mamma var till London och Harrods så hade de som nån slogan att de hade vad som helst som man ville ha. Det jag hade önskat mig var Barbapapa-märken, men det hade de inte .

Avbrutet, finska rycket, whatever. Sånt vågar jag mig inte på. Jag är en alldeles för planerande människa för att våga mig på något som kan leda till... en extra bebis ... men... skulle det vara så farligt egentligen? Inte kanske nu, men om några år..? Ja, vi har då inte sagt definitivt nej till en trea, men just nu är Milla så liten att jag liksom inte funderar i de banorna alls.

Milla. Står och går runt möbler, går med en om man håller henne i en hand, om än med viss möda . Älskar att dansa, dansa, dansa och vinkar åt allt. Säger mamma, pappa, Abbe (Bfwe ), gris (chhhss ), Popa, napp och lite annat. Har redan gått över till en tupplur per dag om man inte lurar henne att sova lite till genom en extra promenad eller biltur. Hon är så stor redan!

Imorgon börjar allvaret för Abbe igen. Jag hade helt glömt bort att förbereda honom, så när sambon nattade och nämnde att det var dagisdag imorgon så blev han faktiskt lite ledsen och sa att han inte ville . Det gick över fort och han kommer garanterat tycka att det är skitkul imorgon, men jag fick lite dåligt samvete för att jag inte förberett honom. Han älskar ju dagis, så lite värmer det att han trivs så bra hemma med mig och Milla också ...

Precis Bimsan, du tog orden ur munnen (tangentbordet ?) på mig! Det är så intressant att se hur människor hanterar överflöd! Och man skulle vilja se dem i deras vardag också, vara en fluga på väggen.

Nä, fy på er! Åka på after work, DET kan ju inte ligga i hans intresse ! Men... frågan är ju vad som egentligen ligger i ett barns intresse? Och ska man bara rätta hela sitt liv efter vad som är intressant för barnet, eller KAN man kanske hitta en förnuftig balans mellan aktiviteter som är givande för barnen OCH aktiviteter som är givande för föräldrarna? Måste allt vara superroligt för barnen jämt? Kan det till och med vara så att det är lite nyttigt att få vara med på de vuxnas grejer då och då, ÄVEN om det till och med är lite småtråkigt en stund för barnet? Kan det kanske vara så att om man BARA gör det barnen vill och behöver precis, precis hela tiden, och helt lägger av med allt som man vill göra bara för sin egen skull, så blir man jävligt bitter och barnet kanske växer upp till en... ja vadå?

Vilken bra framförhållning min kommun har... Idag fick jag papper om att turordningslistorna inför uppsägningarna är klara (congratulations, you're still in the running towards becoming unemployed). Idag klockan 17 fick jag ett telefonsamtal där jag kallades till ett första möte i omplaceringsprocesson, imorgon klockan 15 ! Jippi. För det är skitlätt att 1. gå på möte med en treåring och en ettåring 2. skaka fram en barnvakt ur rockärmen på nolltid. Som tur är så har jag en underbar sambo (som lyckligtvis inte hade några möten inbokade) som offrar all sin sparade flex för att komma hem tidigt.