Ni med fördomar...

Jag kommer självklart i min föräldraroll att försöka få mitt barn att utvecklas till det bästa möjliga efter hans förmåga. Det vill väl alla föräldrar. Ifall detta innebär att han vid 17 års ålder önskar barn, så kommer jag att vara stödjande. Aldrig att jag vänder honom ryggen. Barnen är barn oavsett vad de gör, sen kan man ju som förälder hoppas att man uppfostrat dem på ett sätt som gör att de sköter sig här i samhället.

Kan ju bara upplysa dig om att det finns lägenheter utan betong och "annat skit runt sig". Och varför tar du inte med familjen till Nya Zeeland och klipper får om du nu vill göra det? Det är ju du själv som begränsar dig. Tror nog att dina barn skulle tycka att det var en rätt spännande upplevelse att få åka dit och klippa en massa får . Och du skulle få en annan sida av resandet också.

Im Fabulous skrev 2008-01-17 18:33:00 följande:

Det var inte den typen av bio jag menade. Dessutom är de väl bara för små barn som inte rör sig. Därefter är det väl inte varken lämpligt eller särskilt lätt att ha med dem.

miss chilli skrev 2008-01-17 21:06:56 följande:

Säkert. Jag skrev att det var min mening. Alla tycker självklart inte så. Jag har bott i storstad i fem år. Buller, trafik och stress är inget jag vill ge mitt barn.

Finns många anledningar till att inte ta med familjen till Nya Zeeland och klippa får. Vad ska vi göra med vårt hus? Vi har köpt huset för att vi ska bo här hela livet, så sälja finns inte. Hyra ut är inte heller en möjlighet. Vi har båda fasta arbeten. Dem säger man inte bara upp sådär och får tillbaka när man kommer hem. Ekonomisk trygghet är viktigt och dessutom kräver nog banken fasta intäkter i och med lån på huset. Jag skulle aldrig kunna åka ifrån mina föräldrar och morföräldrar. Min son pratar om dem varje dag och de träffas minst en gång i veckan (bor inte i samma stad). Att ta dem ifrån varandra under så lång tid skulle jag inte utsätta någon av dem för. Dessutom är mina morföräldrar så gamla att jag vill njuta av deras sällskap tills de inte finns mer. Dessutom gick den resan inte ut på att familjen skulle vara med. Det skulle vara en upptäcksresa för mig där jag fick utvecklas. Nu planerar vi istället en resa till Nya Zeeland med andra aktiviteter än att klippa får. Det blir bra det också, men det kommer inte att ersätta drömmen som jag hade.

varför så bråttom tänker jag

Jag tror inte att ni som är unga föräldrar här inne är den typiska unga föräldern. Ni är ju här inne och argumenterar just för att det faktiskt har gått bra för er, eller hur? Det finns många 20-åringar som inte har koll på sin ekonomi, som bor trångt, som egentligen inte var beredda på hur stort ansvar det faktiskt var att bli förälder, mm.

Jag har absolut inte läst hela tråden, men jag tycker det ni gör är jättebra! Varför ska man tvunget vänta tills man är över tretti innan man skaffar barn (fast INGET ont om det heller!) Så länge ni två är överens och lyckliga i ert liv så är det väl fantastiskt! Man måste våga köra sitt eget race...

jag tänker "oj klarar man att ta ansvar för barn och hem och sköta ett jobb/studier på samma gång i den åldern?". Och "kommer öthållandet verkligen att hålla?"Sen tänker jag "men vad duktiga och mogna de måste vara". och på samma gång tänker jag att "det hade jag aldrig klarat när jag var 18". Så ungefär

Är faktiskt inte ett dugg avundsjuk på 'Sennaboo'. Jättekul att du kunde leva dina drömmar, men att ta hand om andras ungar i ett främmande land eller rensa fisk har aldrig varit vad jag velat göra.

Å andra sidan har jag aldrig gillat bio. Man missar bitar av filmen om man måste gå på toa, folk väsnas, stolarna är obekväma...
Jag förstår din poäng, men min poäng är att alla prioriterar olika.

Jag, liksom många andra som väljer att ingå föräldraskap, var medvetna om vad det skulle komma att innebära.
Tyvärr kan jag inte förklara varför jag ville "offra" alla de saker du talar om. Kanske för att de inte kändes hälften så viktiga i jämförelse med den lycka det innebär att få bli förälder.