Vegan?

Jag har varit vegan i ca 6 år och maken i några år. Nu är jag gravid i vecka 17 och har inte hunnit få så mycket dumma kommentarer ännu, men jag väntar mig att det kommer... Vi ger nog ett ganska påläst och seriöst intryck, barnmorskan sade bara "Jaha, ja det har ni säkert bättre koll på än jag" på inskrivningen.

Fast det är klart att man är lite extra noggrann, även om det kanske delvis har att göra med min personlighet och inte bara kosten. Något år innan vi började försöka bli gravida gjorde jag en blod- och urinanalys hos en läkare och fick mina värden svart på vitt med kommentarer om att allt var mycket bra, järn, B12, kalcium, blodfetter, salter, osv osv... För säkerhets skull, liksom. Och nu när jag är gravid dubbelgarderar jag och äter, utöver bra mat, multivitamin för gravida som bland annat ger hela dagsbehovet av kalcium i separata tabletter på kvällen (har inte kollat om de är veganska och tänker inte göra det heller). Berikar dessutom hembakat bröd, seitanstekar och liknande med mortlade B12-tabletter, eftersom en enda tablett innehåller flera hundra gånger dagsbehovet. Och så tar jag omega 3-tillskott, DHA från alger i vegetabilisk kapsel, för att vara säker på att barnets hjärna får alla möjligheter att utvecklas till sin fulla potential, fast jag tror egentligen att rapsolja i daglig matlagning räcker. Dubbelgardering, som sagt...

Vegansk näringslära på vetenskaplig grund är en bra bok. Jag har också Grön barnmat och Feeding your vegan infant with confidence, men dem har jag ingen riktig uppfattning om ännu.

Nog är det jobbigt att förväxlas med överdrivna hälsoveganer, råkostentusiaster och andra, vars mat lätt blir alltför fiberrik och fettfattig för ett litet barn, och som kanske inte ens ammar. Folk förstår inte att man inte måste vara sådan bara för att man är vegan. När folk utgår från att jag inte ska amma, eftersom mjölk ju är "animaliskt", är nog det som stör mig mest. De kan verkligen inte få in i huvudet att jag låter bli att dricka mjölk eftersom mjölken tillhör kalven (och andra anledningar som har med djurhållning, miljö o s v att göra men i a f), på samma sätt som min mjölk tillhör mitt barn. Om någon band mig, tog mitt barn ifrån mig, mjölkade mig och sålde mjölken skulle jag tycka att det var fel... Jaja. I jämförelse med det är de välmenande "tipsen" om att hampa är en bra proteinkälla och man måste äta massvis med persikor för järnets skull mest något man får möta med ett leende och sedan skratta åt i avskildhet. Återstår att se vilka kommentarer man får när barnet väl är fött, från dagis o s v...

Och ja, jag har också blivit sugen på kött under graviditeten, något jag aldrig är annars. Men men, det är bara att vifta undan det, på samma sätt som man ibland får vifta undan suget efter för mycket godis, och inte tänka på hur motmjudande det där suget är...

Hej Månsken!

Seitanstekarna gör jag själv av bland annat färdigtvättat vetegluten, som kan finnas i vissa hälsokostaffärer. Receptet finns på typ första Google-träffen om man söker på seitan, vi tycker det är bra men det är ju ingen höjdare om man är lite känslig för gluten, kanske...

Nej, hampa är knappast någon bra proteinkälla. Jag mest drev med att folk vägrar inse att pasta, bröd och bönor täcker proteinbehovet alldeles utmärkt utan dyra specialprodukter.

Usch, linfröolja, hihi, jag klarade aldrig av det, det smakar fisk... Jag tror att typ 2 matskedar rapsolja (30 gram fett, och man måste ju ändå tillsätta fett i veganmat) ger lika mycket alfalinolensyra (moderfettsyran i omega 3-gruppen) som en tesked linfröolja. Men om linfröoljan funkar för dig är det ju utmärkt. :)

Anledningen till att jag tar DHA nu under graviditet och amning är för att vissa studier antyder att små barn har svårt att omvandla alfa-linolensyra till DHA samt att även vuxna kan ha svårt att omvandla tillräckligt mycket för att täcka barnets behov i slutet av grav/vid amning. (Den andra omega-3-syran, vars namn jag glömt för tillfället, går dock lättare för kroppen att bilda.) Dock har ingen studie lyckats visa att veganbarn skulle utvecklas sämre mentalt än fiskätande barn.

Jag är faktiskt inte rädd att överdosera, fast jag har ärligt talat inte tänkt så mycket på det. Tabletterna innehåller ju inte mer än dagsbehovet av någonting, upptaget från tabletter är ganska begränsat och dessutom innehåller vegankost bara A-vitamin i form av ofarlig betakaroten och det är väl den som är farlig, om man pratar fettlösliga vitaminer och graviditet. Dessutom ligger gränserna för långsiktig giftighet rejält över dagsbehovet för i princip samtliga vitaminer och mineraler, och många, som t ex B12, blir aldrig skadliga. Det är om man dagligen trycker i sig typ 100 mg järn tillsammans med 1g C-vitaminbrus och andra monsterkurer som det kan börja bli lite skumt... Såvitt jag vet, i a f. Rätta mig gärna om jag har fel! :)

Månsken: Oj, jag kanske var lite otydlig! A-vitamin i formen retinol är tydligen farligt om man är gravid, jag vet inte riktigt varför. Men det är i a f därför som gravida inte rekommenderas att äta lever, eftersom kroppen lagrar retinol i levern och den därför får väldigt höga halter. I övrigt innehåller mjölkprodukter samt berikat margarin retinol. Mina gravidmultivitaminer ger 50 % av dagsbehovet, så viss marginal där.

Men det jag försökte säga var att många vegatibiliska livsmedel, som morötter och paprika och gröna blad, innehåller betakaroten. Det är ett förstadium till vitamin A och omvandlas i kroppen. Men kroppen omvandlar bara så mycket som den behöver - alltså ingen risk för överdosering.

En sak till jag kom att tänka på: Om du äter mycket av linfröoljan, eller andra fleromättade oljor, är det jätteviktigt att få tillräckligt med E-vitamin. E-vitamin är en fettlöslig antioxidant, som hindrar de känsliga fleromättade fettsyrorna från att härskna och bilda fria radikaler (skadar cellerna) i kroppen.

Oj, så långt det blev bara för att jag var otydlig förut... Jaja, den som inte orkar läsa kan bara hoppa över. :)

HellviHumle och Månsken, snälla... Det här är en jättebra tråd för utbyte av tips och erfarenheter utan det hätska, infekterade klimat som genast uppstår när när man tar upp diskussionen med en köttätare. Det spelar ingen roll om han dödar med sina egna händer eller köper sitt kött på ICA, den diskussionen hör ändå inte hit... Så snälla Månsken, bara strunta i honom eller ta det där till PM eller något annat diskussionsforum. Och Snälla HellviHumle, jag vet inte vad du får ut av att skriva här men skulle du kunna lämna oss ifred? Det finns gott om forum där man kan hacka på veganer och många som glatt biter tillbaka.

Man kan marinera skivor av tofun, t ex med sojasås, chili, vitlök, ingefära och rapsolja, och steka eller grilla dem. Fast det vi tycker är allra godast är att skära tärningar av tofu - helst lite mjukare, som finns i asiatiska affärer, om man har tillgång till det - och steka/fritera dem i rapsolja på ca 4an på spisen tills de fått en gyllene yta, och låta dem rinna av. Sedan kan man t ex blanda dem i en wok med grönsaker och nudlar, sojasås och sweet chilisås. Jag vet inte exakt hur min man gör det men det är sååå gott, jag är fullkomligt tokig i det... Framförallt de stekta tufubitarna. Lycka till!

Och ursäkta om jag överreagerade på OT-spåret, det kanske inte var infekterat, tog mest bara bort uppmärksamheten från vad den här tråden var innan... Och jag är kanske lite extra känslig för sådant där, eftersom jag tvingats säga upp kontakten med min bror för att han inte kan tåla att jag är vegan, trots att jag aldrig distuterat mat eller hans jagande med honom och mitt värsta brott varit att servera mat jag själv kan tänka mig att äta på mitt bröllop... Som han för övrigt inte kom på av den anledningen. Han skickade dessutom ett brev på vår ettårsdag, där han fortsatte att fördöma oss och tala om för oss hur onormala vi var och att vi behandlat honom fel som försökt tvinga honom att bli "vegan för en kväll", att vi måste respektera honom eftersom vi tillhör en minoritet och därför borde vi serverat kött och lagat specialmat åt oss själva... Han bad dock aldrig om specialmat till sig, det hade vi väl kunnat ordna annars... Jaja, övriga 40 (normalt köttätande) gäster var i a f mer än nöjda med såväl mat som tårta och nu blev det här också OT, ber så mycket om ursäkt för det.

Vilda Tiger skrev 2008-01-11 14:27:55 följande:

Jo, oftast går det ju bra och vi skulle heller inte tillåta kött i vårt kök, aldrig. Tveksamt om vi ens skulle tillåta det i mikron. Men det är inga problem, vi bjuder ofta vänner och släktingar på mat och de brukar tycka bra om det vi lagar. Sedan vad de äter hemma, det lägger vi oss inte i, och tar inte heller illa upp för att de sällan bjuder igen. Det är ju svårare för dem.

Och jag tar inte illa upp för något någon säger om min bror. Han hade sin chans att be om ursäkt, han valde att försöka dra upp gamla sår och göra oss ledsna på vår ettårsdag istället. Jag ser ingen anledning att bry mig om honom längre. Och det handlar inte bara om det jag nämnt här.

Nam nam, verkar jättegod, den ska jag leta efter!

Dock så innehåller både jordgubbs- och blåbärsvarienten karmin (E120), ett rött färgämne som framställs genom att man krossar dräktiga honom av koschenillöss. Det är lite skumt eftersom de skriver att glassen är helt vegetabilisk... Men de andra smakerna verkar helt ok och smarriga! :D

Det finns konstiga recept där falafeln innehåller ägg. Jag tror att någon studentnation här i Uppsala gör så, och att de dessutom använder kokta kikärter... Helt mysko... Och kallar det falafel. Så man måste kolla upp det. Men riktigt falafel är ju helt vegansk, och så även tahinisåsen man har till. Åhhh, å gott... *Måste göra falafel och baka pitabröd någon dag SNART*

Jag var hos barnmorskan igen idag (vecka 20, första träffen sedan inskrivningen) och då frågade jag om hon tänkte kolla Hb-värdet, eftersom många gravida rekommenderas järntillskott efter v 20 och jag vill ju inte ta starka järntillskott i onödan... Då sade hon bara att "nej, det är ingen idé i vecka 20, man är så utspädd... Och ni verkar ju vara så kostmedvetna så det är nog ingen fara." Och något pratom någon dietist har det absolut inte varit... Borde man kräva det?

Och så en sak till... Vet inte om någon mer än jag stör sig på det... Men har ni sett att det står på diverse informationssidor, bland annat Livsmedelsverket, att det är helt oproblematiskt att vara laktovegetarian under graviditet och amning. Är man däremot vegan så får man omedelbart brist på kalcium, järn, zink, B12 och D-vitamin... Skillnaden är mjölk. Komjölk innehåller kalcium, B12 och D, visst. Så en gravid eller ammande vegan måste vara noga med att äta mycket tofu, berikad havremjölk osv, och kanske även kalktillskott (som vem som helst annan, vetja...), samt gärna själv B12-berika hembakat bröd och liknande genom att blanda ned en mortlad B12-tablett i degen.

Men samtidigt hämmar kalken i mjölken upptaget av järn + att en laktovegetarian kanske gärna har ost som proteinkälla istället för järnrika bönor, och risken för järnbrist blir mycket större än hos en vegan. Zink finns inte heller i komjölk, utan i baljväxter och fullkornsprodukter. Så nog är dessa uttalanden lite skumma...

Dessutom finns det ju rön som visar att animaliskt protein, som det i mjölk, försurar kroppen och lakar ur kalcium ur skelettet, och på så vis gör kalken i mjölken "mindre värd". Fast det gäller också vegetabiliskt protein i viss mån, framförallt från vete. Så det handlar väl mest om att inte äta för mycket protein om man inte vill behöva trycka i sig monstermängder av kalcium för att slippa få brist på det... Och att äta en lagom, rimlig andel protein är ju jättelätt när man är vegan.

Jaja... Det blev lite babbel... Tack för mig för den här gången! :)

Falafel görs på blötlagda, okokta kikärtor som mixas med kryddor, formas till bollar och friteras. Typ. De ska alltså inte vara kokta. Jag lägger gärna ut ett recept om någon vill ha. :)

Nja... Inget djur och ingen växt kan tillverka vitamin B12. Det tillverkas av mikroorganismer, bakterier som lever i jorden och i djurs tarmar. I människans tarm produceras B12 för "sent", man har inte längre något näringsupptag där bakterierna bor... Alltså, ursäkta de otrevliga detaljerna, vi bajsar ut väldiga mängder B12 men kan inte ta upp det.

Vet inte säkert om idisslande djur får sitt B12 från sin egen tarm, man jag tror (90% säker?) att jag läst att de får i sig vitaminet från jordrester på betesgräs och foder. För människor skulle otvättade, ekologiska grönsaker kunna vara en källa, men det vill man ju inte äta, framförallt inte som gravid...

Nåväl.. Svammel svammel. Oroa dig inte for B12-vitaminets ursprung. Det framställs av bakterier i laboratorier. Billigt, enkelt och djurfritt. :)

Ok, här kommer mitt falafelrecept:

3 dl (ca 250 g) torkade kikärter
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 tsk salt
½ tsk svartpeppar
2 tsk malen spiskummin
1 tsk malen koriander
1 tsk paprikapulver
Persilja, färsk eller fryst - minst 2 msk hackad eller ett rejält knippe, smeten ska bli grön!

(Raps-)olja till fritering.

Skölj och blötlägg kikärterna i ca 12 timmar. Skölj dem igen och låt dem rinna av. Skala och skär lök och vitlök i bitar. Varva kikärtor, lök och kryddor i en matberedare och kör till en ganska slät massa.

Hetta upp olja i en kastrull på spisen (eller friös, om du har det). Den ska vara 180 grader, dvs en bit vitt bröd ska bli guldgul på en minut - jag brukar helt enkelt ha plattan på fyran, det blir lagom. Forma valnötsstora bollar av smeten och fritera dem guldbruna, några i taget. Lägg sedan upp dem på en tallrik med hushållspapper så att överflödsolja sugs upp innan du serverar dem.

Servera med pitabröd, tahinisås, isbergssallat, tomat, gurka, lökringar, feferoni... Nam nam! Eller varför inte till pasta och en god tomatsås?

Den här falafeln blir ganska mild, det går förstås utmärkt att öka på kryddorna om man vill!

Pitabröd (12 st)

Man kan såklart köpa pitabröd. Men hemgjort är gott, roligt och inte alls svårt!

På kvällen:

Smula sönder 25g jäst i en bunke och lös upp med hjälp av 2 tsk salt. Häll på 5 dl kallt vatten. Tillsätt 3 dl grahamsmjöl, och sedan en knapp liter vetemjöl till lagom konsistens. Arbeta ihop en smidig deg. Kalljäs i kylskåpet över natten.

Nästa dag:

Knåda degen lätt på mjölat bakbord. Dela den i 12 delar. Forma runda bullar och kavla ut dem till ca en halv cm tjocklek. Värm under tiden ugnen och en osmord plåt till 275 grader.

Lägg de utkavlade kakorna på het plåt och grädda dem 3-4 minuter eller lite längre, passa dem och ta ut dem när de har jäst upp till en "kudde". Låt dem sedan svalna på galler under bakduk, och det gör absolut ingenting och de ligger i flera lager på gallret till slut.

Vid servering, skär upp bröden vid ena kanten så finns det en ficka för godsaker där.

(Naturligtvis kan degen även göras med ljummet degspad och en timmes jäsning i rumstemperatur.)

Tahinisås

Här har jag inga fasta proportiner, man får testa. Lägg en rejäl klick tahini (sesampasta) i en skål och pressa över citron. Rör om, tahinin blir tjock och grynig. Tillsätt sedan vatten, lite i taget, till lagom konsistens. Krydda ev med lite svartpeppar.

Lycka till och smaklig måltid!