För oss med barn som inte sover!!!

Hmmm...vill bara säga att jag är glad att jag hittat till denna tråden. Skönt och läsa om andra som har barn som inte sover!
Har en liten kille på snart två år som tyvärr inte sover särskilt bra...

Men...Första året tyckte jag att man kunde räkna med krångliga nätter, innan rutiner satt sig ordentligt, och utvecklingsfaser gåtts igenom.
Kan tyvärr bli lite ledsen över de som skriver om småttingar på ett par månader som inte sover, ja menar herregud, man kan inte kräva det av så små.
Även om det såklart finns de som sover natten igenom redan då, då är det ju bara att gratulera =).
För de flesta så vänder det ju med sömnen, iallafall efter första året.
Självklart kan man ju ta till sig tips och så för att anlägga en god nattsömn för de små.
Men att köra sömnkurer på en tremånaders bebis, som bara vill va nära mamma/pappa tycker jag är ledsamt.
Passa på att ha dem nära medans de är små, bebistiden går ju så himla snabbt!
Och jag vet vad jag pratar om ang. att sova dåligt, och jag försöker intala mig att det kommer ju att vända tids nog, även om ja går under av sömnbrist snart... Har som tur är en underbar sambo som i den mån han kan (pluggar borta på veckorna, så är själv med två småttingar dygnet runt) Har nog läst alla sömntips som finns tror jag, och tagit till mig de bitar som passat oss. Men skulle aldrig när lillen var runt några mån förväntat mig att få sova hela nätter... Hoppas att jag inte gör någon upprörd med detta inlägg, för självklart finns det bebisar som ALDRIG sover. Men jag tror ju på att de bästa för dem är mycket närhet. Jag förstår inte den stressen att låta barnen lära sig somna själv så fort som det bara går, och helst i eget rum. (funkar det utan problem, så visst, men att träna dem och tvinga dem till att somna själva, i egen säng/rum, är en helt annan sak) Varför bråka med en liten bebis, som uppenbart inte vill sova själv, tids nog lär de sig det med, varför sån brådska?? Har en liten tjej på 3 mån,som mellan 00-06 snuttar mest hela tiden (ammar). Men jag tänker att det kommer ju att vända sen... Och jag tycker att diskussionen ang. sömnmedel till barn är skrämmande! Om barnet ifråga verkligen ALDRIG sover, och mår fysiskt dåligt utav det kan det kanske vara en utväg (en absolut sista utväg)
Tycker tyvärr att föräldrar idag har alldeles för höga krav ang. hur barn skall fungera, de ska helst inte störa ens liv för mycket, utan allt ska flyta på problemfritt... Tyvärr är det ju inte riktigt så...
OBS! Har inte läst alla inlägg i tråden, och alla problem är ju självklart relativa, vill inte trampa någon på tårna med detta inlägg, bara reflektera över att många små bebisar kommer att lära sig sova bättre, tids nog!
Och tips till bättre nattsömn är ju självklart inte fel, för många gånger kan ju små förändringar göra underverk. Men gillar inte när man låter bebisar/barn gråta sig till sömns, bara för att de ska lära sig somna själva... Varför så jobbigt att ligga bredvid en stund tills de somnar?

Jag förstår att Theralen är en sista utväg såklart...
Om barnet har svåra sömnproblem och inte går upp i vikt etc, så är det ju befogat, för det visar ju verkligen på att barnet inte mår bra av sömnbristen. Men många gånger så är det ju föräldrarna som mår dåligt av att inte få sova, inte barnen.

Och jag tror att börjar man krångla med diverse sömnmetoder alldeles för tidigt, så kan det skapa värre sömnproblem i längden.

Nä nu ska jag o lillan sova... Sambon och storebrorsan sover hos sambons mor, så jag inte ska bli väckt av lillen en gång i timmen hela natten, som våra nätter sett ut i ett och ett halvt års tid...puh...O de är borta hela dagen imorrn med, då ska jag bara sova så fort lillan sover. Tur att man har en underbar sambo, skulle inte fixa alla sömnlösa nätter utan honom!

Jag förstår mycket väl vad det innebär att aldrig få sova mer än MAX 2 timmar i streck. Är så j-a trött ska gudarna veta.

Och jag menar inte att man bara ska bita ihop, men att klaga över bebisar på några månader tycker jag man kan lugna sig med...
För oftast blir det ju bättre med tiden, och visst kan man kan ta till sig sömnråd som säkerligen kan hjälpa.

Men...Tror att det sunda förnuftet är det bästa. Försöka läsa av vad MITT barn vill. Alla barn är olika. Vissa trivs jättebra med att samsova, vissa inte. Vissa somnar själv, andra behöver hjälp. Det märker man ju. Men folk som skriver om sina bebisar som bara skriker vid läggdags, bara kan somna vid bröstet etc. och behöver tips om hur de ska få dem att somna själva, på eget rum, tycker jag är ledsamt att läsa om. De skriker inte för att de trotsar i den åldern, de skriker för att de vill upp, gungas till sömns, ammas till sömns, whatever. Och då tycker jag man ska tillgodose de behoven. Förstår verkligen inte stressen med eget rum och somna själv när det gäller små barn. Och särskilt inte när man har barn som vaknar stup i kvarten hela nätterna, då är det väl mycket smidigare att ha barnet i samma rum?? Om man ändå blir väckt, och det uppenbarligen inte fungerar med sömnen efter några veckor i eget rum, då kanske man ska ha barnet hos sig istället, så slipper man springa hela nätterna, och kanske blir även barnet lugnare av att ha mamma/pappa i samma rum.

#Funkar inte eget rum, flytta in barnets säng bredvid er, så slipper ni iallafall springa upp vid varje pip!

#Vill barnet somna i famnen/vagnen/vid bröstet, så låt det göra det, istället för att bråka på annat vis, som kanske tar längre tid, tids nog så kommer barnet säkert vilja somna i sin säng!

#om ni tycker det är trångt att samsova, men barnet sover bättre med er, men inte ni, köp en extra sängmadrass, så har ni stor plats att trängas på!

# Jag har märkt att lillen oftast är törstig när han vaknar på natten, så en nappflaska med vatten kan många gånger fungera istället för välling...

#lyssna till ert hjärta, vad känns bäst för er? jag ångrar att ja tog åt mig för mycket råd av alla första året, att ja inte såg helt till min bebis behov, utan mer hur det skulle vara enl. normen....

Nä, jag tycker bara att alla råd ang. barns sömn kan vara stressframkallande, snarare än till hjälp ibland... Nu har jag gått efter mitt hjärta största delen, även om jag någon gång fallit dit efter någons goda råd... Och de gånger jag gjort det har det bara känts jobbigt och fel. Både för mig och för lillkillen.

Det jag menar är inte att jag tror att ni andra inte gör det, självklart försöker de flesta föräldrar läsa av sina barn, men jag vet att det även finns dom som går efter "boken" om hur barn ska utvecklas...

Och självklart ska man få klaga att man är trött, för det är man när man aldrig får sova ordentligt! Men kan tycka att en tvåmånaders bebis som krånglar, är något man får räkna med...