Så lustigt, jag trodde jag var ensam om detta! Jag förstår dig (er) så jäkla väl, jag fullkomligt avskyr när detta händer. Jobbigt är om man hamnar i en jobbig diskussion med någon och man rodnar så man tror man ska koka bort, det ser då ut som är är otroligt mycket mer nervös eller uppjagad än vad man verkligen är. Som ni säger, det kan komma ibland helt oprovocerat. Ibland sitter jag här vid datorn o känner att mina kinder blir varma, varför?!
Du skriver om operation och jag antar att du menar den där man går in i armhålan och skär av en nerv, den som också fungerar för handsvett. Jag kan säga att jag har gjort den, 2 gånger... Det började med att jag såg ett TV program om detta o jag ringde direkt o anmälde mig o ett par månader senare blev operationen av, jag var jätteglad. BESVIKEN blev jag sen när jag insåg att det inte alls hjälpet mot den rodnad jag hade. Jag flyttade sen til Sthlm (dett var för ca 8-5 år sen, operationerna) och klurade en hel del på detta o var ledsen över att det inte fungerade. Så jag kontaktade Huddinge sjukhus o pratade med en läkare där o han sa att då hade nog inte operationen fungerat (nerverna hade vuxit samman igen), så jag gjorde om den. Efter denna operation blev det KANSKE lite bättre, men inte alls bra. Jag kontaktade dem igen o berättade detta o då sa den läkaren "ja, men du förstår vi har ju inte skurit av blodtillförseln till ansiktet på dig, det är klart att du fortfarande kan få för mycket blod i de ytliga kärlen", dvs det funkade inte. Det blev ganska logiskt för mig då, att det är klart att detta kan och kommer hända i hela mitt liv. Det som var förbättringen, det var den plötsliga rodnaden, men det vi pratar om här att hålla föredrag, hamna i jobbiga disskussioner etc det är inga plötsliga händelser det är sånt som håller på ett tag o det är tydligen en annan process i kroppen som tar hand om den reaktionen som inte alls verkar ha något att göra med den nerv man skär av i armhålan.
Jag vill "varna" dig för operatione, kanske den funkar på dig men är du som mig tror jag inte det. Det finns mängder av bieffekter o jag är väldigt glad att trotts att jag gort detta 2 ggr har jag klarat mig ganska lindrigt. En vanlig bieffekt är KRAFTIGA svettningar. Såg ett TV program (efter mina 2 operationer), där folk var helt förtvivlade, de kunde inte sluta svettas. de duschade torkade sig o höll sig i svala rum och ändå var de genomsvett efter bara en liten stund - så var vareanda dag för dem. jag har fått som bieffet ökad svettning. För svettades jag inte så lätt, nu rinner det på rygg o ben om det blir varmt. Jag har vant mig vid det o lider inte av det eftersom det endast händer när det är varmare än normalt, men förr var det inte alls så. En annan sak som rä lusig, det är att jag börjar svettas i ansiktet när jag äter. Sällan när jag tränar, men just när jag äter. Har alltid lite pappaer till hands för att tork av överläpp och näsa!! Det är heller inget jag lider av, men det är ju inget jag har någon större glädje av heller..!! Så, jag skulle av egen erfarenhet avråda dig eftersom det troligan inte hjälper dig mot denna rodnad o kan medföra ännu värre bieffekter än att bli röd i ansiktet.
Jag har två metoder för att hantera detta.
- Jag har alltid puder med mig. Har alltid ett liggades här i skrivbordet o känner jag att det är på väg, tar jag med mig det in på toaletten o sen täcker jag över så gott det går. Jag har hittat ett som stämmer så bra med min (normala!) ansiktsfärg att jag kan lägga väldig tjocka lager utan att det ser sminkat ut. Man kan inte dölja det helt men man kan helt klart dämpa det hela och det känns bättre. Ska jag hålla ett föredrag som jag kan bli nervös av pudrar jag helt enkelt i förväg och hoppas att det blir bra.
- den andra metoden, som jag tyckt fungerat bra är ett mantra jag har för mig själv, men det funkar bara om man vet att man snart ska in i en situation som kan bli jobbig, som t ex ett möte eller föredrag. Jag går in på toaletten så jag får vara i fred. Blundar o håller mig i handfatet så man kan slappna av ordentligt och så säger jag till mig själv "jag är lugn, jag är vit" (dvs vit i ansiktet) Så andas jag djupa andetag, in genom näsan o ut genom munnen. Så djupa o långsamma som möjligt. Vad du INTE ska göra är att säga till dig själv är "jag är inte röd" eftersom hjärnan har svår för detta med ordet inte så den hör "jag är röd" och det var ju det du vill undvika. Detta har varit oerhört effektivt när det går att använda. Jag har ibland haft den där jobbiga rodnaden, gått i på toalettan o verkligen koncenteret mig på denna övning o öppnat ögonen ett par minuter senare o sett normal ut igen. Grejen är att du verkligen måste koncenterra dig, du kan inte skynda dig igenom det o du måste ta djupa antedgat o du måste säga dessa ord, eller några som passar dig - då funkar det.
Sen när jag står i en situation som jag känner, o shit nu kommer det, då försöker jag koncentrera mig på min andning, djupa långsamma andetag och det hjälper också.
Med åren har det lagt sig lite och jag tror att det handlar om att jag vant mig också. På något sätt så "orkar" jag inte bry mig (även om jag på inget sätt kan bortse ifrån det o det stör mig förtfarande oerhört mycket) men jag har också tänkt att "men vad fasen, detta kan ju inte stoppa min personliga utvecklig - det är ju löjligt". Att hålla sig lugn hjälper mycket och att tänka på andningen, det är bra. Jag hoppas så att det kan hjälpa dig också, jag vet verkligen hur förbenat jobbigt det är...
