skillnaden på självkänsla å självförtroende

Dålig självkänsla handlar väl lite mer om att inte älska sig själv, hur man mår i sig själv.

Självförtroende kan vara lite mer att man tvivlar på sig själv i olika situationer, som att ta kontakt med folk, våga göra saker osv.

Om jag har bra självkänsla gillar jag mig själv och tycker att jag har ett värde. Det hindrar inte att jag kan ha dåligt självförtroende när det gäller vissa saker; t ex att byta bildäck, att hoppa på ett nytt jobb, att tala offentligt ...

Som jag förstått det handlar självförtroende, enligt rådande tankar, om att man har tillit till sin förmåga att göra saker. Till exempel att man kan göra bra ifrån sig på jobbet, är duktig på att städa hemmet etc. Självkänsla är att inte vara beroende av att vara bra på detta.

Till exempel - om du är duktig på jobbet, så känner du dig bekräftad så länge du just vet att du är det. Om det däremot börjar en annan person som är lika duktig eller duktigare, så börjar du må pissigt för att du blivit medioker. Har du däremot god självkänsla kan du strunta i hur duktig du är, du tycker om dig själv oavsett hur duktig du är på jobbet.

Du hade ett bättre sätt att förklara det på

Man kan ha ett bra sjävlförtroende, men ingen självkänsla.

Att ha en bra själv känsla är det viktigast.

Var precis på en kurs med Bengt Wikström tror jag han hette. Ur bra gästläsare! Läs hans nya bok.

Kan en Kvinna med dåligt självförtroende ha en bra självkänsla går båda begreppen ihop?

Jodå. Du kan t ex känna att du inte vågar bjuda någon på mat, för att den kanske inte blir tillräckligt god. Ändå är du inte arg eller besviken på dig själv, för du tänker att alla kan ju inte vara bra på allting.

Det där är ett exempel på god självkänsla och dåligt självförtroende. Du tycker att du är en bra person som tyvärr är dålig på att rita / sjunga / hoppa längdhopp / räkna matte.

Så här fick jag det förklarat en gång i tiden; självkänslan gäller ditt inre, självförtroende gäller det yttre i livet. Självkänslan är grunden.

Har du en stark självkänsla är du som en persika; en hård och stabil kärna i mitten men ditt yttre kan vara lite mjukt och mosigt ibland. Har du en svag självkänsla men med bra självförtroende är du som en apelsin; ett hårt skal men mjuk och labil inuti.

Tycker det här inlägget beskriver det bra. 

Jag tänker, väldigt förenklat; Självförtroende = utifrån och in. Någon kommenterar att man gjort något bra, eller ser fin ut eller whatever. 

Självkänsla = inifrån och ut. Man älskar sig själv för den man är, och den självkärleken är frikopplad från yttre prestationer, den bara är liksom. Att mitt inre jag klappar mig själv på axeln. På ett djupare plan, att jag har ett värde som människa oavsett hur duktig/dålig jag är på något, oavsett hur bra/dåligt jag ser ut osv. 

Se det positiva i det där...eller det mindre negativa. Att istället tro att alla gillar dig och att inget är ditt fel. Det där är en betydligt jobbigare typ av personlighet än din mentala självspäkning av skuld.

Självkänsla är att känna sig själv, veta vad man klarar och inte. Självförtroende är att tro på sig själv, dvs inte tycka att man är dålig, värdelös mm 

Fast nä, så är det ju inte!

Vilket toppenargument! Helt fantastiskt

Argument? Nej det var ett konstaterande. Läs tråden så inser du nog att du har uppfattat det lite fel.

Tillskillnad från vissa får jag inte min info från anonyma inlägg på Familjeliv. 

Okej, det är ju smart iofs :) Men då kan du bara googla och hitta en mer pålitlig källa så kan du lära där ifrån