Är det synd om bonusbarn?

Du glömmer att det faktiskt finns många som faktiskt älskar sina bonusbarn också!!!

Visst har en del bonus barn det bra. Det hoppas jag i allafall på.
Det jag inte tycker om är att det så lätt blir mina och dina barn.
Bara en sån sak att när den biologiska mamman är hemma och är mammaledig, så måste barnen vara hemma ifrån dagis. Det är bara femton timmar som gäller.
Men när pappans tjej är mammaledig så får hans barn gå på dagis efter hans tider.
Hel knasigt. Nu hoppas jag på att de som har det så låter barnen få vara hemma och hjälpa till med sitt syskon i stället för att vaara på dagis hela dagarna.

Men tror inte du att de barnen som behöver gå på dagis ca 9 timmar varje dag känner sig lite utanför? De hinner ju knappt träffa sitt lilla syskon. Bara några timmar på kvällen och på helgen. Hur blir om de har fler barn. Ska det barnen bara få gå femton timmar och de andra barnen få gå hela dagarna?
Visst så tror jag att barnen har roligt på dagis. Men jag tycker att det ska vara samma regler för alla. Jag tycker inte att det spelar någon roll om det är bonusbarn eller om det är sina biologiska barn.

Det märker jag på mina barn. Vi har vv boende.
De vill sällan prata om sin lilla syster eller om vad de har gjort hos sin pappa.
Det är nog för att de vill skydda mig, för att jag inte ska bli avundsjuk.

Ja, jag kan nog tycka att det är synd om bonusbarn..... kanske inte om man bara har en förälder och bor på samma ställe alltid, men att flytta runt och anpassa sig till två familjer måste vara fruktansvärt tufft. Tror att många bonusbarn mår dåligt även om de kanske inte yttrar det. Jobbar inom barnomsorg/skola och det märks väldigt tydligt på många barn i skolan vilka som bor hos kärnfamiljen och vilka som har splittrade föräldrar.... den krassa sanningen faktiskt.

Men hur ska man göra då?
För att de ska må bra?

Jag håller helt och hållet med dig ovan

Jag tror absolut att man kan älska ett barn som inte äår ditt eget men samtidigt ska man väl vara realistisk.

Jag tycker det är helt fel att bo med egna barn plus ett "bonusbarn" avskyr det ordet. Dessutom ska man väl som vuxen förstå att man aldrig kommer att behandla detta barn som sitt eget.
Alla barn som jag sett, dem som har en bra familj samt dem som inte har det, i båda dessa är "bonusbarnen" en aning otrygga, söker efter mer uppmärksamhet och gör en större revolt än annars. Är detta konstigt?

Varför välja att ha barn med flera olika pappor, jag skulle aldrig välja att utsätta mitt barn med att leva med en man som inte är hans pappa. Aldrig, alla har vi behov som behöver bli tillfredställda men dessa kan bli det när barnet inte är i närheten. Kanske är jag radikal i era öron men jag tycker det är en stor skam att man tar äktenskap och barn så lättsinnigt.

Så du tycker att det är en skam om man skaffar barn med två olika pappaor?
Om man skiljer sig pga av att det inte funkar. Träffar sedan en kille som man bor tillsammans med i åtta år. Känner då att man vill  ha ett barn till. Då är det allså en skam?

Jag tycker att det blir så uppdelat.  Skaffar man barn med en som redan har, så tycker jag att den ska ta lika mycket ansvar om barnen som den biologiska föräldern.
Därför tycker jag att det inte ska vara någon skillnad. Alla ska ha samma regler.
Sen så tycker jag att så som vi har det, att barnen bara får gå i mellan 8-11 på dagis är lite lite. Tycker att det vore bättre om de fick gå 9-14 tre dagar i veckan.
Jag menade inte att du hade skrivit att barnen skulle gå nio timmar varje dag, utan jag vet en del barn som har det så. Men om båda har ett varsit barn sen innan, och skaffar ett gemensamt barn. Ska då det ena barnet vara hemma och det andra få gå längre på dagis.? Det blir ju sån skillnad på mina och dina barn då. Alla kanske inte gör så att den ena får gå och den andra får vara hemma. Men det finns säkert de som gör så.
Å det tycker jag är så synd. Att det ska bli sån skillnad.
Nej då tycker jag att det är bättre att det är samma regler för alla!

Jag tycker inte att det är synd om bonusbarn av den anledningen i alla fall.
Alternativet är att bo varannan vecka hos ensamma mamman och varannan vecka hos ensamma pappan..  Fortfarande bara en person som älskar en. Dessutom så får dom ju aldrig möjligheten att få syskon (om det inte redan finns vill säga)
Barn behöver inte vara älskade överallt. Förskolefröken älskar med all säkerhet inte dagisbarnen på samma sätt som hon/han älskar sina egna barn och inte är det många mammor som tvekar på att sätta sina ungar där hela dagarna.

Det barn behöver är att bli respekterade. Så länge deras mamma och pappa älskar dom villkorslöst räcker det fint att övriga accepterar och respekterar barnet. Och vad gäller "halv"syskon så avgudar dom ju oftast sina stora syskon... oavsett om det är hel eller halvsyskon...

Dessutom så tror jag att ett barn som bor varannan vecka hos ensam mamma och varannan hos ensam pappa blir fruktansvärt bortskämt.
Att få syskon härdar.. och jag tror faktiskt att om de vuxna i relationen har lite vett så blir allt bra... 

Vuxna människor som däremot är svartsjuka på små tvååriga bonusbarn, dom är nog skadliga för de flesta.. :)

Jag tror iaf att de bonusbarnen som bor hos mig (2 st) att de har det bättre nu. Varje vecka så kommer de till en utvilad förälder som har avsatt tid för att bara vara med dem och göra det så mysigt och bra som möjligt. Jag skulle alltså tro att i vårt fall så får de mer vuxentid än innan.

Till sommaren så ska jag och min sambo få vårt första gemensamma barn. Och jag har frågat barnen om de vill komma hem tidigare eller vara lika länge på dagis/fritids som de är idag. De vill vara där lika länge. "Det är roligare där med kompisarna". Så man kanske inte alltid vet som vuxen vad de helst vill.

Sedan som en parentes så såklart är det så att det är vi vuxna som har ansvaret för att avdramatisera relationerna mellan bio och bonus. Här pratar barnen vitt och brett om vad mamma är duktig på och hur snygg hon är. Det är bara för mig att bita ihop. De har all rätt att tycka att hon är underbar, hon är ju deras mamma.

Nej, bonusbarn kan ha det lika bra som andra barn. Men det kräver en större insats av oss vuxna som befinner oss runt omkring barnen.

det är väl lite skillnad på dagisfröken och bonusförälder!
Jag tycker att det är så hemskt när man läser det du skriver.
Jag vill att mina barns bonusmamma ska älska mina barn.
Jag vill absolut inte att hon gör någon skillnad på hennes och mina barn.
Finns det inte fler som känner så?

verkligheten ar att vad TS skriver om och det kommer att jamnt vara sanningen. det ar valdigt synd om bonusbarnen. vuxna manniskors fel helt ut hallet. utmaningen ar att forsta att det ar ej barnens fel..var flesta gor mistag ar att bli arga pa barnen nar det ar foraldrana som du ar verkligen arga pa.

Om man får välja mellan att leva i en kärnfamilj där alla är lyckliga och trivs så är ju det alternativet såklart alltid bättre - för alla (och enklare för både barn och föräldrar). Att skapa en ny familj kräver enormt mkt arbete för att få det att funka. Tar minst ett par år innan grunden är lagd. Men om man får det att funka så tror jag att det kan vara berikande och bra för både barn och vuxna. Mkt bättre än att växa upp med en ensamstående förälder. Men just vv-boende tror jag är ett vuxenpåhitt och jag tror att det är få barn som verkligen trivs med det uppdelade livet. För barn, tror jag att det är viktigast att föräldrarna tycker om och respekterar varandra även om de inte lever ihop och att barnet kan ha tillgång till alla föräldrar (bio- och bonus). Men när det blir uppdelat i "mammaliv" och "pappaliv" och vattentäta skott emellan tror jag att det är direkt skadligt. Som bonusförälder skulle jag aldrig vilja byta eftersom det verkligen har berikat mitt liv att fått "nya barn" och som bio-förälder är jag ändå nöjd med situationen men det har krävt sin arbetsinsats minst sagt.