omplacera min hund??

Vi bor i villa. Våra barn är 11, 9, 5, den fjärde beräknad till juli-08. Ja, det är ju inget lätt beslut det här med att omplacera en hund. Inte nåt man gör bara för "skoj" skull. Men han har alltid vart en väldigt "krävande" hund, och jag har många ggr haft tankarna på att han borde få komma till ett hem som "jobbar" mer med honom. Det är klart att han har blivit van vid oss & sina hundkompisar, men jag tror ändå att han inte skulle må sämre av att komma till ett hem som tar sig tid till honom. Vi hjälps alla åt här hemma med hundarna. Men det är ju alltid nåt på gång i en stor familj, med många barn. Är det inte skola så är det någon aktivitet på fritiden, och så rullar vardagen på. Usch, inget lätt beslut att ta = ( Men jag tror väl ändå att jag i första hand borde ta kontakt med uppfödaren?

Tack för alla tips, och att ni tagit er tid att svara!!!

qenzo, givetvis är det här inte ett beslut som jag bara tagit nu för att jag är gravid. Utan denna hund har vart en aktiv sådan ända sen han var valp. Vi har kämpat på här hemma i familjen. Och har verkligen gjort vårt bästa. Men vi tycks ändå inte riktigt "räcka till" för honom. En låång koppelpromenad är inte ens att fundera på. Utan han behöver långt mycket mer stimulans än så. Och livet förändras visst från att ha 3 barn till 4, speciellt med en hund som vill ha uppmärksamhet som ett litet barn = (

coonis, jag håller med dig. Jag måste verkligen nu tänka på hundens bästa, och inte se till mina egna behov. Jag skulle helt klart behålla honom om jag bara valde efter skönhet & sällskap. För han är en verklig skönhet att se på = ) Han har två cert idag, så ett tredje cert så är han svensk champion = ) Men jag mår så dåligt av att se hur rastlös han är. Nu får ni inte tro att jag inte är ute alls med mina hundar, för det är jag. Och då får de springa fritt i skogen. MEN...unghunden skulle behöva ändå mer.

Pratglada tjejen, ja att ha honom på foder skulle ju oxå kunna vara en idé. Men får man sätta ut en hund på foder "bara sådär" om man ej har kennelnamn? Att ha någon som tar med honom på långpromenad skulle ju oxå kunna vara nåt. Men samtidigt är han ju den som ej nöjer sig med enbart en koppelpromenad, utan måste få springa fritt, minst en timma åt gången. Och då är han fortfarande ganska så på "G", eftersom man ej tränat honom mentalt.

Det blev mycket på en gång. Som ni alla ser är tankarna många. Och det här med omplacering är som sagt var ingen ny tanke jag har, men en tanke som börjat gro allt mer då jag fick reda på att jag är gravid med vårt fjärde barn.

Soulchild (Hanna), tack för ditt svar. Det värmde att höra dina ord. Nu känner jag mer & mer att jag med gott samvete kan kontakta min uppfödare. Det är just det som är det svåraste steget. Jag känner mig såå misslyckad som hundägare att jag ej har tid för min egen hund. Men jag hoppas verkligen att de ska förstå min situation, och att de ska kunna stötta/hjälpa mig.
Tack!!

HEJ HANNA!!
Mario, som äldsta grabben döpt honom till är av rasen Saluki. Då jag skaffade honom var jag ute efter något extra. Jag har alltid levt med hundar sen barnsben. Har haft dvärgpudel, Borzoi (Rysk Vinthund) Whippet oxå Mario (Saluki). Vinthundar har alltid legat mig varmt om hjärtat = )
Så när jag då beslutade mig för en Saluki, var för att jag redan kände till temperamentet på vinthundar, och eftersom whippet inte ser så speciell ut(men är helt underbar med barn o s v), så vela jag ha nåt extra utöver det. Spanade in en del Salukis på utst, & pratade med uppfödare m.m. Och på den vägen vart det.

Jag & äldsta grabben (nu 11 år gammal) åkte 150 mil med tåg & hämtade hem vår lilla bebis (Mario)

Nu efteråt har jag ju förstått att jag inte alls borde ha förlitat mig på att alla vinthundar är lika lugna & beskedliga som mina whippet. Nä, långt ifrån. Mario har alltid vart en väldigt dominant/reserverad hane, med mycket spring i benen. Nu har han ju visserligen blivit mycket bättre från det han var valp, men han skulle ändå behöva få mycket mer utlopp för sin energi. Jag tror att han skulle stormtrivas på LC (Lure Coursing) Nåt sånt finns ej där jag bor = ( Tyvärr!!

Jag har ju åkt en del på utst med hundarna, och han har 2 cert. 1 till så är han SUCH. Jag tror att han i framtiden kommer att bli en mycket fin avelshane. Det kan ju "gräma" mig mycket bara det. Att han är så jäkla snygg, och att någon annan kanske snart har hand om honom. Men det är ju långt ifrån allt här i livet. Och det går inte alltid som man tänkt sig. Eller hur?!

Sorgsen Matte = (

Jag bor uppe i Gällivare. Ikväll ska jag försöka samla mod till mig och ringa Marios uppfödare

Pust & stön....har idag ringt uppfödaren. Jag var sååå nervös & alldeles blöt i svett av nervositet inför detta samtal. Ni anar inte vad jag gruvat mig för detta. Dels för att jag inte visste hur de skulle ta det hela, och dels för att det är ju aldrig roligt då man inser att hunden borde få komma till ett "bättre" hem.

Men nu är det gjort iallafall. Och det känns som att en sten släppt från mitt bröst. Hon var tacksam över att jag kontaktade dem, och de ska hjälpa mig så gott de kan.

Jag är absolut INTE ute efter pengar, utan ett bra hem är det första jag vill se. Men nog tycker jag ju ändå att han är värd (för mig) bara en symbolisk summa (ingen aning hur mycket det skulle röra sig om). Han är ju trots allt "bara" 2 år fyllda i augusti-07, och med ett cert till är han svensk utställningschampion. Kommer med andra ord att kunna bli en VÄLDIGT snygg avelshane. Uppfödaren menade på att då han redan hunnit bli 2 år gammal, så kommer nog ingen att vara beredd att betala något för honom. För mig hade det känts lite bättre på nåt vis om den som tar över honom fast bara hade gett 3000:- till oss, ja fast 2500:- På nåt vis hade det känts mer som att det är ändå mer seriöst då.

Är det jag som tänker helt galet nu, eller?

Nåja, känns iallafall skönt att uppfödaren är informerad om vår situation. Hon hade full förståelse.