Bli arg, principsak....

Följande scenario.

Grannen lånar en kopp socker, säger att han ska ge tillbaka sockret i veckan därpå. Det går både en, två och tre veckor och du har inget hört av grannen. Du pratar med andra grannar och är arg för själva "principen", sockret spelar ingen roll, det har du gott om.

Vore det inte normalt att bli arg, bara om man verkligen behövde sockret tillbaka, och inte för själva principen, dvs. att grannen handlade opålitligt?

Det känns väl rätt löjligt att bli arg över något man egentligen verkligen inte är i nöd av?