fairyfloss och Tindras äiti: Förstår exakt hur ni känner!!! Men jag kan lova att när jag äntligen (!) fick prednisolonet mot mina smärtor så kände jag en sådan lättnad och jag kunde äntligen njuta av att vara gravid, annars var det ju bara jobbigt när bebisen sparkades och så... Jag gick ju ner i vikt så jag tyckte bara det var bra när kinderna började fyllas ut igen, såg inte längre ut som ett spöke... Jag har inte kännt några biverkningar av kortisonet i övrigt så jag har inget att klaga på... Måste säga att jag dyrkar den medecinen just nu!! (är ju det enda jag får)...
Nu kom ju Hjalmar för tidigt ändå...men som sagt så var det ju enbart possitivt att jag ätit kortison...
Jag oroar mig mer för vad kortisonet gör med honom nu när jag ammar och vad det kommer att innebära för honom i framtiden...men jag måste ju fungera som mamma också!!!
Ni får tänka på att ni ska orka med en förlossning....
Jag var så less på smärta (för de liknar ju förlossningssmärtor) och jag bad dem flera flera gånger att få smärtlindring på förlossningen, men de väntade för länge så jag missade den lika fullt
Men förlossningssmärtan är ju som bara EN gång och sen mår man prima
Min mage är mycket bättre nu, har mindre smärtor och fastare avf. men det är fortfarande blodblandat och jag får fortfarande krampsmärtor ibland. Sen är det den här konstiga molvärken i nedre delen av magen...liknar mensvärk, men jag har ju inga mensblödningar... Jag antar att det är där skovet sitter... men jag tror också att det finns nått område i övre delen av tarmarna eftersom smärtan börjar där när det "vrider om"...
Trist att det är många här som bara blivit värre! Tänker på er och skickar massor med styrkekramar!!!!!
...