pojke med klänning?????

Elakheterna finns ju där för att barnen blir matade med att det är konstigt/fel/onaturligt osv. Det är ju barnen attityd vi kan förändra.

Sniglar och Krut skrev 2008-02-06 15:51:52 följande:

Det är tur att man får välja själv hur man formar och uppfostrar sina barn.

Nu gick hon ju inte i den pyjamasen hon sovit i, utan en ren som hon tyckte var särsklit fin. Och ärligt så ser jag inte skillnaden med att låta henne gå till dagis i mysbyxor+tröja o pyjamas.. De är förvillande lika..

Självklart ändrar man attityden hos barn genom att visa att saker är ok (inte bara säga det..). Det gäller ju massor med saker, som tex homosexualitet, andra kulturer osv osv osv

Nej du behöver inte hångla med en annan tjej (men gör det om du vill *L*). Det jag menar är att många säger till sina barn att det är ok/normalt eller dyl, men när de sen diskuterar med andra så har de andra uppfattningar (eller fäller komentare och "skämt"), och det hör och märker ju barnen.

Man behöver inte vara som alla andra.. Vill man förändra något så får man ta ansvar för det själv, inte skylla på att man inte kan göra det för att andra inte gör det. Tror du alla positiva förändringar i attityder har uppkommit för att alla har ändrat sig på en och samma dag?

Jag gillar verkligen inte färgen rosa (eller cerice och de andra rosa färgerna) min dotter hade en period då allt skulle vara rosa. Skulle jag då ha förbjudit henne att ha den färgen på sig? Eller är det inte pk eftersom rosa är en "tjejfärg"?

Jag tror skillnaden ligger i att jag inte ser det som att det är föräldrarna som vill att pojken ska ha klänning utan att föräldrarna följer pojkens vilja. För mig har det inget med jämlikhet att göra, för jag vill hellre ha lika lön, rättigheter, vård mm än att vi ska se och bete oss lika. För mig har det inget med könskamp att göra, utan bara att man helt enkelt låter sitt barn prova på något det önskar. Så jag tror också att vi har en ganska lika syn på det. Sen tror jag att man är olika öppen, "slapphänt" eller bara har olika syn och metod när det gäller uppfostran. Jag tycker inte att alla pojkar ska ha klänning, bara de som själva vill.*L*

Mina tjejer har nog oftast "pojkiga" kläder (andras definition) får öra det även om de har klänning. Är inte mycket för rych-pych.. Men stora tjejen hade en ganska lång period där det bara var rosa och glitter som gällde, och då fick hon självklart ha det. Tror att de flesta föräldrar till pojkar som gillar att ha klänning inte har påverkat barnen (det handlar alltså INTE om föräldrarna) utan de har endast lyssnar på sitt barns önskningar.
Vad är skillnaden på att en pojke har klänning/tunika och om en tjej har tex baggyjeans och tröja med traktor (eller nåt annat "pojkigt")?
De ytterkläder jag köper till mina tjejer kommer alla ifrån de kollektioner som är riktade till pojkar.
När min doter var mindre hade jag svårt att hitta bekväma kläder till henne, alla byxor var tajta coh låga i midjan så det blev pojkavdelningen. Varför är det inte ok att göra tvärtom?

Om man som förälder tvigar på sina barnkläder det inte vill ha (kan handla om klännig på pojke eller rosa på en tjej, men inte nödvändiga kläder som ytterkläder) så tycker jag att man är helt fel ute.

Jag är nog ganska fri i min uppfostran, absolut. Jag är noga med att barnen är inkluderade tidigt i allt som rör familjen, deras viljor och åsikter räknas lika mycket som de vuxnas. Jag ser till att deras fantasier får fritt spelrum. Sen har jag självklart regeler också, det finns ramar för allt. Är själv uppfostrad "proggit" och fritt - det är jag väldigt glad över. Det har gett mig modet att inte behöva vara eller göra som alla andra, utan lita på min egen känsla.

När är barn stora nog att få vara delaktiga över sitt utseende?

Jag är nyfiken på när ni tycker att barn är gamla nog att få vara med och bestämma över sitt utseende? När släpper ni fram deras egna viljor i uttryck?

la perla skrev 2008-02-07 10:00:22 följande:

Det är inte det som det handlar om. Utan det handlar om att "tillåta" sin pojke ha klänning om denne vill det. Har inget med kön- eller jämställdhetsfrågan att göra. Utan att låta sina barn uttrycka sig som de vill.

Du har givetvis en poäng där! *L*

Min man skulle inte ha nåt emot det. Vi delar samma syn på uppfostran.

*applåderar*

Alla har vi olika sätt att uppfostra våra barn. Och det är väl tur att man själv får välja hurman ska göra.

Ja det är ju ett manligt arbetarplagg.

Vi kanske ska lära våra barn att inte drömma om vissa yrken heller, för det är mansyrken/kvinnoyrken? Eller inte låta dem delta i vissa sporter för de är manliga/kvinnliga?

Eh..? Hur tolkar du det så??
Om ens son vill ha klänning - då vill mamman egentligen ha en dotter?