Bli arg, principsak....

Jag ser det som så om mina vänner eller min granne behöver nått, tjänster och gentjänster!
Inte blir jag arg för småsaker! Lånar du min bil och kör upp all soppa så kan jag bli grinig om du inte tankar åt mig.

Ja, principer begränsar livet mycket mer än vad de berikar.

Nja, principer är nog ganska viktiga. (I just det här särfallet hjade det ju varit enklast om du sagt "Äsch, en kopp socker bjuder jag på. Nästa gång är det kanske jag som behöver hjälp med något annat")

Relationer och samhället i stort bygger ju på ömsesidigt förtroende; att man litar på att alla följer samma spelregler. Och dit hör att man så fort som möjligt lämnar tillbaka saker man lånat -hela och rena- med ett leende på läpparna och ett stort 'Tack för lånet'. Det har man rätt att förvänta sig som långivare. Så länge alla lever efter detta kan man förvänta sig att kunna få hjälp när man behöver den, och man räknar också med att ställa upp när man kan. Börjar man nagga det här i kanten hamnar man i ett tråkigt läge, när man antingen (besviken och trött) förvagrar andra hjälp när de behöver den, för att man känner sig utnyttjad, alternativt inte törs be om hjälp för att man är rädd att inte få den.

På så sätt tycker jag att principen är viktigare än det materiella.

Ett annat exempel. Du har bjudit en god vän på middag. Han dyker inte upp, och där sitter du med färdiglagad mat och tända ljus. Vännen ligger hemma och har feber. Maten kan du spara och äta till lunch dagen efter. Men visst är det en stor skillnad på ditt humör om vännen ringer och meddelar att han är sjuk och inte kan komma, eller helt enkelt bara inte dyker upp? Det handlar om respekt. Precis som med sockret.

Jag skulle inte bli arg,jag får ta hem den .nästa gåg jag är där.

Principer ÄR begränsande, förgörande fenomen.
Att vara fri från dem gör att man står med en helt annan buffert i sitt känsloliv att förvalta, istället för att stå och gnissla på låsningar och blockeringar.

Nej, jag avskyr i princip principer.

Jag väljer mina slagfält. Att reta upp sig på småsaker är inte bra för hälsan. Att bli sur för en kopp socker är bara småaktigt tycker jag. Troligen har grannen glömt bort det, inte för att han är arrogant utan bara för att det helt enkelt är en struntsak. Skulle aldrig orka bry mig om något sådant.

I just det här fallet tycker jag att det känns löjligt ja men i andra fall kan jag själv reta mig över en princip snarare än saken i sig så jag kastar väl sten i glashus.

Jag skulle garva läppen av mig om min granne kom och ringde på med en kopp socker uppmätt och bad mig gå och hämta påsen så att han kunde hälla tillbaka det sockret han lånat förra veckan.

Nej, i just det här fallet skulle jag inte bli arg. Tycker annars att principer kan vara nog så viktiga. Men det är ju som alltid, man bör inte svälja mygg och svälja kameler

Hade det däremot varit så att överenskommelsen varit att han inte behöver lämna tillbaka det, men att jag sen blir utan socker och blir nekad att låna av grannen. DÅ hade jag blivit förbannad.
Man ska inte automatiskt vara skyldig nån en gentjänst, men om tillfället eller nöden nu kommer så bör man återgälda tjänsten om möjligt. Det är en princip som för mig är rätt viktig vad gäller förtroendet för andra.

Meen, svälja mygg och SILA kameler ska det naturligtvis stå.

Natti natti, dags att sova här uppenbarligen

Det hände en grej när jag var i tonåren, fast det var ju inte riktigt samma grej, men änå en principsak.

Jag hade ett gäng ganla bamsetidingar hemma som låg och skräpade. Jag hade en kompis hemma över helgen och vi hade skitkul.
Veckan efter är vi hemma hos henne. Då ser jag att det ligger ett par gamla bamse där också, och säger "men gud vad kul, det där är ju samma tidingar som jag hade när jag var liten"

"Ja min storebror har köpt dem på loppis till min lillebror" säger hon och går ut ur köket.

D¨vänderjag på tidningarna och ser att det står mitt namn och adress på dem.
Hon hade snott dem. FÖr att ge till lillebror. Om hon hade frågat hade det varit helt ok, men det här gjorde att jag inte kunde lita på henne alls längre, vi hade ändå varit bra kompisar. Efter det har vi inte pratat alls.

Jag hade nog stört mig på det just eftersom grannen sa att han skulle lämna tillbaks sockret.

Men hade nog inte hamnat i scenariot för jag hade gladeligen gett bort en dl socker och inte viljat ha tillbaks någon annan gamla socker.

Har själv lånat mjöl av grannen en gång och då gav jag tillbaks mjölburken tillsammans med några nybakade bullar. =)

Jag skulle verkligen inte vilja ha något socker tillbaka och det skulle jag säja med. Jag tror mer på tjänster och gentjänster.

Jag har fått skjuts många gånger med bil av olika personer och även om jag frågat om jag fick ge pengar som tack har aldrig någon velat ta emot dem. Någon gång har jag lämnat pengar ändå. Nu får jag exempelvis åka till och från jobbet varje dag med en kollega, men hon vägrar låta sig få ersättning. En gång bjöd jag henne på lunch, men då propsade hon nästa gång på att bjuda tillbaka för hon vill inte ha någon ersättning för skjutsen.

Skulle grannen komma en gång i veckan och be om socker och aldrig ge tillbaka - då hade jag bett honom köpa eget socker! Men arg? - nej.

Men lånar grannen socker EN gång och inte lämnar tillbaka så rör det mig inte i ryggen. Hur himla viktigt kan det egentligen vara - vi snackar om en kopp socker!!!
Vem som helst kan glömma av en kopp socker lånad av en granne! Ser det mer som artighet att säga "du får tillbaka din kopp socker nästa vecka". Tycker det skulle kännas snarare fel om han nu hade kommit tillbaka med sockret......

Och om det är principen vi pratar om så håller jag med Suzy QX.

En gång är ingen gång - två gånger är en vana.

Faktum är att man kan faktiskt VÄLJA hur man vill reagera. Du kan välja att bli arg eller välja att inte bry dig.
Du väljer alltid själv hur du ska reagera i alla situationer. Jag tror inte man kan skylla på någon om man blir arg eller hur man nu reagerar, för du har valt att bli arg för sockret, men kanske någon annan bara skulle rycka på axlarna.

Jag blir nästan aldrig arg, för för mig leder det inte någonvart. För någon annan kanske det är en skön urladdning, ett sätt att reagera, fast orsaken kanske egentligen beror på något annat.Pms, kom försent till jobbet, krascahd dator ja gu vet vad! Du kanske reagerar och blir arg, för att du själv skulle tycka att det är pinsamt om du lånat socker och glömt bort att lämna tillbaka?