Orolig att (adoptiv) mamma ska ta över

Jag tror mycket handlar om vad för relation man har till sina föräldrar och framför allt med sin mamma. Jag har en mycket nära relation till mina föräldrar och detta med att själv bli mamma (via adoption) var en stor grej för oss så klart men också för mina föräldrar och för min mamma. Jag ville ha med henne i allt, hon följde tom med oss till Vietnam när vi hämtade vår son. Ville inte ha det på något annat sätt. Min mamma tar aldrig över på något sätt utan det är jag som styr hur mycket/lite hon ska involveras i allt. När vi väntade barn så handlade det ju inte om 9 mån graviditet utan om 3 års väntan innan vi hade vår son. För mig var det viktigt att mamma var delaktig. Kanske beror det mycket på att jag själv är adopterad och nu skulle adoptera också. Jag vill att mamma ska vara mycket med vår son, uppleva honom och allt han gör så hon är ofta på besök. Nu ska jag opereras och då kommer hon att flytta hem till oss för att hjälpa oss med sonen då maken verkligen måste jobba. Jag vill inget hellre. Om mamma vill köpa saker så frågar hon oss om det är ok att hon köper det eller det innan hon köper det, hon skulle aldrig göra något som vi inte tycker är ok. Jag tycker det är jättefint gjort! Jag lägger inga som helst värderingar i vem som köper vad bara man är överens om det. Jag är snarare väldigt tacksam för att våra föräldrar (även makens familj) är engagerad i vår sons ankomst och vill vara honom nära. Skulle det bli för mycket säger vi till och det kan dom ta men jag tycker det är fantastiskt att ha en familj som ställer upp!

Att din mamma vill fota din mage är inget konstigt tycker jag men däremot så ska det ju kännas bra för dig att hon gör det. Om du inte tycker det är ok så säg det. Din mamma verkar ju verkligen bry sig om dig och vill säkert inte göra något som du inte tycker är ok.

Var glad över att du har en mamma som engagerar sig, när du väl fått barn tror jag du kommer vara oerhört tacksam för att hon finns där och vill stötta, det är jättestor omställning att bli förälder och få barn så jag är sååå tacksam över att vi får avlastning när vi behöver.

Lycka till!

Jag kan bara skriva under på att jag absolut inte sörjer eller har sörjt att jag kanske aldrig kommer att vara gravid! Att adoptera ett barn har alltid varit en dröm för mig, och min dröm har gått i uppfyllelse! Och jag vet också att min mamma aldrig heller sörjt att hon inte fick biologiska barn och inte fick vara med om en graviditet. Hon tyckte aldrig det var viktigt att få uppleva det, hon ville ha BARN! Det har smittat av sig på mig Så det behöver absolut inte vara så att bara för att man adopterat barn så bär man på en sorg över detta och därigenom så blir det svårt när ens barn blir gravida.