Svetlanas Fanclub

Nu är jag ledsen . Alla mina värsta farhågor och mer därtill infriades på mötet. Jag är inte uppsagd, men önskar att jag blivit det istället. Nu har jag hamnat i en situation där jag tvingas välja mellan att tacka ja till ett helt sjukt erbjudande som inte har ett dugg med mitt yrke att göra, och därmed förlora min återanställningsgaranti till läraryrket, eller tacka nej. Vilket i princip ger samma effekt som att säga upp sig själv, jag förlorar inte bara återanställningsgarantin utan dessutom en försäkring och får en fet karens hos a-kassan. Så belönar de oss som varit längst anställda på listan, de som är anställda efter oss blir bara uppsagda utan att förlora alla förmåner. Vi som ligger "bäst" till får sämsta villkoren.

De som blir uppsagda kommer dessutom att kunna springvicka och på så sätt få in en fot i jobbet igen, och bygga på sin LAS och få längre vikariat, samt så småningom återanställning inom garantin. Vi som tackar ja till alternativen är ute ur lärarvärlden och har en fast tjänst inom ett annat yrke (med mycket sämre lön, nämnde jag inte det?) och har inga som helst rättigheter att komma tillbaka på andra villkor än att söka jobb som vilken nyexad lärare som helst, ingen förtursrätt alls. Bytt är bytt!

Som grädde på moset så ställer det HELA vår föräldraledighetsplanering på ända, vilket innebär om vi i nuläget inte vet om Anders kan vara föräldraledig. Vilket är, utan att överdriva, jordens undergång för honom.

Näää... alla vi som var på mötet idag VILL bli uppsagda istället för att stå inför de här villkoren. Men reglerna säger att det är  så här fint det ska gå till. Löneutfyllnad, pft! Idag blev vi presenterade ett jobb som gav 15000:- i månaden. Och ett annat som gav 16000:-, men det var på heltid och de här tjänsterna var inte heltid. Och det var inget prat om nån utfyllnad, bara att tacka ja eller dra.

Jadu, Bimsan, det är verkligen helt chockerande dåliga villkor vi ställs inför. Och verkligen kniven-på-strupen-taktik från kommunens håll. Men faktum är att de tyvärr bara följer lagar och förordningar när det gäller det här med omplaceringar. Fast HUR det följer dem kan man ju diskutera. Och det SKA jag diskutera. Jag ska tillbaka och få mitt finfina erbjudande fredagen den 25:e, sen ska jag lämna mitt besked måndag morgon. Innan dess tänker jag: 1. Prata med berörda personalmän, ta reda på varenda liten detalj kring detta och dessutom tjata sönder öronen på dem gällande utbildningsalternativ. 2. Prata med facket och ta reda på exakt hur mycket de redan varit inblandade i denna deal och informera dem mycket noga om alla aspekter kring följderna. 3. Prata med a-kassan om under vilka omständigheter det anses skäligt att tacka nej till ett jobb.

Jag undrar som Bimsan; hur långt under sin utbildningsnivå ska man tvingas gå? Jag poängterar att jag inte varit arbetslös på x antal år, så jag har verkligen ingen aning. För det vi är erbjudna är fasta tjänster som personlig assistent med varierande arbetsgrad mellan 71% och 85% samt en tjänst som biblioteksassistent. Fem tjänster sammanlagt, och inte förrän de är fyllda kommer de två vikariat som biblioteksassistent som också finns, att börja erbjudas. Tackar alla vi nej så kommer vi genast att sägas upp med de förmåner jag nämnde tidigare fråntagna och de betar av listan neråt. Anställd längst får "välja och vraka" på härligheten först.

Sen kommer ju en annan aspekt fram också ... OM jag mot all förmodan skulle kunna ta mig igenom den här processen och på något magiskt vis inte ens vara uppsagd. Vill jag verkligen jobba mer? Åt min kommun? Beter de sig som en arbetsgivare jag kan acceptera? Kan jag tänka mig att resa på mig och skrapa bort resterna av min värdighet från marken och säga "tack så mycket för att jag fick vara kvar"?

Bäst av allt: Vi tvingas lämna besked nu i januari. Efter det så är vi liksom borta redan. DÅ (30 januari) påbörjar man förhandlingar kring pensionsavgångar. DÅ kan det bli så att ett gäng oldisar får gå i förtid och listan kanske skalas ner lite, några kan räddas. Det borde ju med all logik vara vi som varit anställda längst på listan och som ligger högst upp. Men nej. Då har vi redan tackat ja till att börja inom ett annat yrke eller tackat nej och är borta från listan. Så då är det några andra, som varit anställda kortare än oss, som får stanna ! Vad tycks om den finessen?

Bimsan igen, det där är ju spännande, med ovetande graviditeter. Jag har två, en nära och en längre bort i kretsen, runt mig, som inte vetat förrän runt v. 20. Båda vettiga, normala kvinnor, inga småflickor som förträngt självklara faktum. Båda med tredje barnet och båda i stabila förhållanden. Så jag säger inte längre att jag inte tror på det. Jag accepterar det faktumet att graviditeter känns olika mycket, inte bara mellan olika kvinnor utan också mellan olika graviditeter på samma kvinna. Och så är jag såklart lite fascinerad över hur det kan gå så långt utan att man vet.

Tack för alla stöttande ord .

Pendling inom läraryrket är svårt här. De säger upp lärare i våra kranskommuner också, så det blir en väldigt lång pendling i så fall. Kanske inte lång med Stockholmsmått, men med småstadsmått... Annars är ALLA Bimsans alternativ gångbara för mig, jag skulle mer än gärna lämna skiten ett tag och göra något helt annat. Och utbildning är en fråga som ligger mig nära om hjärtat, jag är öppen för nästan vad som helst där. Älskar att plugga och ska verkligen göra allt för att få göra det med nån form av finansiering. Jag tror precis som Bimsan också, att det finns utrymme för förhandlingar om man gör det på rätt sätt.

Ja, den där konstiga ordningen kring pensionsavgångarna kunde personalman inte riktigt försvara nu under mitt korta samtal här på morgonen. Självklart har fler än jag reagerat, så facket har börjat komma med synpunkter och frågor kring "vissa aspekter" och jag misstänker att det här kommer att växa ordentligt. Jag har också redan hört av mig till facket för att stämma av läget med dem. Jag hoppas att någon i det här gänget som var på möte igår går till lokalpressen och ber dem bena ut lite vad som händer, för det är inte vackert... Jag tror inte att sista ordet är sagt, till det var vi alltför många upprörda själar, som tycker att det går fel väg, på mötet igår. Även om det rent krasst ÄR som personalman kastade i örat på mig imorse: De behöver faktiskt inte vara överens med facket för att säga upp folk.

Nu blir det mycket tjat om mitt jobb, men ni förstår kanske att Mumu är som ett bi just nu!

Men fy, Bimsan... Sånt där blir jag så ledsen bara av att tänka på, så jag kan inte annat än bara slå det ifrån mig och fjärma mig totalt... Förstår mycket väl personen som inte skulle klara att föra protokollet.

Jag var på Po.p-rean. Gjorde allt enligt protokollet, som foff lärde mig sist . Kom i tid, köade fint och siktade in mig på det viktigaste först. Jag och en kompis gick till olika ställ med ytterkläder och tog storlekar åt varandra, och det var nog tur, för när jag kom till en annan färg på vinterjackorna så var det bara stora storlekar kvar. Men man ska ha lite tur också. Kompisen lyckades inte få tag på de storleken på bebisoverall som jag ville ha, men när jag gick förbi stället hängde den plötsligt där, tillbakahängd av nån som roffat åt sig den en stund innan! Så nu har barnen vinterkläder till nästa vinter ! Känns konstigt med sån framförhållning, men bvc:s kurvor har stämt bra hittills, så jag ser det inte som ett alltför stort risktagande...

Och väldigt lämpligt att ha klart, eftersom det ser ut som att slutet på året blir magert här hemma. Vi har bestämt oss för att fullfölja våra föräldraledighetsplaner, kosta vad det kosta vill. Vi får helt enkelt låna pengar om det krisar. Visst, det sundaste kanske vore att planera om, men det går inte att planera om med annat än att Anders får nagga på (eller ofra) sin ledighet, och det VILL vi inte. Milla är bara liten en gång, och en rejäl pappaledighet är inte bara en investering i relationen mellan en pappa och hans barn, utan även en investering i ens förhållande för framtiden. Det tror vi starkt på, och vi vill inte vika oss för olyckliga omständigheter.

Jag orkar inte tjata så mycket om jobbet just nu, men låt oss säga att jag har gjort mig mycket obekväm att ha att göra med. Jag tar reda på alla detaljer och frågar om alla delar av alla aspekter som kan påverka i den ena eller den andra riktningen, och de frågor som de (förbaskade) personalmännen inte kan besvara beordrar jag dem att ta reda på. Jag har haft långt samtal med fackets ordförande och jag har pekat på många frågor som hon inte (hunnit?) sett, som hon har tagit med sig. På måndag ska förvaltningen diskutera frågan igen, alla möten som var inbokade (då vi skulle få dessa fina erbjudanden officiellt) är inställda så länge och facket är galna på förvaltningen för att de försökt göra så här mot oss utan att ens gett facket en chans att vara med och förhandla fram villkor. På tisdag ska vi berörda ha möte med facken. Det rör sig i rätt riktning. Med lite tur kanske vi kan bli uppsagda på vanligt sätt åtminstone. Som ni förstår så vore det fantastiskt. Här kan ni läsa mer om ni vill:

http://www.gd.se/Article.jsp?article=123206

Hej hej ! Här sitter jag i vårt nya "datarum" och surfar. Vi har flyttat in datorerna i vårt sovrum nu, och flyttat in Milla i gamla datarummet. Det ska bli hennes rum, har det varit tänkt länge, men tills nu har hon sovit i vårt rum. Det är helt okej, men vi stör henne så pass mycket när vi går och lägger oss, så det känns att det var dags att byta nu. Vi trodde att kvällen skulle bli lång innan hon accepterade att sova i ett helt nytt rum, men hon somnade direkt och har inte gett ett ljud ifrån sig ännu. Få se om hon fixar att vakna till på sitt vanliga sätt (hon vaknar nästan alltid till en halvtimme-timme efter att hon somnat) och sen somna om fast hon inte ligger i vårt rum...

Oj, mår du så illa, Pejo!? Stackare... Det har du säkert redan testat, men jag måste ju fråga i alla fall; funkar inte Postafen? Det har räddat mer än en kompis som mått grisilla under graviditet, så de i alla fall klarat att jobba.

Hur gick det, Bimsan? Vad tråkigt att det inte rullat på med lägenheten innan. Och hoppas att det löser sig nu då!

Men foff ... Vad drabbade ni blir... Jag är så ledsen för din skull.

Milla var nog redo för att byta rum. Visst vaknade hon efter en stund och ville ha nappen och vi tänkte inte på att hennes nya rum är varmare än vårt sovrum, så vi var tvungna att bre över henne en tunnare filt också. Men trots att hon var sjöblöt av svett så somnade hon om och sov sen gott hela natten. Klockan halv sju vaknade hon och fick välling i vår säng och somnade sen om där till halv nio! Succé!

Så irriterande. Enligt trådlistan under "mina favoriter" så lade Bimsan in det senaste inlägget i tråden idag klockan 18.31. Det inlägget kan jag inte läsa, jag får bara upp mitt eget inlägg. I-landsproblem ! Och det mest irriterande är att när ni läser det här så är buggen fixad och Bimsans inlägg ligger fint på sin plats framför mitt, så ni bara skakar på huvudena och säger "nu har Mumu rökt på här, ser hon inte inlägget" ...

foff, ut med skiten, ös den över oss! Vi har alla öst skit en eller två gånger här i tråden och jag tror att vi kan komma överens om att det ÄR skönt att ha en kanal med människor man inte träffar dagligen att ventilera för när det är som tuffast. Och jag lider verkligen med dig, jag förstår hur overkligt det måste kännas. Ibland när livet slår till riktigt hårt så känns det som att man är i en seg dröm som det är svårt att vakna upp ur. Finkänslig kollega, by the way...