Svar på #171
MrM skrev 2008-02-05 20:01:05 följande:
Jag tycker mest att det är intressant att se hur många så kallade djurvänner tycker att det är helt okej att hålla sig med husdjur och är helt oförmögna till att se hur de bidrar till en industri där djuren är till för människans höga nöje. Hundar, katter, marsvin och allt annat är i bästa (sämsta) fall framavlade för att passa in i människans miljö men inget djur hör hemma i fångenskap. Katterna och hundarna får existera på människans villkor hur mycket djurvän man än säger sig vara. De uppfostras till att inte klösa sönder möbler. Om de klättrar ned i spjälsängen eller börjar klösas är det adjöss för då passar de helt enkelt inte in i ägarnas miljö längre. Pinkar de obönhörligt i sängarna eller på soffan är det adjöss. Blir barnen allergiska är det adjöss. Djuren får inte existera på sina egna villkor utan är hela tiden ägarens egendom att allsmäktigt förfoga över. Vissa gör sig större besvär än andra att ordna nya hem till sina små kelgrisar men när fallet är hopplöst och ingen vill ta sig an hårbollen så blir det en medicin-coctail hos vetrinären lik förbaskat.Ovanstående beteende är helt okej om man anser att djuren är underordnade människan och att vi får utnyttja djuren för våra behov och för vårt eget höga nöjes skulle. Försöker man däremot göra gällande att djuren är jämställda människan så är det inget annat än högkvalificerat hyckleri att hålla sig med husdjur.Mvh
Intressant observation... Då ska jag tala om något för dig, jag har ett tiotal katter. Vet du vilken industri jag stödjer? Ingen. Däremot tycker jag synd om katterna. En enda av alla de här katterna har vi "skaffat" själva, mamman var dräktig när hon flyttade in hos oss och hon fick behålla kattungen som överlevde. Alla andra katter har flyttat hit när de var utmärglade, sjuka, hungriga... Är jag en "så kallad djurvän" som du uttrycker det? Kanske. Fast jag tror att jag är en riktig djurvän, inte "så kallad", som stödjer och tar hand om djur när de behöver. Katter, måsar, igelkottar, vad det nu må vara som behöver hjälp. Och ja, våra katter (de som är tama nog) är kastrerade, båda hanar och honor. Plågsamt för dem? Nej, jag tror inte det. Har jag dem för min egen höga nöjes skull? Nej, jag tror inte det heller. Visst är de trevliga men vi hade nog inte gått ut och köpt en massa kattungar. De pengar som går åt till mat per månad (det är MYCKET pengar) hade vi kunnat använda till annat, jag är helt säker på det.
Det jag skulle kalla nöje eller hellre tillfredsställelse är att jag ser en klar skillnad i hälsotillståndet hos katterna sedan de har flyttat hit. De flesta av de här katterna är skygga och livrädda för alla andra än mig och min sambo, så vem tror du ska mata dem om vi åker iväg på semester? Vissa av de här har fått mat här i ett halvår och de kan tänka sig att komma så nära oss som en halvmeter. Närmare än så kommer vissa inte.
"Högkvalificerat hyckleri"? Må så vara men jag är övertygad om att hårbollarna här hemma uppskattar vårt "hyckleri". Är de oss jämställda? Hur ska man kunna veta det, ingen av våra katter pratar så de kan inte berätta vad de tycker om vår soffa. Men de förtjänar samma respekt som man ska visa alla djur. De är inte leksaker, de är levande varelser med känslor. Huruvida deras känslor liknar våra kan ingen uttala sig om. Det finns väl ingen möjlighet att till fullo veta eftersom de inte talar om det, i alla fall inte för mig.