Xara skrev 2007-12-29 21:19:20 följande:
Jag hade läst på och skaffat en massa "Syskon"-böcker och inhämtat erfarenheter från alla i vänskapskretsen... men jag var ändå helt oförberedd på storebrors reaktion: han blev deprimerad . Han skulle inte bara hjälpa till, utan tog det som sitt eget ansvar att mata, natta, läsa sagor och ta hand om lillebror, tungt för en 2,5-åring! Det tog tre månader innan det började släppa (men i ärlighetens namn har han aldrig blivit samma glada lille kille igen utan betydligt allvarligare som människa, men det är helt naturligt efter en "livskris" som barnläkaren på BVC kallade det att bli storebror!) och jag blev sååå glad första gången han försökte vara lite dum mot lillebror!! För mig kändes det mycket mer naturligt för en så liten knatte att försöka retas, vara svartsjuk och liknande, än att ta föräldraansvar, om någon förstår hur jag menar?!
Åh, nu blir jag orolig!
Min lilla pojke är precis fyllda tre och vi får bebis vilken dag som helst. Det kommer att vara 3 år och 1 månad emellan dem.
Jag är orolig för hur han ska ta det! Hitintills förstår han att det kommer en bebis och att jag är trött och har bebisen i magen och att den ska komma ut genom "mammas snippa". Men vi vet ju inte HUR det ska bli sen...
Vi har förberett genom att prata med honom om bebisen (utan att tjata eller "pressa på" information) och vi har börjat förbereda honom på att han inte kan följa med till sjukhuset då bebisen vill komma ut, utan att han ska vara hemma med mormor, morfar och farmor då och komma då bebisen är född. Vi läser också sagor om syskon (inte dagligen, så att det inte blir ett "tjat" om det).
Men, som sagt, jag är orolig för hans skull ändå! Bebisen klarar sig och mår bra, men hur blir det för min pojke!!?