Varför gifter man sig?

Mitt uppriktiga svar är enkelt och otroligt "korkat", varför inte?

Jag är uppfostrad katolskt men har aldrig velat gifta mig. Äktenskap känns väldigt gammeldags och helt onödigt för mig, jag har aldrig drömt om en vit klänning eller att vigas i kyrkan, att lova någon evig trohet tycker jag känns helt meningslöst och oärligt eftersom jag inte har en aning om vad framtiden för med sig.

Så träffade jag min man, en atteist som till o med gått ur svenska kyrkan, som ville gifta sig "bara för att". Vi var tillsammans i några år innan vi köpte hus och blev gravida, fortfarande var vi inte gifta, när vi födde våra pojkar under dramatiska förhållanden i v.24+1 o sedan förlorade vår ena son en dag senare förändrades jag som person, jag ville gifta mig.

Vi gifte oss i mars 2006 lite drygt ett o ett halvt år senare, mest för att jag vill ha samma efternamn som mina söner o mina kommande barn, men också för att få tyst på min mors tjat. Eftersom äktenskapet inte var så viktigt för mig, men för min man o min mor, så gifte jag mig, jag hade en vit klänning, i en stor kyrka, tre rätters middag, o allt annat man enligt tradtition ska ha, vilket gladde dem båda oerhört.