För oss med barn som inte sover!!!

Åh herre gud...det är visst jag som skapat detta med att man trampar folk på tårna här...hmmm det kanske närmast är jag som ska lämna tråden...sorry återigen...

Bara en sista sak på ett tag... Tänker på det du skrev, Applemum, om att du förlorade barnets pappa... Jag har ofta, i de mörkaste stunderna kring det här med sömnbristen o allt som det medför, tänkt (eller försökt tänka) "Men L!!! Du har ju friska barn o vi i familjen är friska! Tänk på alla de som förlorar ngn eller på alla de som drabbas av hemska sjukdomar! I relation till det är ju mina problem bagateller!" Men trots att jag själv miste min pappa i cancer för 5 år sedan så blir man ju mellan varven fast i sitt eget, sina egna problem o upplever det som "värst", för det är ju där man själv befinner sig... o så måste det väl få vara!?

Leena: Nu vet du säkerligen att du väcker känslor här...när du berättar om hur din vardag ser ut...hoppas det i någon mån känns ok att man säger vad man tycker o tänker...
INTE UNDRA PÅ ATT DU ÄR KNÄCKT! Precis, eller ungefär, som ngn skrev innan; du kan nog inte alls få bukt med situationen om NI inte hjälps åt! Prio ett måste vara att få mannen att fatta! Det finns förstås ensamstående som vet precis hur detta är o alltid får ha det så tungt! Men du är ju faktiskt inte ensam! Ni lever väl ihop o ska väl på så vis också dela ansvaret?! Jag blir mörkrädd när jag hör dig skriva om hur han kan sova bort hela fm! Det KAN man ju omöjligt när man har barn! O tvillingar till på köpet! Jag har ju själv det o vet vad som krävs av en som förälder...detsamma måste ju krävas av båda! Vi kan på sin höjd få sova ifatt ett par timmar på morgonen, dvs på sin höjd till 9-tiden (om möjligt/om helg) - men det innebär ju också att den som då sover är den som varit uppe mest! FATTAR HAN INTE HUR DU HAR DET! Han borde kanske prova själv hur det är att inte sova vare sig dag el natt men ändå få sköta om hus o barn! Är han den som du från början trodde dig skaffa barn med?

När vi hade det som tuffast under november månad, då allt hade nått sin kulmen med tre små i huset o sömnbrist till tusen o jag var på väg in i den berömda väggen var mannen hemma under en månad. Vi var BÅDA hemma o försökte hämta ifatt sömn, delade "broderligt" på allt o fick lite andrum... MEN mannen kunde sanningsenligt säga att det var skönt att få gå till jobbet! Där kan man ju faktiskt sitta på toan i fred, där har man raster, där kan man andas, skoja med jobbkompisar - ha ett liv TROTS tröttheten (beror förstås lite vilken typ av jobb man har)! Han kan t.o.m. sova lite på lunchen när det varit som tyngst! DET är oftast mer än jag kan med två 1-åringar o en som snart blir 3. Så nog sjutton är man i minst lika stort behov av sömnen när man är hemma som när man jobbar!

Inte ska du behöva förklara, böna o be??? Åh, jag blir så ledsen för sin skull...

Jag lider med dig Leena! Jag måste snart själv ta mitt ansvar o gå upp, hörde nyss att den vattkoppiga dottern påbörjat sitt skrikpass. Dock känner jag bara att du/ni måste göra något! Skulle han följa med på familjerådgivning - eller som vi gjort; träffat en underbar barnpsykolog på barnhälsovården, som mer eller mindre också funkar som familjerådgivare??? Ta upp det med honom...eller så kan han ju alltid ringa upp min man o få sog ett sanningens ord, hmmm. Skämt å sido! Det komme rinte att funka på dt viset som du har det nu...men det vet du ju själv... KRAM o god natt...

Stackare Shannara! Har du någonsin avlastning? Hur kunde det bli så tufft för dig... Med någon att dela bördan hade du orkat med liiite mer... Liider med dig!
Jag ska väl inte ens beklaga mig över att alla våra tre barn (3år+1+1) inte sovit vidare senaste veckan. Den ena tvillingen får Theralen men effekten börjar klinga av, tillbaka till verkligheten... Andra tvillingen haft vattkoppor på ALLA möjliga o omöjliga ställen så skrikit för det o knappt sovit... Sonen är väl inne i en period... har annars inte nämnvärda sömnproblem men har nog känt av ett OMTUMLANDE o KAOTISKT år med sina syskon o drömmer en massa nu...så som det väl är... Nåja, jag har ju en man att dela bördan med...även om det blir lite snurrigt o man till slut inte vet var man ska ta vägen på natten... Tyvärr har inte barnen ngn vana att SOMNA tillsammans, alltså t.ex. i vår säng. Annars skulle jag absolut köra på det... Istället flyttar vi runt i hela huset,hmmm oj vad KONSEKVENTA vi är då! Nu sover de i alla fall, efter lite om o men o jag då, sitter ju här! Skyll mig själv! Men som många vet är det svårt att koppla av o bara SOMNA när man har på känn att ngn snart vaknar igen, efter en kortislur... Ska vila i alla fall!

Hej Fusion!

Vi hamnade själva i ett riktigt dödläge i slutet av oktober o jag höll på att knäckas totalt; sömnbrist sedan minst ett år tillbaka o tvillingar + storebror att ta hand om på dagarna. Jag skulle sjukskrivas på stört, om psykologen fick bestämma. Istället hittade läk en annan lösning i samråd med F-kassan.

Vi fick klart för oss att jag inte hade kunnat bli sjukskriven, eftersom man då ska betraktas helt oförmögen att ta hand om sina barn (enl F-kassan). Istället fick mannen vara hemma en period för vård av barn medan jag var f-ledig.

Detta hjälpte oss liiite på fötter då, jag sprang i alla fall inte in i den berömda väggen!

Hoppas innerligt att det går vägen för er, så att ni inte får avslag av F-kassan. Tyvärr kan man ju aldrig veta! Men halvtids sjukskrivning kanske inte är detsamma...så det kanske går an - hoppas! Lycka till o försök hämta kraft! Vi försökte sova i omgångar under dagarna. Det blir ju liiite mer möjligt om man är två hemma.

+

Hej alla trötta!

Har ni någonsin testat att lämna bort era barn över natten till farmor/farfar, mormor/morfar eller annan närstående - dels för att själva få SOOOOOOVA o dels för att se hur barnet då beter sig under natten???

Vet de som gjort det - med sömnproblem - o där barnet sovit som en stock!

Jag har själv varit med om det, till viss del. Dottern har sovit betydligt bättre hos mormor o moster, kanske inte som en stock en hel natt o inte länge på morgonen (men vad kan man begära) - det har i alla fall varit markant skillnad! Hur är det möjligt? O hör på detta... Vi blev inlagda på Barnkliniken en natt för observation för ett par mån sedan... Dottern hade då skrikit sig igenom nätterna från 5 mån ålder till 10 mån o vi visste bara inte vad vi skulle göra - ett ständigt vacklande mellan "hon måste vara sjuk/det är "bara" sömnstörning"! Väl där på kliniken vid 18-tiden installerade vi oss o pratade med vårdpersonalen som tog lite prover. Sedan somnade hon HELT PROBLEMFRITT vid 19-tiden TROTS HELT ANNAN MILJÖ!!! Sedan sov hon gott, i en "gallersäng" bredvid mig hela natten fram till ca kl 5.30! Det enda som hände under natten var att hon gnydde lite, lät en hel del i sömnen MEN VAKNADE ALDRIG till så pass  att jag behövde göra någon insats! Snacka om hån...snacka om skamkänslor gentemot personal! Hur skulle de kunna tro oss nu?! Det kändes bara sååååå hemskt o nu blev ju rädslan ännu större att de verkligen inte skulle tro oss - hur man nu skulle vilja hitta på o spela ett skådespel om hur dåligt man mådde pga av sömnbrist.

För detta med barn som VERKLIGEN INTE sover är ju förenat med så mkt känslor av att behöva förklara sig, klargöra att det INTE är som det är för de flesta (inget självändamål m det), behov av att bli trodd etc. Man har hela tiden fått anpassa sitt liv kopiöst efter att man ju inte får sova - dvs "Socialt liv, vad är det?" "Bjuda hem folk en kväll, vad är det?" Jag kände under en tid att inte ens min egen mamma förstod oss/tog oss på allvar - trodde väl bara vi var allmänt beklagande (allt m tvillingarna var så nytt)...

Men åter till inledn.frågan; fler som har liknande erfarenhet av att barnet sover borta? HUR KAN DET KOMMA SIG? Är det alltså vi föräldrar som sänder ut sådan "signaler" att barnet inte kan sova? Varför blir det så fel?

Åh om vi det visste! Nog har jag tänkt en del på att det kanske i framtiden visar sig att adhd el så är "problemet".... MEN inte kan väl det gälla ALLA här som har liknande problem? Jag grunnar också en massa...har två andra barn som inte alls är på det sättet som Nellie m sömnstörningar. NÅGOT måste det ju bero på!

Det kändes ju betryggande... att barnen retar sig fördärvade på oss... Skämt å sido... Vi har faktiskt rannsakat oss o vi ÄR INTE PIPPLIGA FÖRÄLDRAR som inte står ut med att det låter lite, vi har inte plockat upp i tid o otid, har alltid hållit hårt på struktur o rutiner - ALLT det är ett måste med tvillingar o en son som bara är 2 år äldre... Med första barnet var vi väl lite mer känsliga, hade svårare för att hålla konsekvent på olika saker vid ex läggning o under natten... då hade vi "råd" med det...men icke nu... o så är ju den ena dotterna helt annorlunda vad gäller sömnen... Men tack ändå...

De riktiga experterna förordar tidigare läggning, snarare än senare. Ett övertrött barn är trots allt betydligt svårare att få o somna...bäst om man lyckas "ta dem" exakt när de börjar uppvisa trötthetstecken. "Riktiga experter" ja... finns de ? Jag syftar i alla fall på de böcker jag läst skrivna av "skapare" av olika sovmetoder (The no-cry sleep solution, läk m efternamn på E minns ej, AW...) samt den underbara barnpsykolog vi träffar regelbundet, med inriktning mot barn med sömnstörningar. Dock är ju som bekant ALLA barn olika o vi föräldrar provar oss väl fram på alla tänkbara sätt!

Ett fel som vi ofta gör är i alla fall att vi är så TRÖTTA så vi orkar inte testa en "metod" el rutin tillräckligt länge/uthålligt för att se om det verkligen ger resultat. Vi testar ALLT o när det ena inte funkat känner vi oss tvungna att testa annat... Detta av förklarliga skäl, eftersom vi är inne i en ond cirkel o är bara såååå trötta... Därmed inte sagt att det faktiskt skulle ha betydelse hur vi gör, i slutänden... Vissa barn verkar ju bevisligen vara SÅ HÄR... Så inte vet jag hur man ska få bukt med det... Bara ngt jag tänkt på som barnpsyk sagt...att man ofta "ger upp" för snabbt...

Ja om det fanns några enkla lösningar för ALLA skulle ju verkligen inte så många uppmärksamma den här tråden...

Ngn frågade om barnet var tillräckligt gammal för SHN... Från 4 mån o uppåt är väl AW`s rekommendation!