För oss med barn som inte sover!!!

Ja fy bubblan... NÄR ska vi ALLA få SOOOOOVA??? I have a dream - skulle bara vilja få sova, sova o sova - så mkt jag bara orkar!

Jag har varit förkyld, hostig o hängig en vecka nu o det blir ju inte precis bättre när man ju aldrig får sova! Åh, dessa stunder saknar jag den bekymmerslösa tiden innan man fick barn, då man faktiskt "fick va sjuk i fred" (förstå mig rätt, önskar inte bort mina barn...men...)!

Varför är det eg så här! Har ställt mig den frågan lääänge nu, men får liksom aldrig ngt svar! Varför vill vissa barn sova, sova, sova redan från start medan vissa tar flera år på sig att komma underfund med hur skönt det ju faktiskt är att sova o vakna utvilad!

Nåja, mina twinstjejer sover nu äntligen en fm.lur o jag ORKAR verkligen inte göra ngt! Just nu är det avkoppling framför datorn. Den ena tjejen har feber o gör mest inget annat än gråter när hon är vaken. Den andra blir avis o vill också vara i famnen. Nu är i alla fall sonen hos dagmamman, så jag vet att han får det han behöver vad gäller lek med andra barn, stimulans och lite "avkoppling" från sina syrror.

*** Ibland kan man ju bara bli så arg på sin älskade man!!! Ni med??? Alltså...sonen är hos dagm en bra bit bort o jag brukar då ta bilen. Framför allt en morgon som denna, kallt, en sjuk o hängig dotter, en sjuk o hängig mamma... När jag efter mkt om o men fått på alla tre kläderna, satt tjejerna i vagnen o ska plocka med mig saker som ska med...hittar jag inte bilnyckeln (har bara EN som funkar som startnyckel - den andra borta grrr...)! Ringer mannen som "Åh f-n, den fick jag visst med mig...." GRRRRRR! Barnen gråter, väntar på att komma iväg... Tänker; "Ok, får väl gå...måste bara klä på alla mer....men nej, vi har ju inte ståbrädan hemma!" Så mannen får med svansen mellan benen låna en bil på jobbet o åka hem med nyckeln. Eftersom det skulle ta en halvtimme fick jag ta av alla barnen kläder o liksom börja om från början... o bara vänta... *** Tur jag älskar honom så mkt ändå!!!

Åh...Tozza...har ju glömt säga; vi har kört med Omega3 ett bra tag...inte märkt ngn skillnad att tala om...men så kör vi ju med Theralen också...Men väl värt att prova...finns ju mkt annat pos med det. Din stackare efter nattens o dagens bravader! Berätta vad barnpsyk har att säga. Ska själv träffa om ett par veckor...

Vad gör man den dagen man inte orkar mer? Vem ska man luta sig emot? HUR SKA MAN TA SIG UR DENNA MARDRÖM UTAN SÖMN???

Inte nog med att en av våra två ett-åringar ju inte sovit ok på över ett år...så är ju alla ständigt sjuka o därmed sömnstörda...plus att tvillingsyrran nu strejkat mitt i natten också! Sista tiden har vi haft fullt upp på nätterna...jag tar den ena o mannen den andra...ingen rast o ingen ro...till sist gråter o skriker jag själv lika mkt som barnen...känner mig så maktlös...vad jag än gör så funkar inget... Somnar till sist om...för att sova bredvid mig i ca 20 min...sen samma cirkus IGEN!!!

Visst stärker det till viss del att veta att det finns fler som har det så illa - men det hjälper en ju inte!!! Just nu hjälper inget o jag ser bara ingen ände på eländet...

Nu vänder jag mig till er här med barn som är lite "äldre" (omkring året eller så), som har stora sömnproblem o som då skriker o gråter i massor nattetid... Vissa barn med sömnstörningar kan väl ganska snabbt bli lugna o sedan bara helt enkelt vägra sova - vill bara leka eller bara vara... Jag undrar såå... i o med detta skrikande - vår dotter går från noll till hundra direkt när hon vaknar till o skriker en hel del, ofta svår att trösta - har vi så svårt att avgöra om det gör ONT eller om hon "bara" skriker av andra anledningar... Vi kan ibland tro att det är magen som spökar, sett till hennes beteende. Hon har aldrig driekt lidit av kolik - det mesta började när hon var ca 5 mån gammal o har hållit på sen dess, nu är hon ca 14 mån.

Som bekant lyckas ju allt fler bota kolik hos sina spädbarn med akupunktur. Det är ju inte tillåtet hur som helst på barn under 8 år, utan det krävs speciella godkännanden för specifika akupunktörer. Frånsett det (hur jag nu kan säga så) grunnar jag mkt på om akupunktur skulle kunna vara en lösning...om det i ngn mening är magen som spökar (trots att det inte konstaterats i den "vanliga" vården). Jag tror i många fall att alt.medicinska metoden är en lösning...frågan är om det är tänkvärt i detta fall. JAG UNDRAR VAD NI ANDRA HAR FÖR KUNSKAP/VETSKAP OM AKUPUNKTUR O BARN???

F´låt för luddigt inlägg ovan...barnen var/är lagom missnöjda här så det var eg läge att skriva nu. Förstod ngn vad jag menar o undrar? Om inte, fråga gärna igen...kanske kan jag förklara bättre m lugn o ro runt omkring mig!

Egentligen är det ju för sorgligt att den här trådn måste fortsätta...jag önskar ju inget hellre än att vi ALLA, såväl vuxna som barn, fick sova någorlunda vettigt! Vår dotter är inne på sin 14:e levnadsmånad och "nattstrulet" (milt uttryckt) pendlar mellan riktigt illa och någorlunda hanterbart... Vi har gett Theralen i nästan 2 mån...det funkade ok i början men fick sedan (förstås) sämre o sämre resultat. Till sist har vi nu "vågat" släppa taget om dropparna. I två nätter sov hon ok utan droppar...ngn av oss ligger bredvid henne o kan då snabbt dämpa kommande "utbrott". Oftast är det nu mannen som tar den fajten med henne (jag tar den mer "normala fajten" med de andra två nattetid) - han ligger ju nämligen inte vaken en timme efter varje uppvak, kan liksom mer med "ro" somna om.

Natten till idag blev då istället ett rent helvete! Känns som att det alltid ska komma ett "straff" om ngn natt är vettig!

Läste TygTigers inlägg...på sätt o vis gläds jag alltid med att få höra om er som kommit ur detta; känner att ni precis vet vad det handlar om o också ofta kan inge lite hopp... Samtidigt känns tiden så OUTHÄRDLIG! Nellie är nu alltså 14 mån, vägen hit har på många sätt varit fruktansvärd, rena tortyren. Att det kan dröja ytterligare dubbelt så lång tid innan hon behagar sova bättre...det känns tungt...pepping?!

Jag förstår att ni som upplevt detta med SÖMNSTÖRNINGAR (el vad man vill kalla det) med första barnet är LIVRÄDDA för att skaffa syskon... Själv har jag "turen" att ha gjort mitt...det säger jag med säkerhet med en son på tre år och tvillingdöttrar på drygt ett år. Jag hoppas kunna njuta i FULLA drag av alla vår ahärliga barn...den dagen vi får sova, ni vet; SOVA PÅ RIKTIGT!

Ha en härlig vårdag alla på FL, här, neråt landet, ser det i alla fall ut att bli finfint väder! Själv ska jag jag försöka röja upp i ett grymt rörigt hem...

Åh, kan ana vad ni genomlider Mamasnest! Lagom till jul fick 3-åringen vattkoppor, efter kom ena tvillingtjejen exakt 2 v senare, ytterligare två v senare var det andra tvillingens tur! O det steg hela tiden i "plågsamhetsgrad". Men nu är det i alla fall avklarat! Lycka till!

JAG FÖRSTÅR HELT O FULLT VAD DU MENAR MAMASNEST! Ja... det var väl därifrån denna "diskussion" kom... Vår 3-åring fick v-koppor från dagmamman o tog sedan förstås med sig det till syrrorna. Trots att båda kom i kontakt med det samtidigt så blev de alltså sjuka vid olika tidpunkter. Man kan väl säga att brorsan smittade ena tvillingen, som i sin tur senare smittade andra tvillingen. Konstigt! Vi trodde vi haed klarat oss, eller snarare att det tredje barnet hade klarat sig, men icke... Det var tufft när det varade med ännu värre nätter o minimal sömn under låååång tid - men så här i efterhand är det bra att vi har det avklarat!

Sköt om er!

Förresten...har ni tänkt på att tråden snart stängs...det har ju snart gått tre månader sedan Applemum startade upp tråden som gett upphov till hela 1485 inlägg fulla av ego, orkeslöshet, pepping, goda råd, notpepping, ironi, sarkasm, omtanke... Vad gör vi sen?

Glädjs med er som lyckats och kämpar med er som har de nattliga "problemen" kvar! Det verkar bara inte vilja ta slut, eländet! Men nu ska jag väl sova...när både barnen och pappan sover!

Kram på er!