Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över

Tack för era åsikter. Det är helt klart som ngn skrev förmodligen vad det är för förhållande man har till sin mamma. Jag skulle inte säga att jag har en sååå nära relation till min mamma. Självklart kommer min mamma ta del av min graviditet till en viss gräns. Känner jag fler vibbar som jag känner tillhör min integritet så får jag ta upp det här med henne. Men konflikträdd som jag är så kommer jag nog dra på detta in i det sista.

Kan väl säga att det jag är en sån person som tar ord väldigt hårt och tar det väldigt ordagrant. Efter lite funderingar av alla åsikter så hade jag nog inte reagerat lika starkt (även om jag är en ganska innesluten person) om min mamma hade sagt ngt i stil med; Det vore jättekul om jag fick ta bilder av din mage sen när det väl blir dags, är det ok?" Då hade jag haft ett val. Utan det var mer att hon talade om för mig att när den dagen sker så SKA hon ta kort på magen. Likadant ang föräldraledighet det var en SJÄLVKLARHET att hon skulle räknas in i vår plannering ang ledighet. Men visst jag skulle vara jättetacksam om hon ställde upp som barnvakt när det kniper eller om de bara har tid och lust. Fördelen är ju att hon är pensionär. Det jag inte tycker om är att hon tar saker lite för givet och att hon kan vara ganska dominerande. Så tycker jag det alltid har varit. Oftast har jag varit tyst för att slippa en argumentation.Ingen relation är perfekt.Tyvärr är nog jag och min mamma lite för olika i sätt och värderingar så jag försöker att lära mig handskas med hennes lynne eftersom jag aldrig har förstått hur hon tänker. Med detta sagt betyder inte det att det är lätt att förstå sig på mig

Kan även tillägga att nej, jag tror inte heller detta har med att jag är adopterad eller att min mamma är en adoptivmamma. Vi har som sagt lite olika syn på diverse saker. Är bara orolig iom att min mamma har ganska starka åsikter samt att hon anser sig vara expert på barn då hon har jobbat i den branschen. Måste lära mig att tackla åsikterna och inse att hon inte behöver ha rätt i allt hon säger. Tex har hon basunerat ut på släktmiddagar att hon tycker att föräldrar som har barn på dagis är dåliga föräldrar och att ett barn i släkten är ett "typiskt" dagisbarn vilket inte är en komplimang kan jag lova. En normal människa kanske skulle kunna lägga en sån kommentar åt sidan men det gnager i mig att hon kommer tycka att jag är en dålig mamma om jag sätter mitt barn på dagis vilket jag har tänkt mig.

FrökenL-TACK för orden. Det är din kommentar som jag egentligen hela tiden vill ha sagt med mina inlägg. Sätta gränser och säga att jag är vuxen. Jösses vad skönt det var att läsa det du skrev!!!

Sally- Det är hennes första barnbarn. Jag är ensambarn, likaså är min man ensambarn. Så vi får väldigt mkt uppmärksamhet från båda våra föräldrar
Hon har längtat efter barnbarn sen jag blev myndig. Tror hon tom har skrivit brev till ev. barnbarn om hon nu inte skulle hnna uppleva det. Själv är jag en super-realist (och ego) så jag har aldrig haft ngn speciell längtan till barn. Har tom funderat om jag vill ha barn. Men nu när jag är gravid så ser jag fram emot att bli en "riktig" familj.