Svetlanas Fanclub

Lost! Men Grey's och Dubbat på inspelning, tur att vi har två videos (videon? videoapparater .). Usch, vad jobbigt med så mycket skoj att kolla på .

Jag har just varit ute och sprungit, och ska snart sjunka ner med en kopp av mitt nya goda te, och kanske nåt trevligt kvällsfika.

Vad mysigt det låter, Bimsan, jag skulle gärna ha dig som arbetskamrat . Men jag skulle inte vilja jobba på ditt jobb, för det låter ofta alldeles för stressigt för min smak ... Men det har ju faktiskt sin charm att jobba under press också, jag får ett enormt fokus då. Och min effektivitet (som faktiskt brukar bli kommenterad även annars på jobbet ) ökar markant också. Varför är jag aldrig så effektiv hemma?

Svt Play? Vet inte vad det är, men förmodar att det är nåt man gör på datorn? Ja, vi spelade in det i alla fall, kollade direkt efter Lost och skrattade återigen så vi grät . Gissa i vilket hem den samlarboxen kommer att stå!?

Vad roligt att ni har samma datum, Jo och mejram ! Fast det förstås, jag hade samma datum som en kompis jag också, när jag väntade Abbe. Det är sju veckor mellan dem ändå !

Milla sover i vagnen och Abbe är sysselsatt med sin pruttlera , så jag stjäl lite datortid innan middagspysslandet ska börja. Idag har vi varit på öppna förskolan, jag och Milla. Jättekul, förutom att jag var tvungen att väcka henne när jag varit där i en halvtimme, kändes ju lite ensamt att sitta där utan bebis . Vi har ju inte varit så mycket den här svängen, när Abbe var liten var man där jämt. Men kanske faktiskt mest efter att han blivit ett år, så det är väl ungefär nu de börjar få ordentligt utbyte av det.

Abbe är så trött, så trött, när vi kommer hem från dagis. Jag måste hålla honom supersysselsatt, annars somnar han ofelbart. Och han VILL ta det lugnt, han hämtar sina gosedjur och bäddar ner sig i soffan, och får han välja helt själv så tittar han på film. Såna dagar som jag helst inte vill det så somnar han ändå så fort jag vänder ryggen till... Och det vore väl okej att han tog sig en tiominutare, om det inte vore för att han blir så arg och ledsen när man väcker honom! Det är SÅ jobbigt för honom nu när han inte sover på dagis längre, men samtidigt så vill jag inte (och inte han heller) att han ska börja sova där igen, när han väl slutat med det.

Milla går mer och mer! Nu är det två veckor sen hon tog det första steget, och nu går hon väl kanske 50%. Hon startar gärna gående, men när hon tappar balansen så kryper hon ofta vidare istället. Vad fort det går! Och mer och mer blir det för varje dag, snart kan jag säga att det bor ännu ett gående barn här.

Det där med rollspel verkar vara viktigt för många i den här åldern. Abbe leker gärna och vill att jag ska vara nån annan ("du får vara pappa som kommer hem nu"), men oftast vill han vara Abbe själv. Och är han nån gång nån annan så verkar det inte vara på liv och död. Men jag har några olika kompisar vars barn det verkligen är seriöst för! De blir nästan förbaskade om de blir tilltalade med sitt riktiga namn när de är i sin roll. Till exempel min kompis son, som ska få ett litet syskon snart, brukar vara Mikaela. Mikaela har ett halsband på sig och en bebis som sparkar i magen. Ett tag var han oftare Mikaela än sig själv, så när dagis tog upp det och frågade hur de ville att förskolan skulle hantera det, så blev de nästan lite oroliga. Men de blev lugnade av att personalen försäkrade att det var fullständigt normalt och jättevanligt, de ville bara veta hur föräldrarna ville att han skulle bli bemött i sin roll. De andra barnen har inga som helst problem med att han heter Mikaela då och då .

Vi har haft barnvakt. Och varit på fest. Och sovit ut. I och för sig hemma hos min mamma och pappa, så det är ju inte riktigt samma sak som att slappa hemma, men barnen var inte där så de väckte oss i alla fall inte. Barnen var hos sin farmor och farfar och hade störtkul. Milla vaknade med feber, helt oväntat, igår morse. Och hon var lite tagen av den, så vi trodde nog nästan att vi inte skulle komma iväg på festen. Men efter två tupplurar sjönk febern lite och hon blev betydligt piggare, så det kändes okej att lämna henne. Och mycket riktigt så hade hon hållt sig pigg och frisk och inte haft nån feber att tala om sen.

Och vi hade jättekul på festen! Vilken energikick det är att faktiskt komma ut utan barn ibland. Vara bland bara vuxna och prata om vuxna saker (och gamla tider...) och bara kunna fokusera på vänner utan att mata ett barn med andra handen och kolla på ett annat barn med ett öga. Uppfriskande! Men lite tung i huvudet har jag nog varit idag.

Vero, jag skulle säga ifrån till den där herren, faktiskt. Jag har till och med gjort det själv, vid ett liknande tillfälle. När jag var väldigt ung och jobbade på ålderdomshem. Inte så kul med en gammal gubbe som tafsade lite av en händelse när han kom åt. Jag sa ifrån och han blev sååå förorättad. Men han gjorde det aldrig mer. Jag skulle aldrig klara av att jobba med nån som gjorde närmanden utan att säga ifrån. För mycket olust inblandat i det för mig. Brrrr... Hoppas du hittar en väg som funkar bra för dig .

Bimsan, jag spyr. Jag spyr verkligen på det där bordet. Jag bestämmer mig för att gråta.

Men vad jobbigt! Vi har tid för ettårsfotografering nu klockan tolv, men Milla hade feber när hon vaknade. Så jag försöker ringa och boka om tiden, men ingen svarar, och de har INGEN TELEFONSVARARE ! Hur dumt är inte det!? Herregud, en proffsfotograf har väl inte tid att springa och svara i telefon hela tiden, så en telefonsvarare måste ju främja affärerna något enormt. I alla fall jag funkar så att om jag ringt ett par gånger utan att få kontakt, så vänder jag mig till någon konkurrent. Och nu, när jag behöver boka av en tid med kort varsel, så är det ju bra om jag faktiskt kan göra det istället för att bara inte dyka upp!

Millas feber kommer helt klart från vaccinationen igår. 72 cm lång och 9,3 kg tung ettåring har vi här hemma . Och en väldigt åldrig läkare på bvc. Han är lätt uppåt 80 år, och verkar lite halvsenil ibland. Otroligt att de låter honom jobba. Han kollade på Millas fötter och tyckte att de var så fina att de inte behövde behandlas mer, men "det där kan jag ju överlåta åt ortopeden, det är ju mer deras område" . Eeh jaaa, om du så skulle envisas så skulle vi inte lyssna på dig ändå... Vi har ju en specialistläkare av en anledning. Tokiga gamla gubbe!

Abbe är ju också kort, så vi har inte tänkt vända honom än på ett bra tag. Men visst sitter han hopknycklad sen vi flyttade honom till baksätet, det är betydligt mindre plats där än i fram i vår bil. Fast han klagar inte och jag tänker inte vända innan det känns nödvändigt. Milla fick ta Abbes gamla stol och så kom vi över två fina stolar till jättebra pris på Blocket, så nu har vi till och med en extrastol till barnvakterna som vill ut och åka ibland när de har nåt av barnen.

Ikväll har jag Meanditräff hemma, så nu ska jag få känna och klämma lite på sakerna. Men jag vet fortfarande inte om jag kommer att handla så värst mycket, för det är inget jag fastnat för "på bild" så jättemycket. Men nåt blir det ju såklart !

Jag är inte död . Det är bara vårt bredband som ballat ur totalt och trots tusen samtal till Comhem så blev det aldrig nån ordning på det hela. Idag lackade jag ur totalt och spenderade en halvtimme i telefon med en stackars operatör och vips så fick de äntligen fart under skosulorna och fixade skiten! Jag läser ikapp innan jag skriver mer, jag ville bara tala om att jag lever .

Mejram, jag lovar att förvarna nästa gång Comhem bestämmer sig för att ha sönder bredbandet för oss. Om de bara meddelar oss innan, så ...

Oj, vad många tråkiga dödsbud det har fåtts i tråden på sistone . Stora kramar till alla er som behöver det just nu.

Här har det väl inte hänt alltför mycket senaste veckan. Jag handlade rätt mycket på Meanditräffen, men faktiskt mest hemliga paket, eftersom jag gillar tidigare kollektioner bättre än den här. Och jag håller med mejram om att det är väldigt höga priser, men jag är sån att jag kan betala om jag verkligen gillar nåt. Men lika ofta som jag gillar Meandi så gillar jag Lindex tag tre och betala för två-snurror, så jag antar att nettot blir rätt bra på  barnklädeskontot ändå till slut. Just nu drar vi åt i alla möjliga ändar eftersom ekonomin har sett bättre dagar.

Milla går nu. Fortfarande stapplar hon fram med armarna i luften och ramlar då och då, men på det hela taget så går det bra för henne. Och hon ser ju så söt ut när hon tultar på ...

Vår barnaskara blev hastigt och lustigt halverad idag, för när svärmor och svärfar skulle åka hem efter en visit så tyckte Abbe att han ville följa med. Och det fick han, så det var bara att packa en väska lite snabbt och skicka med. Det är första gången han visar på det sättet att han vill följa med och sova borta när det inte är planerat, så det känns både lite roligt och lite sorgligt. Han är så stor nu...