V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10

Ja fy! Som tur är har jag haft minimala problem ändå både med sammanväxningarna och med min fistel. Jag har haft otru som fått det alls men tur som inte fått det värre. Sammanväxningarna fixade till sig näst intill perfekt efter en operation och fisteln lider jag inte så mkt av, finns dom som har dom väre placerade och väldigt ont av dom. HOPPAS att jag inte får fler bara!!!

Kanske kan va nåt sånt då... Kan du sätta i samband om det är när du ätit nåt hårdsmält som du känner så? Det kan ju va om nåt som är lite större har svårt att passera på nåt ställe...

Lällas: Jasså ser du lookalikes till mig du! Om du skulle ha vägarna förbi Norrköping så kan du få syn på mig men annars är det nog inget annat än lookalikes, jag är sällan utanför staden gränser. Kika in på min blogg om du vill se mer hur jag ser ut, finns lite bilder jag lagt in nyligen för att visa upp mitt hår när jag hade stylat det och ska lägga upp bilder från nyårsfirandet igår också tänkte jag. Och du har helt rätt, det är bra med mig, tackar som frågar! Förrutom att jag är jäkligt bakis idag men det är ju självförvållat!

Vad spännade planer ni har för det nya året! Förstår både din längtan och din oro. Kan bara önska lycka till och hoppas att att ni får + och att din mage sköter sig kanonbra!

Nu kom Björn hem med pizza så jag hinner inte läsa ifatt vad ni andra skrivit, återkommer senare!!!

GOTT NYTT ÅR!

Jenny F: Oj det va mycket info du hade om sammanväxningar ändå, jag lärde mig en del som jag inte visste innan! Jo det är läskigt med sammanväxningar! Som jag känner nu så verkar jag inte ha några sammaväxningar alls, inte som jag märker av i alla fall. Det är bara att hålla tummarna att det förvärras så minimalt som möjligt.

Tycker verkligen att det är så konstigt att inte fler personer tänker på sammanväxningar när det handlar om kejsarsnitt. Jag lägger ingen värdering i vad andra kvinnor känner att dom helst vill, föda vaginalt eller med kejsarsnitt men jag tycker det är konstigt att sammanväxningar knappt ens pratas om i sådana diskussioner, många verkar inte veta/vilja förstå hur stor risk det är för sammanväxningar och vilka besvär det kan ställa till med.

Som sagt, jag lägger INTE nån värdering vad man känner att man vill göra. Vet man alla risker och ändå väljer det alternativet så är det upp till var och en, helt klart!

Angående dina smärtor så håller jag med, klart livmodern rör på sig!

Vilka operationer är det du genomgått hittills och vilka finns i beräkningen för framtiden?

68an: Tjena kompis, här har du en rökare! Med Crohns, jättebra kombination (inte)! Jag slutade faktiskt med väldigt lyckat resultat och höll uppe 1,5-2 år nånting men började nu i somras igen. Det enda jag kan säga är att det man behöver göra för att lyckas med att sluta med tobaksberoende är att växla sitt tankesätt från att känna att man är en slav under sitt beroende och man vill ge efter och få i sig det som kroppen skriker efter så ska man vänja sig vid att känna suget och tänka att man är i krig med begäret och DU är den som tänker så segrande och inte tobaken. Det va i alla fall det som funkade för mig, att jag varje gång när jag fick suget tänkte att jag skulle vinna, jag skulle härda ut tills suget gick över och då hade jag vunnit. Sedan kom suget igen och då skulle jag vinna igen och inte ge efter. Tillslut börjar man känna en stolthet över att man kan va så stark med tankens kraft så det hjälper till att peppa en att man ska fortsätta. Det mans ka va medveten om också är att suget inte kommer att försvinna någonsin. Det kommer att kännas mindre starkt och inte komma lika ofta som i början men återkommer gör det oavsett hur länge man har hållt upp.

Att jag sedan började röka igen va för att jag blev övermodig och trodde att jag kunde börja feströka. Nu vet jag att det inte går, jag tror ingen som har använt tobak "på heltid" kan börja feströka/snusa utan att åka dit igen. Nästa gång ja slutar röka (måste faktiskt ladda för att palla det psykiskt och bli stark i tanken) så vet jag att jag inte kan smaka ett enda bloss sedan om jag vill undvika att åka dit och börja röka igen. Det är bara du som kan avgöra om du ska sluta också, man klarar det aldrig om man gör det för någon annans skull. Sen kan man inte vänta sig att man ska komma till en punkt då man VILL sluta för det tror jag aldrig man kommer vilja. Man måste nog tvinga sig själv till att försöka och sedan när man har rullat igång med det så får man kämpa för att klara sig igenom det men som sagt, det måste komma från dig själv ändå.

Om du väljer att sluta så önskar jag dig lycka till, det är en kamp!

Fru U: Hoppas verkligen att du får bra hjälp för smärtan! Mycket har jag lärt mig att leva med under min sjukdomstid men dom värsta smärtorna som jag upplevt skulle bli svårt att försöka leva med! Håller tummarna...

bcsvensk: Låter som ett härligt nyårsfirande!

grådis: Åhh, Mustasch är sååå bra! Resten lätt ju mindre skojigt, fy fabian! Det kan va jobbigt nog att hålla ihop en relation och få den att fungera utan att det finns föredettor med i bilden! Hoppas ni kommer fram till en lösning som känns bra. Har ni gått i familjeterapi eller nåt liknande, skulle det va aktuellt för er? Är nyfiken eftersom min egen relation skulle behöva all hjälp den kan få men jag är nästan säker på att jag inte skulle få med mig sambon på terapi... Jag i min mustasch t-shirt :

http://maddepladder.blogspot.com/2007/12/finnrr.html

Oj, är sådana också fistlar?!!! Skrev en beskrivning i en annan tråd:

"En annan skum sak... Jag får bölder i hårväxten. Förjävligt ömma onda bölder som en del kan ha oturen att få om man intimrakar sig. Vilket jag inte gör! Jag vill gärna kunna göra det men jag fick sluta när jag började få dessa bölder men nu får jag dom ändå, fast jag inte rakar mig!"

Tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-46/m28212965.html

Fast det verkar som att vi är många som har dom symptomen, är det verkligen fistlar??? Jag har frågat min läkare och hans misstanke är att antingen min sjukdom eller min medicin (Imurel) gör att jag är känslig för hudbakterier och därav får dessa bölder... Känner mig förvirrad, tycker det känns skithemskt om det skulle va nya fistlar som uppstår hela tiden, räcker det inte med den jag redan har mellan ändtarm och slida?

Men vad menar du med att man garanterat får nya fistlar? Har du hört det från en läkare eller är det din egen bedömning eller vad? Och "Man" är det alla som har Crohns?

jajja B: Usch, trist med magsjuka! Hoppas ni har kryat på er nu!

lärka78: Du behöver inte skämmas! Eller också så får vi nog skäms allihopa för jag är rätt så säker att alla vi som håller till inne i den här tråden har känt/känner likadant! Man märker rätt tydligt hur lite förståelse en del har när dom knappt höjer på ögonbrynet om man blir inlagd på sjukan eller bara mår allmänt förjävligt i sin sjukdom men sedan när dom själva får magsjuka (eller blir förskylda) så ska man spela med och visa att man förstår så väl att dom genomlider ett helvete. I ett par dagar. Alltså, alla förstår vi ju att det är hemskt att va magsjuk, det är klart man förstår det. Men som sagt, det är över på några dagar.

Många kramar till er alla, krya på er till er som inte mår bra av olika anledningar!!!

Nu glömde jag att läsa sista sidan innan jag postade igen!

vinterland: Det enda tipset jag har för att få magen att komma igång är att röra på sig.

Fru U: Ok! Kan det inte va att tarmen kommer emot cyctor då när den rör sig? Det kan ju inte va skönt om man säger så...

JajjaB: Grattis till lyckad tenta, bra jobbat!

Låter tufft... Du gör såklart som du vill men du vet att man inte behöver tillföra nåt positivt för att skriva här, vi tar gärna emot vad som än finns inombords! Sen vill man inte skriva ibland ändå men så du vet. Kram!

Nu har jag gjort ett riktigt utvik ska jag tala om för er! Utvikningsbilderna består av min alldeles egna mage med tillhörande fult ärr och stomi, helt au naturell. Känns lite läskigt måste jag säga att blotta sig så mycket. Som tur är så är det en av er vänliga själar  här innifrån tråden som fått ta del av bilderna, nämligen Jenny F.

Är det nån mer som vill ta del av bilderna i utbildningssyfte, nyfikenhetssyfte eller nåt annat syfte så inboxa mig så ska vi se vad vi kan ordna.

Kan tillägga att Jenny F fått bilderna i mejl av mig för att hon va nyfiken på hur det här med att ha stomi funkar eftersom hon själv troligen kommer att få (tillfällig) stomi. 

Om någon av någon som inte känner mig genom den här tråden av någon anledning råkar läsa det här och blir nyfiken så behöver ni inte höra av er till mig, jag vill endast dela med mig till dom jag känner och litar på (t.ex. ni andra vvs-are).

Kram på er!

Ok... Hade ju hoppats att det skulle räcka med EN fistel men, men. Det är väl bara att hålla tummarna att man inte får några fler men troligen så får man det då.

bcsvensk: Tack, det va fina ord du hade till mig! Som sagt, ni som jag känner här inifrån får gärna se om ni vill, även om det "bara" är av nyfikenhet men självklart vill jag att alla repekterar att det är väldigt privata bilder och inte sprider dom vidare utan min vetskap. Många av er känner jag ju till sedan länge här ifrån tråden!  Ska tillägga att jag har dåliga erfarenheter från andra forum där speciellt en person gav sig f*n på att jävlas med mig allt vad han kunde både på forumet, på min blogg och vart han än fann mig på Internet. Vet att han finns på FL också och har funderat på att byta användarnamn och så, skulle INTE tycka att det vore kul om han hittade mig här i tråden där det finns mycket info han kunde använda sig av om han ville...

Ja ni förstår vad jag menar, personer som jag inte vet vilka dom är göra sig icke bevär!

Lällas: Jag tror knappast NÅNTING är OT här inne längre, vi delar ju med av oss av allt vi vi dela helt enketl, eller hur? Förstår din oro, KOL verkar vara en fruktanvärd sjukdom! Är du rökare? Roligare kan man ju ha än att drass med UVI dessutom, inte kul! Har fått det efter varje operation p.g.a. kateterns och haft ett helvete med att bli av med det varje gång, har återkommit igen och igen.

Tror många av oss har känsliga slemhinnor i underlivet har vi kommit fram till, visst finns det fler som upplever det?

Du får gärna se mina bilder, jag mejlar vidare det mejlet jag skickade till Jenny F. LSS va snabb att anmäla intresse hon också så hon har redan fått ett mejl. Jag mejlar dig så får du gärna svara med lite bilder, kan va "kul" att se! Vet inte om mitt ärr syns med så jättemycket på bilderna men det har jag andra bilder det syns på isf, hojta om du vill se sådana bilder!

68an: Förstår att det kan kännas tungt att va långt ifrån nära vänner, i vissa stunder finns det ingen man behöver mer än just dom! KRAM!!!

Jenny F: Åh vad bra, skönt att höra! Jag va orolig att det skulle bli tvärtom, att du skulle bli uppskrämd av att se mina bilder. Fast det är nog kanske så att hur "illa" det än ser ut på riktigt så ser det ändå alltid värre ut i fantasin! Vet inte om du berättat det innan men vet du nånting om när det kan tänkas va aktuellt med op för dig?

Håller med dig om det här med förståelse från ens partner (och även andra). Just min sambo tror jag har fått överflöd av medkännande så han har full förståelse även i vardagen däremot har det många gånger känts jobbigt att ens övriga omgivning inte riktigt förstår. Vet inte hur många gånger jag har fått höra "ska du inte söka din läkare för det då?" när det handlar om sånt som läkarna varken kan eller vill göra något åt utan det är sånt man får leva med! Folk verkar ibland tycka att antingen kan man se till att en läkare trollar bort det "besvärliga" och kan dom inte det så är det troligen inget allvarligt, inget jobbigt, inget att bry sig om och därmed inget att ta hänsyn till. Milt överdrivet men du/ni kanske förstår hur jag menar? Är man trött t.ex. så tycker dom att dom också är trötta fast det inte är samma slagd trötthet och skulle det va nån annan slags trötthet (värre än det dom upplever) så borde jag väl söka läkare isf?

Vi har rätt så lika syn på "livet" du och jag! Jag tror att jag är bättre lämpad att klara av det jag går igenom än vad många i min omgivning hade varit. Inte för att skryta alls men om man jämför med hur dom hanterar andra krämpor så kan man rätt tydligt se att dom skulle ha vääääldigt svårt att hantera "värre" saker. Varför klarar jag av det bättre då? Förmodligen för att jag redan lärt mig att hantera sånt nån annan gång i nån annan tid. Låter ju som hokus pokus mumbo jumbo men min känsla säger mig att det är på nåt sånt vis livet går till.

MaijaO: Blindtarmsinflammation tror jag inte hör ihop med Crohns eller U.C. Däremot så sitter ju blindtarmsbihanget på tjocktarmen så om man opererar bort tjocktarmen (vilket jag har gjort) så ryker blindtarmsbihanget det med. Jag hittar inte dig uppe i trådstarten, vet du vad det är för sjukdom du har?

LSS: Jag förstår HELT och FULLT att du känner som du gör men jag tror inte det handlar om att Daniel är ego. Han vet nog inte helt enkelt så mycket om din sjukdom och allt vad den innebär, han har som sagt aldrig sett hur dåligt du kan må och hur illa det kan va! Dessutom så kan jag mycket väl tänka mig att du inte direkt skyltat med de problem du fortfarande har, man vill ju gärna inte låtsas om dom eller hur? Och just därför så kan ju inte han heller veta. Jag tror att om jag skulle träffa någon ny kille så skulle jag nog känna ett behov av att berätta om vad jag vart med om, vad min sjukdom innebär, hur illa det varit tidigare o.s.v. Inte för att den nya killen skulle behöva tycka synd om en på något vis men för att det är så stor del av den människan man är idag. Hur var och när en sådan diskusion skulle va lämplig är en helt annan fråga och det vet jag inte själv riktigt... Jag gissar i alla fall på att det du upplever handlar om okunskap från Daniels sida men jag förstår dig som sagt helt och fullt! Som vi diskuterat lite tidigare här i tråden om när bekanta och vänner är magsjuka... Visst förstår man att dom mår dåligt och har det jobbigt men samtidigt vill man säga "kan du fatta att det är så jag har det jämt då?!"

På nåt vis tror jag att du behöver göra klart för honom vad din trötthet och så beror på, att han förstår att det till stor del är en del av den du är, hur du mår och att det är din sjukdom som påverkar dig.

Min sambo, Björn, är för övrigt som Stefan verkar vara. Han vet och har sett så mycket med mitt mående så han är väldigt förstående.

Nallatalla: Du får gärna se bilder om du vill men det är stomin som syns mest (väldigt mycket) och inte ärren direkt. Ska kolla om jag har din mejladress isf mejlar jag bilderna till dig.

grådis: Jag tycker att det låter sunt hur ni hanterar det nu, att prata och reda ut saker och ting lite pö om pö! Skulle behöva göra detsamma här hemma men här tror jag att det behövs failjerådgivning eller nåt sånt. Hoppas att jag får med sambon på nåt sånt för jag får honom inte att prata med mig på egen hand. Det är faktiskt genom kbt:n som jag kommit in på tanken om familjerådgivning! Kände nu efter jul/nyår att ångesten började välla upp i bröstet på mig, att jag MÅSTE få komma nån vart i relationen nu. På terapin pratade jag med psykologen och vi kom fram till en hel del saker som JAG behöver jobba med men såklart så finns det saker som jag och Björn behöver reda ut tillsammans. Tror som sagt inte att jag kommer att lyckas med att få honom att prata med mig själv så jag hoppas att jag får med honom på nåt. Hela hösten har varit skitjobbig rent ut sagt och det är till stor del därför som jag inte har varit inne här så mycket. Jag orkade inte med annat än att ta mig igenom min jobbiga vardag hemma och att koncentrera mig på arbetsträningen. Nu hoppas jag att ni tycker att det är kul att jag är här och tjattrar igen för nu får ni nog stå ut med mig!

dalkulla: Åh vad trist med ett skov! Men skönt att dte kunde vända relativt snabbt iaf! Håller tummarna att magen håller sig bra nu på dig!

TrasigMage: Själv fick jag mindre navel istället, mitt ärr ligger som en tjock skarv över naveln så det bara är ett liiitet hål där naveln tidigare va! Hojta om du vill se bilderna jag fotat!

Angående hur våra liv ser ut: Jag arbetstränar som rehabilitering efter 3,5 år som sjukskriven, bor i en trea med min sambo som jag för tillfället har lite relationskris med, innan "krisen" längtade vi efter barn men nu ligger dom planerna lite på is. Jag är stomiopererad och tack vare det så fungerar livet jättebra måste jag säga, MYCKET bättre än det gjorde innan jag fick stomin i alla fall!

Pernilla19: Inget är OT här inne, alla frågor och funderingar är välkomna! Jag fick mycket tunnare hår under den period som jag va som sämst i min sjukdom (Crohns). Närings/vitaminbrist kan ju ha den effekten men det kan säkert stämma att det kan bli så av vissa mediciner också!

Ojdå, det blidde visst lite långt...

Nallatalla: Jag är jättenyfiken på hur det funkar att va gravid och ha stomi så det får du gärna berätta mer om du vill! Hur funderat på om det blir svårare att sätta på stomibandaget när magen växer och förändras och om det blir större risk för läckage bl.a... Har mejlat dig mina bilder.

Tindras äiti: Helt rätt, skriv av dig bara! Ibland behöver man få ur sig och detta är väl ett perfekt ställe arr "gnälla" på! Lider med dig, har aldrig haft njursten själv men det måste va fruktasnvärt smärtsamt! Vet dom varför du får det? Har aldrig hört förut om någon som fått det flera gånger om och just i samband med graviditet. Hoppas du kryar på dig snabbt iaf, låter inte kul!

Till er som mottagit bilder från mig vill jag bara säga att jag blir jätteglad om ni svarar med några rader. Blir ju nervös att ni får chocken allihopa av att se hela "härligheten" men ni borde ju va tåliga vid det här laget, vi har ju gått igenom mycket allihop.

KRAM till alla, krya på er till er som må dåligt!!!