Bortskämda slynglar...eller ansvarstagande tonåringar

Jag fick inte ett skit av mina föräldrar när jag var tonåring. Det vägrade betala för den utrustning som var nödvändig för att idrotta, jag fick inga pengar till att resa eller några nöjen.

Det enda som återstod var att jobba. Jag jobbade varje helg från och med att jag fyllde fjorton. Egentligen var jag tvungen att vara femton på arbetsplatsen då jag hanterade kassaapparater, men chefen såg mellan fingrarna.

Idag(15 å senare) är jag egen företagare och klarar mig gott med egen kraft. Mina vänner som hade det bättre förspänt i tonåren jobbar som anställda på t.ex. handelsbanken, mediamarkt eller inom vården.

Vännerna har samma trygghet som de hade i tonåren med kollektivavtal och semestrar - men jag tjänar 5 gånger mer än dem per timme. Om föräldrarna månadsvis skopar ner tusenlappar in ungarnas plånböcker blir de trygga i tillvaron och har lätt för att passa in, men curlingbarnen lär knappast utföra stordåd.