Inlägg från: lövet2 |Visa alla inlägg
  • lövet2

    pojke med klänning?????

    Jo, det är de som är extremt genustänkande som gör så. Har aldrig stött på det IRL (annat än i ett par familjer där mamman hade psykiska problem), men de finns på FL. De har sin egen variant av uppfostran och försöker få barnen könsneutrala på olika sätt.

  • lövet2
    Svar på #15
    viseversa skrev 2008-02-06 11:17:48 följande:
    okej så bara för att man ev låter sin som ha klänning för att han VILL det så är man psykiskt sjuk! eller extremt genustänkande Tänk på vad du säger!.
    Nej, jag skrev att de enda jag sett IRL hade psykiska problem. Antagligen någon form av förlossningsdepression som gått överstyr. Båda två hade hemskt gärna velat ha flickor och kunde inte acceptera att de fick pojkar.

    Extremt genustänkande står jag helt för. Vad ska man annars kalla det?
  • lövet2
    Svar på #18
    Miss Lau skrev 2008-02-06 11:19:00 följande:
     Snacka om att begränsa barnen genom att ta bort "hälften" för att de har fel kön.
    Jag tar inte bort hälften - jag köper bara inte hem det. När jag handlar kläder åt småbarn tar jag inte med dem som smakråd. Jag köper praktiska kläder för rimligt pris, och sedan får barnen välja av det som finns. Då köper jag inte hem varenda färg och modell som finns (i valfrihetens heliga namn), utan jag håller urvalet rätt litet.
  • lövet2
    Machapuchare skrev 2008-02-06 14:30:13 följande:
    Den enda anledningen till att de skulle få problem när de blir äldre skulle vara att det finns barn som har fått lära sig av sina föräldrar att "flickor har klänning och flätor med rosett och pojkar har inte det". För att hjälpa barnen att förstå att alla är lika värda räcker det inte att säga till dem att "alla är lika värda". Vi måste genom våra handlingar visa att det är så. Om man nekar sina barn att leka med dockor hemma, bära klänning, ha rosa väggar osv så betyder det att man förmedlar uppfattningen: "Det är fel på pojkar som leker med dockor/har klänning/gillar rosa". Jag blir lite rädd och ledsen när jag tänker på att min son kommer att möta barn till föräldrar som har sådana värderingar.
    Jag nekar min 3-åring att ha smink. Jag nekar min 8-åring att köra bil. Jag nekar min 13-åring att dricka alkohol. Jag nekar min son att gå till skolan i klänning. Jag nekar min dotter att få en moped osv osv.
    Jag förmedlar på intet sätt att de blir nekade för att det skulle vara något fel på att ha smink eller klänning, köra bil eller moppe. Däremot förmedlar jag att det inte är någonting för dem just nu. I framtiden när de blir äldre och väljer själva, så kan dessa saker vara alternativ för dem, men inte just nu.
    För övrigt tror jag också att barn i allmänhet mår bra av att inte alltid kunna peka på vad de vill ha och genast få det av sina tjänstvilliga föräldrar.
  • lövet2
    Hannah76 skrev 2008-02-06 14:47:32 följande:
    En fråga, när tycker du att barn är stora nog att välja kläder själva?
    Lillan har valt sina kläder själv från 1 år, men hon får välja från ett begränsat urval. Från skolåldern får de vara med och välja när det ska handlas kläder, men det är jag som har sista ordet. Mina krav då är att priset ska vara överkomligt, tvättråden ska vara rimliga och kvalitén ska vara tillräckligt bra. Med de reservationerna är det bara för dem att välja fritt av allt som finns.
    Från skolåldern alltså ...
  • lövet2
    Leonie skrev 2008-02-06 14:52:57 följande:
    Det instämmer jag helt i, men det har ju ingenting med diskussionen att göra. Frågan är VARFÖR man nekar. Skulle du neka din dotter att ha klänning också kan jag köpa argumentet, men inte om du nekar din pojke bara för att han har snopp.
    Frågan kommer inte upp överhuvudtaget. Jag köper hans kläder och jag köper inga klänningar åt honom. Visst finns det klänningar i huset, men det är inte hans klänningar. Skulle han av någon outgrundlig anledning vilja ha sina systrars kläder, så kan han glömma det. Varför skulle han få ha sin systers kläder i stl 150 om han själv drar stl 110 t ex?
Svar på tråden pojke med klänning?????