Somna utan gråt/NCSS, en mjuk "metod" för att hjälpa barnet att sova

pasadena - suck...jobbigt...

vår natt slutade sin triumf vid 02.30 - då var det "kört". men fram tills dess var det underbart . tyvärr var vi uppe till 02.00, mycket oklokt eftersom nellie sen var "vaken" mellan 02.30-05.30..väckte calle - och - vid halv sex börjar han att kräkas...

alltså, lillgullo, han mådde inte dåligt i övrigt, men stackars...och för egen del - SHIT vad jag var trött imorse! vi gick upp då vid sex, då var jag så trött att jag mådde illa och hade ett band över ögonen.

jag kommer att leja bort calle inom kort och köra setenhårt med nellie snart. hon är inte ledsen på nätterna utan jag riktigt hör hur hon "frågar" vad som händer och jag inser verkligen att vi ger otydliga svar när vi buffar, ramsar, tar upp, lägger i vår säng etc etc - jag är redo att låta henne gnälla och förstå att det är ok att somna om...nu går det inte eftersom calle vaknar...

god morgon!

alltså - hur många av oss har inte ropat hej och sen har allt fallit ihop - men SKAM den som ger sig - så jag ropar hej igen !

igår fick jag/vi nog på riktigt. jag bestämde att vi ska addera vissa AW metoder till EP tankarna.

calle var sjuk igår med feber och därför var han vaken vid 23 när hon drog igång efter att lugnt ha somnat vid 19.30. kort uppvak ett par gånger innan 23/23.30 och sen mer gnäll. men då hade jag BESTÄMT mig - här skulle buffas och ramsas tills hon somnade. calle var ju ändå vaken. först blev hon skitsur - spände sig som en fjäder i sängen och skrek (inte förtvivlat men väldigt argt), men jag lade till rätta på sidan (vill inte ha magläge även om hon börjat vända på sig själv), buffade ala AW (belysande at se video), lade händerna på (solfjädern) på när hon slappnade av och backade - och sade HÖGT min ramsa. hon gnällde - jag ramsade högt - tystnade hon ramsade jag med sista ramsan i tonen "just så gumman" (annars "det här är det som gäller nu"-tonläge).

till slut efter ca 15 minuter tystnade hon (dvs inget gnäll) och somnade! sen bestämde jag/vi oss för att nu kör vi inatt - vi tar inte upp henne, hon ska buffas, ramsas. ochd et gick super! hon vaknade många gånger och fick mat på sina vanliga tider, men det där 2-timmars bjäfset uteblev! vissa gånger sade jag bara högt ramsan när hon började gnälla - räckte inte det lade jag tillrätta och buffade (med napp)...det var så häftigt att liksom höra att hon lyssnade på mig! och blev lugn... nu är det det här som gäller.

kl 06.30 tog jag över henne i vår säng för att mysa - och hon somnade om! kvart över 8 vaknade vi ordentligt, men då hade hon legat och jollrat et tag. sen nu på morgonen har hon knappt ätit något - min teori - att hon ätit ganska mycket (men inte som ibland) inatt och inte gjort av med den energin på två-tre timmars gnäll och därför inte är hungrig på samma sätt...

vi får se hur det här går ! men jag är full av tillförsikt. det kritiska var/är när hon vaknar sådär precis när man själv kommit in i djupsömn - då är jag svag..men jag fick ta ett snack med mig själv och sen körde jag på...

hola

håll i hatten får vi se hur den här natten blir! mina kristiska punkter är - nappen...har inte tagit bort den - tänker att snart kan hon hitta den själv...nåväl.

den stora skillnaden mot när jag började läsa och anamma Pantleys tankar, bla ramsandet är att då VISKADE jag ramsan, var livrädd att hon skulle vakna av den. tja men vitsen är att de inte ska SOVA när det är dags att ramsa! om man buffar - sluta direkt när de lugnat ner sig i kroppen, håll kvar båda händerna en stund (mys) och ramsa sen - högt! det finns tydliga regler för detta på AWs sida men jag kör på känn - börjar hon gnälla säger jag det högre - gnäller hon så att det går öve ri gråt - då går jag dit igen och lägger tillrätta (läs napp). inatt blev jag förbluffad öve ratt hon verkade lyssna på mig när hon gnällde...

hon sover brevid oss i sin spjälsäng. hon ska över till storebrors rum vägg i vägg men inte förrän sömnen är på plats - vill inte att han ska väckas för mycket. och visst - det blir lite moment 22 eftersom hon kan störas av oss...

ja och det viktigaste i mitt val är - ungen gnäller oavsett om jag bär, om hon ligger brevid mig eller om jag ger henne mat etc etc etc - hade hon nöjt sig med att ligga brevid - kanon! nu är det något annat hon "undrar" som jag ser det, en annan osäkerhet eller vad man vill, som jag kanske kan ge henne iom att hon lär sig somna själv...eller nåt - känner mig stark!

jaha - och hur gick det här då? ja enligt AW o co säkert inge bra - men enligt mig ändå ok. eftersom mitt mål är att hon ska lära sig att somna om själv - inte att hon vips ska lägga av med att: äta, gnälla, vilja ha nappen...

hon vaknade många gånger, men jag petade in nappen (suck, jag vet) och ett par gånger buffade jag - annars ramsade. hon skippade 2-timmarsracet igen men var på g vid 03/04.. den som lever får se!

idag är calle sjuk, han kräktes i lördags morse och ahde feber över dagen men har sen mått ok om än inte i maten, dvs han vill knappt äta. men så nu på morgonen - woff...jaha. stackars.

hej

vi får se hur den här natten blir - insomnandet gick på 2 minuter. nappen spökar men hon får nog ha den kvar - och jobba på att hon ska veta var hon hittar den ala nappburken...

annars har vi varit hemma idag - calle kräktes imorse, så nu väntar jag bara på att nellie ska dra igång...

pasadena - har du kollat in AWs hemsida? det finns mycket stöd att få där - vet inte om ni provat (de skulle säga - provat, nej man bestämmer sig och genomför). nu kan det ju absolut vara så att lillsnorpan är "obotbar" men om jag vore ni skulle jag prova - det handlar INTE om attd e ska gorma sig till sömns.

annars har vi fått veta att min svärfar som fick diagnosen prostatacancer innan jul fått konstaterat att den har spritt sig till ländryggen..suck. perspektivskifte här hemma. men det underlättar ju inte att vara dyngtrött.

pasadena - gå in och läs. jag hade en föreställning om att det innebar att maktmissbruka sin ställning gentemot barnet ala 5 minutersmetoden - jaja gråt du det skiter jag i. men icke - mer en psykologisk överföring av att nu säger jag att du ska sova så tar jag hand om allting runtomkring. ofta är de ju just gnälliga och pipiga - inte att de gallskriker som om de gjort illa sig - mer irritation/undran. och som hjälp att uppnå detta tillstånd finns ett antal mjuka verktyg... jag läste om en tjej som hade samma funeringar som jag och det övertygade mig.

skillnad mot EP som jag ser det:
EP
napp ok
ta upp barnet ok

Likhet
fasta rutiner
viktigt med tillräcklig vila på dagen
buffning
ramsa

jaja hur som helst - som jag ser det kan knappt nellie gnälla mer/blir mer trött än hon var (och inte vi heller)

ja nappen...suck. det är den hon vill ha nu när hon gnäller...vi ska öva henne på att hitta den själv - å andra sidan - för att hitta den behöver hon vakna till...

morrn

baksalg inatt - hon vaknade många gånger, fick välling 3 ggr (fick iof majsvälling light pga av calles magsjuka så hon lades inte proppmätt), men, värst - "vargtimmen" mellan 04-06 var katastrof. hon gnällde, gormade,snurrade mm. men - jag har bestämt mig. jag buffade, ramsade, petade i nappen - om och om och om igen...

morrn

igår rök nappen. det bara "blev" så - kör på att nu ska här ramsas in i bängen - vid katastrofläge går jag in - eller som AW säger - de ska skrika oss föräldrar BORT från en - inte TILL sig, dvs jag bekräftar när hon lugnar ner sig och lyssnar på min HÖGA ramsa. och det funkade. är det då inte så att jag kuvat mitt barn till lydnad? nej det tror/tycker jag inte - hon somnar inte gråtandes utan liksom sjungande. jag tror på att om jag går till henen och petar in napp/vänder/buffar etc så stör jag henne och talar om att detta krävs för att du ska vara trygg och kunna somna om. hon gormade mycket initialt - sen TROR jag att hon hittade nappen, tystnade. sen vard et dags igen, jag stod i dörren och ramsade och ramsade - så fort hon tystnade ramsade jag i tonen "just så min älskling, du är trygg, jag är här". sen vaknade hon vid 01 och fick mat, 03.30 jag ramsade och sen sov hon till 07.15 och blev väckt! då hade jag inte rört henne sedan 20.00. lite konstigt men hon sov så skönt - och på mage!

jag tror på det här...att hon behöver känna att hon är trygg där hon ligger - själv, på egen hand - för annars - som vi har lärt oss - eftersom de vaknar upp ett antal gånger per natt rent BIOLOGISKT tror hon annars att jävlar nu måste jag skicka ut larmet - jag är själv/har ingen napp/måste äta/bli buffad/etc etc.

nu vid första dagsvilan var hon jätteledsen och ville tydligt ha nappen - men fick den inte. nu sover hon lugnt brevid mig i soffan med snutten över ansiktet.

go kväll!

andra nattningen utan napp (fast iof, igår "blev" det så för jag bestämde mig när hon så tydligt spottade ut nappen och började gorma) - nattningen tog ca 10 minuter (om äns det). vilda protester - ramsa, bestämt, högt, ännu högre. så snart hon lugnade sig, mjuk ramsa (ska följa henne som sista grej in i sömnen).

alltså, detta är det största med AW - att det tydligt handlar om att de ska "får med oss" in i sömnen, de ska känna i kroppen att ja nu somnar jag medan de har kollen. flera gånger skrek hon upp sig när jag ramsade mjukt men efter ca 4 ggr var hon tyst och sov.

dagslurarna gick sämre idag - var SÅ tydligt att hon ville ha nappen. nu har jag bestämt mig men det skär såklart i mammahjärtat att hon har svårt att komam till ro. snabbare har hon vaknat också, men som du säger pasadena, det är ju en process för henne också. väntar mig inga mirakel, är beredd på en process.

det där med mat - idag har nellie varit superhungrig:
07.15 väcks
08.00 ca 1,5 dl välling med frukt + vatten
09.30-10.00 (för kort) sov i soffan
11.00 mat + frukt + ca 50 ml välling
12.00-13.00 (för kort) sova i vagnen
14.00 burkgröt + 100 ml välling
15.30-16.00 (för kort) sova i vagnen
17.00 gröt
19.00 trugade i 120 ml välling

Igår natt åt hon 1 gång (mot 3 ggr för en vecka sedan). vi har gått över till 8 månaders välling vilket jag tror gjort endel (hon vaknade många ggr häromnatten efter lite majsvälling).

det är liksom inget hokus pokus - trygga, mätta barn sover bättre! och vi tror att vi gör dem trygga genom att ta upp dem, vagga, buffa etc in i det oändliga - men vi säger bara att "detta behöver du för att kunan somna om....."

klok som en bok daaaaaaaaaa 

morrn

bakslag under "vargtimmen" 03-05...hon vaknade, gormade, lugnade sig och började om...jag ramsade var tyst ramsade var tyst, var snabb att bekräfta att jag fanns där när hon tystnade...det där höll på i två timmar...en gång blev hon jätteledsen, då kramade jag om henne i sängen och pussade på henne. det där är det svåra här...avvägningen mellan vad jag kan göra som betryggar henne och vad som på sikt gör henne mer otrygg! paradoxen är, anser jag, att all kärlek i form av åtgärder på natten på sikt skapar mer otrygga barn däröf ratt de tror att de inte kan vara utan det...men det är min åsikt.

inatt åt hon en gång, kl 00.30, sen inget mer (maalan för en vecka sen åt hon också tre ggr per natt och hade ofta kissat igenom blöjan på morgonen)..

vi kämpar på. det är motigt när hon protesterar, även om jag tydligt hör när hon gastar och när hon är ledsen - ledsen är inte ok, gasta är ok.

vi har tagit bort nappen även på dagen - svårt med insomnandet, men jag tror att vi biter oss i svansen om vi ger henne den på dagen. läste också tex att om de somnar i vagnen när man börjar gå vaknar de när man stannar - alltså bättre att de somnar när den står stilla och sen går - stämmer precis hos oss - hon vaknar direkt när jag stannar till ett tag...

i övrigt håller jag på och pillar med vårt dagsschema. här är en tjej som föraktfullt lyssnat på de med strikta scheman - men jag har kommit till insikt om att äldre barn ju har det, vi har det - varför skulle inte hon ha det?! jag skulle aldrig drömma om att ge calle lunch kl 14 och sova kl 15 - det skulle sabba hela hans dag. likaså med henne tänker jag...

hola

minns ni mig .

jag har kommit ut på "andra sidan". minns ni hur våra nätter var för...ja en vecka sedan? uppvak varannan, var tredje timme, långa uppvak mellan 04-06 och tre flaskmatningar med uppemåt 500 ml/natt...

igår natt och natten som var gnydde hon vid...tja tre eller fyra gånger - vi avvaktade - och hon somnade om SJÄLV! hon har sedan i förrgår inte ALLS ätit på natten, sedan i måndags år hon EN gång och då rök nappen dag som natt.... det är knappt jag tror det är sant. är beredd på bakslag men har nu bestämt mig (vi har bestämt oss) - här är det sömn som gäller. och har hon då fårr gråta sig till sömns? nej - inte en enda gång - för är hon arg har hon fått vara det - är hon ledsen har jag bekräftat att jag är där - och sen bekräftat igen när hon somnat in...'

så - gråt flera timmar/natt för en vecka sen kontra gny tre ggr/natt, tror nog att vi alla mår bättre idag! så tyvärr lämnar jag nog detta forum för jag nådde inte fram med vagga/buffa/sova i vår säng/napp - det blev bara värre och värre - det går säkert men jag hade INTE egergin eller kunskapen att lyckas.

hej igen

kan inte låta bli att följa hur det går för er! håller tummarna!

min aha-upplevelse bland andra är  - rutiner, samma samma samma - barnet ska kunna känna vad som händer under dygnet, mat, vila, leka etc. jag kan tänka mig att gör man på samma sätt dag efter dag efter dag LÄR sig barnet just DET och anpassar sig. mitt krux var ju just att nellie LÄRT sig att vaknar hon (vilket hon ju gör rent biologiskt) har hon vant sig vid att: äta, bli buffad, ligga i vår säng etc etc. EP säger ju att man ska lägga precis inna de somnar - men jag tror att det är klurigt om än inte omöjligt.