Inlägg från: FrökenL |Visa alla inlägg
  • FrökenL

    Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över

    Vad trött jag blir på folk som hela tiden antar att adoptivmammor skulle vara avundsjuka på sina gravida barn. Det är inte första gången man hör det. Jag är adopterad och när jag var gravid så var min mamma verkligen överlycklig. Precis som alla andra mormödrar så höll hon på och köpte kläder och prylar, men jag ser det som omtanke och glädje över att få bli mormor. Jag förstår verkligen inte hur en del människor kan få det till avundsjuka.

    Jag menar inte att TS tycker så men inne i trådan så insinueras detta. Till TS vill jag säga att det har nog inget med att din mamma har adopterat att göra, utan det verkar vara vanlig mormors glädje. Min mamma sa oxå till oss att hon kunde hjälpa till att vabba och sånt när jag skulle få barn, och hon stickade 100 tröjor typ, men var glad åt att din mamma bryr sig istället. Tänk om hon skitit i att ni skulle ha barn, det hade väl varit värre.

  • FrökenL
    mHalmstadsmamma skrev 2008-01-03 11:52:26 följande:
    Har inte läst hela tråden bara ts..men reagerade genast och spontant över mamans ord ang föräldrarledigheten.Får mormödrar vara föräldralediga? det trodde jag bara var för mamman och pappan. Jag skulle gå i spinn direkt om min mamma skulle kräva att få vara föräldrarledig för min son.
    Jo det får vara en annan närstående som tar ut föräldraledighet. Tex ensamstående kan få ut de 10 pappadagarna till att ge sin mamma exempelvis. och morföräldrar etc kan vabba när barnet är sjukt etc. Sen är det väl inte så vanligt men det händer. jag är evigt tacksam mot min pappa tex som vabbade en gång när min son fick lunginflammation och var sjuk i nästan en månad, och jag eller min man verkligen inte kunde vara ledig från jobbet just då.
  • FrökenL
    LCW skrev 2008-01-03 12:01:46 följande:
    Kan väl säga att det jag är en sån person som tar ord väldigt hårt och tar det väldigt ordagrant. Efter lite funderingar av alla åsikter så hade jag nog inte reagerat lika starkt (även om jag är en ganska innesluten person) om min mamma hade sagt ngt i stil med; Det vore jättekul om jag fick ta bilder av din mage sen när det väl blir dags, är det ok?" Då hade jag haft ett val. Utan det var mer att hon talade om för mig att när den dagen sker så SKA hon ta kort på magen. Likadant ang föräldraledighet det var en SJÄLVKLARHET att hon skulle räknas in i vår plannering ang ledighet. Men visst jag skulle vara jättetacksam om hon ställde upp som barnvakt när det kniper eller om de bara har tid och lust. Fördelen är ju att hon är pensionär. Det jag inte tycker om är att hon tar saker lite för givet och att hon kan vara ganska dominerande. Så tycker jag det alltid har varit. Oftast har jag varit tyst för att slippa en argumentation.Ingen relation är perfekt.Tyvärr är nog jag och min mamma lite för olika i sätt och värderingar så jag försöker att lära mig handskas med hennes lynne eftersom jag aldrig har förstått hur hon tänker. Med detta sagt betyder inte det att det är lätt att förstå sig på mig
    Jag tror du behöver sätta gränser i så fall. kanske har du svårt att säga nej? DU är föräldern, inte din mamma. Detta är nog ett vanligt problem hos de flesta med mammor som vägrar inse deras döttrar är vuxna. Men då gäller det att du visar din mamma att det är du som bestämmer över det som gäller ditt barn.
  • FrökenL
    LCW skrev 2008-01-03 12:18:34 följande:
    FrökenL-TACK för orden. Det är din kommentar som jag egentligen hela tiden vill ha sagt med mina inlägg. Sätta gränser och säga att jag är vuxen. Jösses vad skönt det var att läsa det du skrev!!!
    Ett förslag är ju att tex innan varje sak du säger till din mamma verkligen poängtera att det är du som har ansvaret för ditt barn tex genom att säga: "Jag/vi vill att vårt barn...." eller "jag anser att vårt barn..." Så hon förstår att det är du som sätter reglerna.
Svar på tråden Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över