Hur har ert 3 år äldre syskon reagerat på nya bebisen?

Läsa böcker om att få syskon.Låta pappan ge henne uppmärksamhet när bebisen kommit.

hej,väntar åxå andra barnet i maj min stora pojke är då 3,4år..tror inte man ska tjata så mycket om att det kommer ett syskon,min son blir glad och säger att"lille-boo"ska bo i hans rum meeen jag tror inte han fattar vad det innebär.tror man bara ska"lägga"fram bebisen och säga varsegod du har fått en bebis*ha ha ha*så kommer vi göra så han inte får en chans att protestera sen får lillebror hänga med när store bror bestämmer tempot,man tar ju igen myset när stora e på dagis!
Grattis till pojken i magen

Jag hade läst på och skaffat en massa "Syskon"-böcker och inhämtat erfarenheter från alla i vänskapskretsen... men jag var ändå helt oförberedd på storebrors reaktion: han blev deprimerad . Han skulle inte bara hjälpa till, utan tog det som sitt eget ansvar att mata, natta, läsa sagor och ta hand om lillebror, tungt för en 2,5-åring!

Det tog tre månader innan det började släppa (men i ärlighetens namn har han aldrig blivit samma glada lille kille igen utan betydligt allvarligare som människa, men det är helt naturligt efter en "livskris" som barnläkaren på BVC kallade det att bli storebror!) och jag blev sååå glad första gången han försökte vara lite dum mot lillebror!! För mig kändes det mycket mer naturligt för en så liten knatte att försöka retas, vara svartsjuk och liknande, än att ta föräldraansvar, om någon förstår hur jag menar?!

Det gick jätte bra!
Vår dotter var precis 3 år när lillebror kom.
Hon var hemma från dagis så länge hon ville i början. Det blev tre veckor å sen var det inte lika kul att vara hemma med mamma å lillebror. Då visste hon precís vad som hände hemma å kunde släppa det å ha roligt på dagis var annan dag.

"Om jag håller, så kan du läsa mamma" sa hon när jag skulle amma å så kom hon med en bok. På så sätt fick hon väldigt mycket "mamma tid" med mig, så hon blev inte det minsta svartsjuk på sin lillebror.
Det var lillebror som fick "hänga med" i en tutte

Ställ inte för höga krav på henne, utan be henne om hjälp ibland, men tvinga henne inte om hon säger nej.

Lycka till!

Tack för era svar...
Ska tänka på att inte lägga för stor vikt på det kanske, vill ju inte hon ska få prestationsångest!!

Man får kanske ta det som det kommer? Låta henne få lite tid med mig oxå, lära sig amma med en arm osv!

Dottern var precis 3 1/2 och det funkade kanonbra. Hon har hjälpt till med lillebror sen han föddes och alltid varit så stolt över honom.

Dottern var precis 3 1/2 och det funkade kanonbra. Hon har hjälpt till med lillebror sen han föddes och alltid varit så stolt över honom.

Vi ska ha en bebis nu i slutet av januari och i mars blir Elin 3år. Så hon kommer att vara ca 2:11 månader när bebis kommer.

Hon har fått vara med så mycket det går. tex hjälpt till att tvätta, vika och lägga in bebiskläderna. Torkat av spjälsängen, bäddat vagnen, varit med på MVC etc etc. Vi pratar nu dagligen om hur det blir tex "mamma kommer att sitta och amma i soffan så kan vi pussla dina nya pussel som du fick av tomten" etc.

Dessutom kommer pappa att vara hemma helt till bebisen är 2,5 månad och sen jobba halvtid i en månad. Så han kommer att börja jobba heltid när bebis är ca 3,5 månad

Oj, så spännande att läsa! Kan själv skriva en första betraktelse om några dagar. Bebis kommer på fredag ( planerat snitt ). Storasyster blev 3 år i början av december.
Hon har omväxlande lekt storasyster och bebis i flera månader. Mistänker att det kommer bli så sedan också - ibland stor, ibland liten.
Inatt vaknade hon av, vad jag misstänker var, "bebismardrömmar". Första gången skrek hon Gaga ( som hon gör då hon leker bebis ) + var ledsen, andra gången ville hon ligga och sova på sin pappas mage - som hon gjorde då hon var bebis...

mamma till lilla skrutt:
Hur har det gått?
Bra hoppas jag!

Jag hoppas att Ida hinner bli 3 innan bäbis kommer i början av Mars. Hon har börjat att bekanta sig med magen och pruttar och känner på den. Hon ropar bäbis för att se om hon hoppar till. Vi läser böcker om att få syskon och en av hennes kompisar har en syster på 5,5 månader. Hon pratar om att hon ska sitta på sängen på sjukhuset och hålla i bäbisen.

Vi tittar på förlossningskliniken där man få vara med på snitt så förr trodde hon att jag skulle till doktorn för att ta ut bäbisen så fort jag nämde BM. Hihi men nu vet hon att bäbis måste växa lite till innan den kan komma ut.
Hon har varit med tre gånger till BM och lyssnat på hjärtljuden som hon sedan stolt berättar om för sambo...och andra som frågar...

Vår tjej blir snart 3 och hon ska bli storasyster när hon är nästan 3½. Vi har redan pratat med henne om det här att vi ska få en bebis. Att det är mammas, pappas och hennes bebis. Hon tycker det är jätte spännande. Vi har flera syskonböcker och hon vill läsa dem hela tiden. Hon leker helt plötsligt jätte mkt med sina dockor och pysslar med dem. Hon ska klappa och pussa på min mage och säger hela tiden att det är bebis där inne. Vi ska låta henne vara delaktig så mycket det går utan att lägga nån press på henne. Hon har själv visat intresse att hjälpa till och det är inget jag har krävt av henne.
Sen i början får man väl se till så att man även har egentid med henne och inte bara är med bebisen hela tiden. Att man kan göra saker samtidigt som man ammar. Det blir nog mkt mer att man får anpassa bebisen till vårt liv än att vi ska anpassa oss efter bebisen. Så var det ju när man fick första barnet... då kunde man ju ändra rutiner osv.
Svartsjuka är ju annars ganska vanligt, men det brukar ju gå över. Det viktiga är nog att det stora barnet inte känner sig bortglömt på något sätt utan får vara delaktig. Kanske även på BVC-besök och liknande.

Åh, nu blir jag orolig!

Min lilla pojke är precis fyllda tre och vi får bebis vilken dag som helst. Det kommer att vara 3 år och 1 månad emellan dem.

Jag är orolig för hur han ska ta det! Hitintills förstår han att det kommer en bebis och att jag är trött och har bebisen i magen och att den ska komma ut genom "mammas snippa". Men vi vet ju inte HUR det ska bli sen...

Vi har förberett genom att prata med honom om bebisen (utan att tjata eller "pressa på" information) och vi har börjat förbereda honom på att han inte kan följa med till sjukhuset då bebisen vill komma ut, utan att han ska vara hemma med mormor, morfar och farmor då och komma då bebisen är född. Vi läser också sagor om syskon (inte dagligen, så att det inte blir ett "tjat" om det).

Men, som sagt, jag är orolig för hans skull ändå! Bebisen klarar sig och mår bra, men hur blir det för min pojke!!?

Låter så bra!

Och optimalt där med pappan! SÅ vill jag att vi också ska ha det, men min sambo kan inte vara ifrån jobbet (ta semester) just nu!

Låter så bra!

Och optimalt där med pappan! SÅ vill jag att vi också ska ha det, men min sambo kan inte vara ifrån jobbet (ta semester) just nu!

Jag ska också snart få syskon till min treåring (han blev tre i december). Jag har varit sjukskriven hela hösten för hotande förtidsbörd och inte kunnat vara med sonen som jag brukar, så lite har han hunnit vänja sig vid att jag inte är tillgänglig som förr.

Roligt med min son är att han också varit gravid hela hösten, kännt sparkar och varit trött och måste äta för att bäbisen i magen ärr hungrig. Han berättade tidigt att bäbisen (hans) skulle komma på julafton, så vi köpte en docka som plötsligt låg i hans säng. Först sa han besviket, det är ju en docka....Men vi kan låtsas sa vi och sen hänger den här bäbisen med överallt. Den heter ömsom lillebror, lillasyster eller bäbisen.

Vi pratar mycket om syskonet och vi planerar att pappa ska vara hemma minst 4 veckor när syskonet kommer. Min enda strategi är att verkligen prioritera vila, utevistelse och god mat för oss allihopa under de första månaderna för då brukar vi klara påfrestningar mycket bättre och eventella "jobbiga" reaktioner från storebror blir vi bättre på att hantera. Jag tycker att det ska bli jättespännande! Jag kommer själv ihåg när min lillebror kom, jag var 3,5. Jag var såååå stolt (är fortfarande). För mig har syskon varit en gåva. Jag tror och hoppas att det kan bli det för mina barn också!

Fjällknyttet, åh, vad fint skrivet! Jag blir alldeles rörd.

Jag är nog nära födsel nu för allt är lite jobbigt...

Hur har det gått för er alla?

Kram!

Sigrid blir storasyster i augusti och fyller tre år i oktober.

Det enda vi säger är att i sommar kommer bäbisen ut ur magen och den ska äta tutte och så ska vi mysa och gosa med den och den ska sitta i sjalen osv.

Vi lägger INTE något "ansvar" på henne, tex att hon ska vara duktig och hjälpa till osv.
Vi försöker göra det så enkelt som möjligt, visar bilder från när de var små och träffar bäbisar, leker med dockor osv. Allt är väldigt naturligt och inte alls komplicerat.

Olivia som är två år äldre vet precis vad det handlar om och längtar jättemycket efter lillasyster eller lillebror (fast... hon skulle helst vilja ha en storebror, hur jag nu ska lyckas med det?)