Gallstensanfall
jag gick en hel graviditet med gallstens anfall utan att veta om det eftersom min "läkare" hävdade att det blir så när man har så många barn som jag har???
När lillskruttan var 8 veckor åkte vi ambulans första gången, och de konstaterade då att jag inte hade diskbråck*asg* och inte heller hade jag cystor på äggstockarna 
Två månader senare var det dags igen, ambulans med lillskruttan i knä och de konstaterade gallstens anfall*pust* fick åka hem med voltaren för då skulle stenarna komma ut???
Hann hem och var hemma i ett par timmar så var det bara att åka tbx, såg ut som en påskkyckling 
väldigt klädsamt, stenarna hade fastnat i gallvägarna.
Detta var en fredag så jag flöt på små moln av ketogan över helgen och lillskruttan charmade hela personalen som jag aldrig behövde ringa efter 
de var ju inne hos mig hela tiden iaf...
På måndagen skulle jag göra titthålsoperation för att ta bort gallblåsa och stenen som satt fast så min sambo plockade hem lilljäntan kl 8:00 och jag sövdes.
Vaknade med räls över hela magen(min vanliga tur) och hål överallt efter den påbörjade titthålsop. Stenen hade fastnat såå olämpligt att det inte gick att få ut den med titthålsop.
Jag fick stanna på lasarettet i två veckor och fick permis över julafton bara med påse på mage.
men men idag är jag helt återställd och visst syns ärret men jag ser edt som en påminnelse på hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på varenda stund jag får med mina barn och min familj.
Personalen på sjukhuset ska ha all eloge för att de tog såå väl hand om mig och inte minst lillskruttan som jag hade med mig hela tiden utom de timmar operationen tog och som säkerligen därför än idag skrattar och älskar alla människor i vita rockar