Om att falla handlöst för någon! (långt)

Det kanske är dags att bryta upp dit gamla förhållande och gå vidare i livet. Så är det ju ibland!

Du måste ju själv välja om du vill vara lycklig eller inte!

men om du inte trivs i ditt förhållande som du har nu så varför inte satsa på denna underbara man?

Det där visitkortet är nog inte så väl gömt trots allt.
Jag tycker att mötet med den där mannen och relationen med din kille är två olika saker. Först måste du tänka igenom om du verkligen vill vara ihop med din kille. På din beskrivning verkar det inte så. Om du inte vill det ska du göra slut, oavsett om du ringer den andre eller inte.
Om du väljer att göra slut så kanske du kan utforska var den andra relationen kan leda, men bara om du vill. Om du väljer att stanna måste du slänga det där visitkortet...

Jag vantrivs inte i mitt förhållande, det gör jag inte. Det är lugnt och tryggt, det händer inte så mycket och vi vet var vi har varandra. Det är bara det att jag träffades av blixten och blev fullständigt golvad. Jag har aldrig någonsin blivit lika attraherad av någon man, varken fysiskt eller psykiskt. Han är mycket äldre än jag och jag skyller nog på det, att det ändå aldrig skulle funka.

Jag vet varken ut eller in. Jag vill bara att någon kan tala om för mig vad tusan jag ska göra, för jag vet ärligen inget alls. Jag har många och tunga högskolepoäng, ett bra jobb, jag är kunnig, intelligent och allmänbildad, men vet inte alls vad tusan jag ska göra. Och det skrämmer.

"Vi tvättar varje tisdag, han spelar sitt jävla dataspel varje kväll, vi har sex en gång i veckan och tjatar på varandra lite varje dag. Dessutom lider han av ADHD, omedicinerad, deprimerad och arbetslös, men utan att göra en insatts att söka ett nytt jobb. Istället spelar han dataspel, för han är ju så deprimerad."

Förlåt, men det där låter inte som en tjej som är nöjd i sitt förhållande. Kanske går det att göra något åt dessa problem och då tycker jag att du ska försöka få din kille att gå med på behandling eller kanske familjeterapi. Men som läget är nu kan du ju inte fortsätta, tycker jag.

Ibland är det dags att öppna en ny dörr...........

Egentligen har du rätt. I grund och botten har du det. Men hur kommer jag må? Hur kommer han må? Vad ska mina föräldrar säga? (Jag lämnar min sambo sedan tre år för en tio år äldre man jag inte känner eller vet något om). Jag är skräckslagen av att inget veta.

Vågar man det? Tänk om man ångrar sig? Tänk om allt går åt helvete.

Eller tänk om det blir mycket bättre. Jag har nog runt tusen frågor, men inga som helst svar.

Anonym (av) skrev 2008-01-27 19:03:40 följande:

Precis....tänk om all blir mkt bättre??!! Man faller inte handlöst för någon om man har det bra. Ibland måste man bara våga.......

Tänk om.........det är han med det stora H:et???!!!

(nu ska jag vara elak, helt ärligt, en arbetslös, tvspelande, adhd deprimerad kille. Lägg benen på ryggen och SPRING!)

Jag tycker inte du ska lämna din sambo för en 10 år äldre man du inte vet något om. Jag tycker du ska lämna din sambo för att du inte vill vara ihop med honom längre. Sen om du väljer att plocka fram det där visitkortet eller inte, är egentligen oväsentligt. Den mannen är inte orsaken till att du eventuellt lämnar din sambo, utan bara den spark i rumpan som du kanske behövde.

Självklart kommer din sambo att må dåligt, dina föräldrar kommer säkert att bli både förvånade och oroliga. Men de kommer att komma över det. Frågan du måste ställa dig är om du vill vara ihop med en man du inte känner någon passion för, och som du har tappat respekten för (min tolkning av ditt inlägg)

Jag har lämnat min man, han hade tvångstankar, var arbetslös och gjorde inget annat än att sitta på sin jävla röv och spela data eller tv-spel, han gick inte ut med hunden... Jag lämnade för att vår relation var dålig, det var den lyckligaste stunden i mitt liv och jag kunde utforska den där nya helt underbara man jag träffat genom internet... Detta är min historia och inte din, men lämnar du så kan det gå lika lyckat=) Lycka till och kramar

Vad roligt för dig! Men hur tusan vet man att man tar rätt beslut?

Ser du en lycklig framtid med din nuvarande? Är han ditt livs kärlek som du vill dela ditt liv med? Är han den bästa pappan du kan tänka dig till era ev. kommande barn. Vill du bli gammal med honom?

Om du svarar nej...ja du finns det bara en sak att göra tjejen.

Precis som andra redan har sagt, sa ar det val bast om du bryter upp fran ett forhallande du inte ar nojd med och gar vidare. Beslutet om huruvida du stannar kvar hos din sambo eller ej borde inte ha med den "perfekte" mannen du nyligen har traffat att gora utan istallet ett beslut fattat med tanke pa om du tror att du kan vara lycklig i ditt nuvarande forhallande i langden eller ej. Om du avslutar ditt nuvarande farhallande och det senare visar sig att mannen du traffat ar nagon du kan ga vidare med och ha ett langvarigt forhallande med sa ar det ju naturligtvis en bonus, men inget du kan rakna med efter att ha traffat nagon endast en kvall.

Oavsett vilket beslut du fattar sa onskar jag dig lycka till.

Livet är för kort för att tacka nej när passionen knackar på, det är iallafall min personliga åsikt! Lycka till med kärleken ts!

Det får man aldrig veta förrens man gjort beslutet... Jag visste nästan att det var rätt eftersom jag aldrig älskat honom... visst var det tryggt att veta att man hade någon där, men man kaninte bara gå på trygget... Min fd man och jag mös aldrig, vi gjorde aldrig något tillsammans... Jag kände helatiden efter förälskelsen att jag inte älskade honom, jag kände inget annat för honom än att "ja jag har ju någon i alla fall". Tycker att du ska ta dig en riktig funderare, skriva upp vad som är bra och dåligt med erat förhållande och vad som är bra och dåligt med honom och sedan jämföra det med hur din bild av ditt drömförållandeser ut.. det är mitt råd, så gjorde jag och det var då jag fattade beslutet att skiljas...

Anonym (av) skrev 2008-01-27 20:07:36 följande:

Det vet man aldrig!

Jag snor ditt svar till en annan i tråden, tyckte det var så talande.

Man vet aldrig att man tar rätt beslut.

Jag är också en sån där akademiker som vill göra rätt och gärna långa, långa konsekvensanalyser och annat ordentligt strukturerande innan jag tar ett livsavgörande beslut.

Men även jag blev golvad och totalt överasskad för fem år sen.

Jag tog chansen! Den känslan som jag fick av den mannen var värt det. Även om det bara skulle vara en kortare tid så skulle det vara värt så mycket, mycket mer än något annat. Den där känslan av att allt var fullständigt. Harmoniskt. Explosivt. Alla känslor i ett.

Det var värt den stora chansningen.

Idag har vi varit ett par i fem år, gifta i fyra och ska snart få vårt andra barn.

det är svårt, men jag tycker det låter som du borde gå vidare med ditt liv, tryggt är inte alltid det bästa, Har ni inte barn så är det inget som binder dig. Tänk efter hur du känner för sambon och hur du ser din framtid med honom så kanske du kommer fram till ett svar... lycka till.

Tack för alla era svar! Nej, barn har vi inga. Lägenheten äger jag själv (han har betalningsanmärkning), jag har jobb och stadig inkomst och reder mig själv, det vet jag.

Och nyss påtalade jag för min sambo att min laptop inte längre laddar batteriet. Hans reaktion var att bli förbannad, fräsa att jag lika gärna kunde klippa av sladden så jag kan sluta gnälla, för vad fan ska han göra åt saken? Det faktum att han är gammal datatekniker verkar inte spela in. Skit också. Det blir bara klarare och klarare...

TS; Vi finns här och stöttar dig. Det vet du. Vilket beslut du än tar.
Men för mig verkar det uppenbart?!

Du kanske iaf skulle prata med honom, tala om att du inte känner dig säker på honom. Sätt lite press på honom. Tala om att han måste ändra på sig, försöka skaffa sig ett jobb osv. För om han tar tag i sig själv så kanske kärleken kommer tillbaka.
Så får du se vad som händer.

Eller så talar du om för honom att det är slut. Han får flytta osv.

Eller så gör du ingenting, stannar kvar i ett ej lyckligt förhållande och står ut.

Valet är ditt!

KRam